På Peter Alsbjers blogg fortsätter biblioteksdiskussionen och Elsebeth Tank skyller det folkliga missnöjet på Sydsvenskans skriverier:
Og så klart har vi lavet store riskanalyser. Tankeväkkende nok er vi blevet ‘ramt’ af noget vi ikke havde tänkt på, nemlig at Sydsvenskan ville skrive fejlagtigt om vores gallringar og dermed oppiske en unödig mistrosik stemning.
Alsbjer anknyter till tidigare diskussioner om folkbibliotekens kärnverksamhet och uppdrag. ”Samla, ordna och tillgängliggöra” är traditionella nyckelord men det tycks finnas krafter som vill förändra dessa.
Frågan är om det handlar att förändra och utveckla – eller hitta på något helt nytt? Enligt mig vänder ett äkta paradigmskifte upp och ner på alla invanda sanningar och Alsbjer avslutar med att avkräva Tank tre nya nyckelord.
Det kan väl inte vara de där inburna författarna som är det nya paradigmet?
Jag har svårt att se något nytt i de “visioner” som presenterats än så länge – kanske finns det ett hemligt trumfkort som förklarar mystiken? Än så länge ser det mest ut som osjälvständigt lånegods från olika håll.
– Desperat, sa Bill.
– Underligt, sa Bull.
Uppdatering:
På Sydsvenskans kultursida ifrågasätter Trygve Bång bibliotekets roll som en del av förlagens marknadsföringskampanjer.
Bjarne Stenqvist skriver ett inlägg som pendlar mellan att vara banalt och obegripligt. Att det finns amerikansk forskning som menar att mötesplatser är viktiga… jo, det torde vara ett okontroversiellt påstående. Att möten som äger rum i “bibliotekens icke-stigmatiserande karaktär” skulle ha en särskild kvalitet – njae, det återstår nog att bevisa. Bjarne ansluter sig till dem som tror att valet står mellan människor och böcker. Vem tjänar på den här uppdelningen?
I kulturdelen går Ulf Clarén genom budgetläget för kulturförvaltningen och återigen häpnar jag över att Stadsbiblioteket och stadsdelsbiblioteken är skilda verksamheter med olika huvudmän. Hur gick det till?
Tysta tankar 
Ändå – lite spännande är det allt, kunde inte Gammel-Maja i Domkyrkotornet låta bli att lägga till. Visserligen hade hon inte helt lätt att hänga med i diskussionen, hon hade ju fått det svårt med hörseln på gamla dagar, men lite spännande var det med nymodigheterna ändå, det tyckte hon absolut.
LikeLike
“Slänga, blanda och gömma” – ska det vara paradigmskifte så ska det…
Onödigt spännande, tänker jag. Samtidigt kanske det är nödvändigt för att lyfta diskussionen om stadsdelsbibliotekens utarmning? Ett helhetsgrepp på kulturpolitiken i nedskärningstider tror jag är nödvändigt.
LikeLike
Det förefaller onekligen lite kaosartat just nu. Men lugn föds ur kaos.
LikeLike
Jo det kanske blir lugnt – men är det så vi vill ha det?
Ett bibliotek utan böcker blir ju väldigt lugnt.
Jag tror på ett inre kaos och välordnade hyllor…
LikeLike
Man kan råka blanda ihop lugn med ödslighet ibland, fortsatte Gammel-Maja i Domkyrkotornet eftertänksamt. Ödsligt är det på vardagarna när turisterna åkt hem och ingen människa tittar in i kyrkan. Lugnt kan det vara när kyrkan är full med folk, och ingen har bråttom åt något håll.
Nu var hon ju visserligen en gammal katta, med ett fyrbent luddigt perspektiv, men kanske kan det ändå passa in på ett stadsbibliotek, åtminstone litegrann?
LikeLike
Inte ofta möter man referenser till Gösta Knutsson! Vet du att han uppfann radiofrågesporten?
Jag fick i alla fall den frågan i ett sällskapsspel.
– Böckerna har inte åldrats helt i skönhet men det är märkliga dokument och en initierad läsning lär visa att det är ganska elaka porträtt av uppsalapersonligheter, sa Bill.
– Just det, sa Bull.
Får man ta katten med sig in i himlen?
LikeLike
Jag har också hört att han gjorde det, och det skulle inte förvåna mig.
Böckerna har en viss bestående charm, även om de är väldigt lokala i både tid, persongalleri och miljö finns där delar som många känner igen sig i.
Katter har aldrig lämnat himlen.
LikeLike
Det är så mycket algen inte har att säga;
man bör i allmänhet förhålla sig absint
med stadseliterna på dagsfinansens barer
men ej för den skull övedriva skolans mål-
sättning i fråga om syntetiskt raffelbord
i dödens värdelösa Klubbhus. Kostnad
vrider stundom ångest ur en alltför väl-
beräknat idiotisk vindpaus mellan fyra ögon
på spaning mot esoterik; nog undfår maktens
damer femtioårsartikelns effektiva sam-
lagställning under åns konsensusglans
där söderns tallar bortförs nihilistiskt
i riktning längs marinelevens dagboks-
mariginal; man går i landsflykt efter vän-
tad hämnd, och sårad kärlek framgår något
söööökt vid årtull i parisens skymningshamn…
LikeLike
Oj då!
I couldn´t see that coming….
tack
LikeLike