Jag försöker följa med i biblioteksdebatten och hittar enstaka guldkorn.
Vixxtoria lyckas sammanfatta mina åsikter här
Anders E Larsson i Kvp tycks vara mer intresserad av att hacka på Sydsvenskan än att ta reda på vad som har hänt. Ingen länk.
I Sydsvenskan refereras chatten med Tank och jag funderar vidare över att hon tycks vara ointresserad av vilka kriterier det är som gäller för gallring. De måste väl vara olika beroende på om det ska rensas 40 eller 10 ton? Kanske är jag gammaldags som menar att detta är en kärnfråga och att en chef har ett övergripande ansvar för vilka böcker som finns på hyllorna.
För att svalka mig läser jag om Peter Glas roman Antikvariat Kalebass som handlar om verkliga bokälskare.
Tysta tankar 
Vilken underbar, underbar titel.
Antikvariat är ett nästan bortglömt ord. Hoppas inte det gallras bort. Kanske en boklåda i framtiden är ett antikvariat. Kanske boklådorna är på väg bort? A-M
LikeLike
Hur vore det om Mats Olsson själv tog reda på fakta: Sydsvenskan fabricerade ju allt “material” bakom artikeln – det vet vi ju nu. Vore Mats Olsson någorlunda driftig hade han själv kunnat läsa om de verkliga siffrorna innantill i pressutskicken från biblioteket.
Siffrorna som Sydsvenskan publicerade var ju totalt fejkade!! Trots att flera anställda på Sydsvenskan upprepade gånger protesterade internt mot lögnerna så fortsatte Sydsvenskan i samma spår – tja, vad annat kunde man göra, förstås? Erkänna från en dag till annan att man ljugit? Och självfallet: så fort man kunde lade man ner drevet mot Stadsbiblioteket i Malmö och hoppades att ingen skulle upptäcka att det var löst dravel redan från början. Utan att en enda gång i en enda artikel be om ursäkt för lögnerna man inte bara skapade utan även spred.
Att en tidning på dekis lider av sommartorka så att det knastrar om det är inte en ursäkt för att ljuga och hitta på en historia. Det är faktiskt människor som drabbas av sådana lögner. Fy f-n!
LikeLike
Du skojar?
LikeLike