Jag har tidigare skrivit om den eländiga betygsättningen av lärare som Malmös starke man Reepalu försöker genomdriva. Ola Mårtensson kritiserar idén (länk) och vi är i huvudsak överens – men när han analyserar bakgrunden till påhittet hamnar han ohjälpligt fel :
Självklart ska elever och deras föräldrar kunna påverka skolsituationen. Men att på lösa grunder be barn att betygsätta vuxna är en flumidé som får myspedagogerna att sprattla av lycka i de fotriktiga filttofflorna.
Jag är en flummig myspedagog och vet långt ner i mina fotriktiga filttofflor att den här typen av styrningsidéer har sina rötter i en människosyn som hämtar inspiration från helt andra håll. Det är en företagskultur som tror att man kan skrämma individer till lydnad och där närheten mellan ledning och anställda ersätts av teknologiska instrument och tester. I en sund skola finns ett samförstånd mellan rektor och lärare som gör den här typen av jippon överflödiga. En bra lärare behöver inte kommunala enkäter för att ta reda på vad barnen tycker om undervisningen. Det vi ser är en förlängning av Björklunds test- och kontrollskola. Betygsromantik i dess naivaste form.
Tidigare inlägg
AB lallar med
Tysta tankar 
Intressant att skolan skulle vara den enda plats på jorden som inte behöver intryck från omgivningen. I den bästa av världar skulle det fungera, men inte i all den stund undervisningen bygger på en interaktion mellan lärare och elever. I mötet mellan elev och lärare är det HUR som avgör ifall kunskap bibringas.
Eftersom det är två sidor som möts i undervisningstillfället behöver man mäta att målen nåtts både ur det pedagogiska arbetets synvinkel och upplevelsen ur ett elevnöjdhets perspektiv.
Och det är väl det som är svårt för rektor och lärare att inse att brister inte bara är att konstatera och rycka på axeln och gå vidare som inget hänt.
Det är därför vi har en målstyrd skola som ständigt ska bli bättre på att nå de nationella målen i läroplanen. Och den nya skollagen tar förtjänstfull upp skolans behov av systematiskt kvalitetsarbete för att bli bättre.
LikeLike
Hej Mats,
Fin bild.
Härligt att se dig som den du är och inte som en filmstjärna. Läser med behållning.
A-M
LikeLike
Skrämmande att uttrycka sig så svepande och föraktfullt som Mårtensson. Dessutom har han fel när det gäller begreppet myndighetsutövning.
http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2009/07/svenskan-har-fel-malmos-elever-agnar.html
LikeLike
Ola har rätt, rätt, rätt. Detta leder inte till något gott. Redan idag finns möjligheter att “överklaga” sina betyg, något som är både tidskrävande och jobbigt att hantera för många lärare. Och en verklig klassfråga, vilka är det som bråkar om barnens betyg – inte den vanlige medborgaren, de ensamstående föräldrarna eller de lågutbildade, utan som vanligt de högljudda, välutbildade, med vana att ta för sig. Naturligtvis kommer betygssättningen sedan ut i offentligheten, och vi får en massa räddhågsna lärare som inte våga ta i, upprättahålla disciplin eller sätta gränser.
LikeLike
Oj – tack för kommentarerna.
Det är många frågor som korsar varandra och jag är mest intresserad av människosyn och kunskapssyn.
Den här diskussionen om flum kontra målstyrd rationalitet är intressant och lärorik. England som i snart 15 år har plågats av en detaljstyrd och genomkontrollerad skolideologi gör just nu upp med denna destruktiva tradition. Det är alltså inte den gamla tråkiga konflikten vänster=flum – höger=ordning som upprepas. Idag är alla forskare ocg politiker överens om att det har varit ett plågsamt och ineffektivt sätt att bedriva undervisning på.
Frågan är hur de ska återskapa en tradition av självständig lärarstolthet?
LikeLike
Intressant att ta perspektivet Storbritannien i diskussionen om detaljstyrning.
Sverige lämnade en detalj- och regelstyrd skola för tjugo år sedan när Persson la ned SÖ. Idag är det upp till varje pedagog att bli bättre på att styra sin undervisning så att eleverna når uppnående målen i läroplanen. Det är varken Skolverket eller Skolinspektionen som talar om på vilket sätt detta ska ske.
Så jag tycker diskussionen är lite förvirrad ibland. Det är likvärdighet som ska nås med en pedagogik i världsklass.
För att veta det måste man jämföra sig. Och med förlov sagt, Sverige lyckas i varje fall inte så bra i matematik.
LikeLike
Jo Plura – diskussionen riskerar att bli väldigt förvirrad. Men det här med världsklass och målstyrning… jag är rädd att det flyter samman i en rationalistisk idé om att det går att styra fram allting.
De flesta lärare lever tack vara sin egen energi och den ska vi vara rädda om.
Vad är din poäng med matematikexemplet?
LikeLike
För att veta om du ska förbättra något måste du jämföra mot något. Matematik är ett ämne där uppnående målen är sämst i förhållande till ett antal OECD länder. Tror vi ligger på 13 plats. Om vi ska bli bättre måste kvaliteten i det pedagogiska arbetet förbättras. Och här har lärarna sin uppgift att använda sin energi på ett SMART sätt för att nå uppnående målen 100 % G i nian.
Kan tyckas rationalistiskt med styrning mot mål. Men det har visat sig att det som mäts blir gjort. För alternativet är den regelstyrning som fanns på SÖs tid. Då satt det 5000 pedagogik experter på SÖ och talade om hur lärarna skulle undervisa. Är det bättre?
Kombinationen vet var man befinner sig och energin att gå vidare och bli bättre sporrar alltid.
LikeLike
Du sammanfattar väl – just nu finns det kanske en övertro på mätningen som undergörande kraft och en del menar att detta ständiga testande är kontroproduktivt, men jämfört med den gamla regelstyrningen är allt bättre.
Problemet med mätningar och jämförelser är att det krävs någon form av kompletterande analys. Tyvärr förskräcker spåren när det gäller förenklingar och den forskning som beskriver s.k. framgångsfaktorer är inte helt trovärdig.
Vi kunde nog inte vara mer överens om att det gäller att hitta ett SMART sätt för lärarna att använda sin energi – då kanske det vore bra om de slapp bekymra sig för pseudomätningar av det här slaget?
LikeLike
Helt riktigt! Pseudomätningar gagnar till ingen nytta.
När jag och andra med mig pratar om SMARTA mål är det mål som beskriver det som varje arbetslag eller klass ska nå för att bli bättre. Målen ska beskriva den vardag läraren har för att genomföra sitt pedagogiska uppdrag enligt läroplan. Inte vad rektor eller skolförvaltning hittat på.
Ingen ska tro att det rakt av går att ha lika typer av mätningar över lag. Om de ska vara sådana som Ola tog upp i artikel från Malmö ska de bygga på evidens och utgå från t ex läroplanen för att likvärdig bedömning ska göras. Då blir det intressant.
Utgår man från skolans uppdrag i läroplanen behövs ingen kompletterande analys. Problemet med alla som håller på med detta, forskningen eller andra, är att de inte utgår från de facto standarder eller styrdokument utan hemma snickrade metoder som inte har någon relevans. Då behövs mycket kompletterande analyser till ingen nytta.
Någon har sagt till mig, som jobbat länge i skolan, det ska vara själva den att man jobbat i 35 år i skolan och först nu begriper vad det handlar om, en katalog över hur jag ska jobba i mitt pedagogiska arbete och vad som krävs av mig för att lyckas.
LikeLike
Jo den insikten kostar på och är i grunden individuell – det betyder att den också är en aning ömtålig för impulser utifrån som ofta upplevs som kränkande. Kanske ligger det i läraryrkets omedelbarhet och utsatthet som gör att det är svårt att få andra att förstå villkoren.
Därför riskerar alla dessa floder av politiska anvisningar (och tester) att bli kontraproduktiva.
Jag är glad att Plura anser att styrdokumenten håller som stöd – många upplever dem som motsägelsefulla och kämpar för att skapa provisoriska lösningar som får dagarna att hänga ihop.
LikeLike
Pingback: Intressant diskussion om betygssättning av lärare
Visst kostar det på att vara lärare. Alla har vi gått i skolan och har en bild av de bra och dåliga lärare vi haft. Eftersom lärarna är en del av ens uppväxt färgar det synen på ett yrke i breda folklager.
Tror också att den utsatthet man har färgar läraren till att med näbbar och klor försvara sin yrkesheder. Så långt att man inte tar in impulser utifrån. Skolans värld kan i mångt och mycket vara väldigt introvert. På gott och ont.
Det intressanta är när jag utbildar skolfolk i systematiskt kvalitetsarbete, baserat på styrdokumenten, börjar de förstå att dessa inte är så spretiga som de i förstone kan verka. När de gnuggat dem får jag reaktionen som från den som jobbat i 35 år eller som någon sa, jag har suttit och skrivit sagor för att jag ska redovisa något.
LikeLike
Det som kallas systematiskt kvalitetsarbete kan se väldigt olika ut. Jag tror ofta att det har varit någonting väldigt mycket uppifrånkommande och som också uppfattas som en obehaglig plikt (“är det så här ni vill ha det?”
Men det finns säkert exempel på att skolor och arbetslag har kunnat använda tillfällena till någon form av kollegial reflektion och då är antagligen sannnolikheten stor att det även ger effekter på verksamheten.
Om det innebär att försvara sin yrkesheder genom att i-n-t-e ta emot impulser utifrån… Då hänger jag inte med! Min idé om professionalism är att öppna upp och blotta sprickorna i sytemet. Som lärarutbildare har jag in get intresse av att reproducera bilden av en sluten monolitisk skola.
Utsattheten är viktig och jag tror att det är ur vårt sätt att hantera den som yrket kan utvecklas. Idag försöker Björklund skapa legitimitet och status genom styrning och tester – jag tror att det är fel väg.
LikeLike
Kvalitetsarbetet definieras tyvärr alltsomoftast uppifrån, d.v.s. det blir ett rent beställningsjobb från rektor, som fått det från distriktschefen, som fått det från skolförvaltningen o.s.v….
Idealet för mig på golvet är att få en möjlighet att använda det systematiska kvalitetsarbetet för att jämföra min och arbetslagets pedagogiska insatser för att nå (eller i vårt fall – sträva mot) målen, med just målen. Inte ägna en massa tid åt att “hitta på sagor”, för att vi känner att det är det enda sättet för oss att åstadkomma det som förväntas av oss.
Jag målar i stora, svepande drag, men hoppas ändå att bilden är någorlunda tydlig. Idag är fel dag för mig att analysera systematiskt kvalitetsarbete djupare.
LikeLike
Intressanta inlägg av Mats och Janne. Kvalitet skapas i klassrummet eller där lärandet sker i skolan. Ingen annanstans.
Det stora felet, som ni själva påpekar, är att någon har fått själv an och ska producera en kvalitetsredovisning till 1 maj, ett pliktdokument utan innehåll. Det är därför systematiskt kvalitetsarbete misslyckats för att man inte trängt in i förordningen som faktiskt pratar om allas delaktighet.
Det intressanta just nu är Björklunds förslag till nu skollag. Där fastslås målstyrningen i lagen och att läroplanen är det styrinstrument som ska användas. Dessutom är man framsynt nog att infört ett kapitel om systematiskt kvalitetsarbete. Kravet kommer då att öka på läraren att skapa kvalitet i det pedagogiska arbetet.
Trots att kravet på kvalitetsredovisningen tas bort kvarstå krav på dokumentation. Och jag hoppas vid Gud att skolorna begriper att detta är underlaget för kommande arbete med målarbetet inför kommande läsåret. Gör man det på rätt sett blir det instrumentet för att få ett ständigt bättre pedagogiskt arbete.
LikeLike
Jo – vi är nog på ungefär samma planet.
Men jag är orolig för att det är en väldigt skör förhoppning om delaktighet som utgör grunden för arbetet.
Om grundsynen är instrumentell är det svårt att växla över till den form av intersubjektivitet som jag tror att vi menar är en förutsättning för en värdig dialog.
Kanske är dokumentationskravet ett sätt att skapa fördjupa förståelsen för de komplicerade processerna – det kan också vara ett kontrollinstrument som leder till ytliga kunskaper. “Vi gör sånt som ser bra ut på ett sätt som alla förstår”
Men jag kan vara inne i en cynisk fas…
LikeLike
Risken är alltid att det blir instrumentellt. Då måste det finns ledare som skapar en kultur så att ständiga förbättringar premieras. Toyota har ju lyckas skapat en sådan kultur för att bli bättre.
Din cynism är befogad. Tar man kvalitetsarbetet bara ur en teknisk instrumentell synvinkel kommer man inte särskilt långt i långa loppet. Men tyvärr är min cynism den att det offentliga gärna går mot röd gubbe om det inte finns lagkrav med sanktioner.
Ett lyckat kvalitetsarbete bygger på att den skapas “på golvet” hos lärarna. Och att rektorer och andra skolledare följer upp arbetet i dialog. Inte med pekpinnar eller som ett bestraffnings system.
Det är mycket som krävs av de stackars rektorerna. Hoppas den nya utbildning de ska få skapar ett helt nytt skrå av rektorer som blir mer pedagogiska ledare än administratörer.
LikeLike
Kan det vara så att vi närmar oss samförstånd?
Vi är på väg in i organisationsteori och jag tror att det kan bli en spännande resa. Toyota var ju tidigt ute med det som skulle bli “lärande organisationer” som var ett slagord på 90-talet.
Alternativet sanktioner och styrning kanske är lockande. Förstår jag dig rätt om du menar att dessa två tankesätt går att förena? Moroten, piskan – och någon form av individuellt ansvar med delaktighet?
I min värld är det inte helt kompatibelt.
LikeLike
Nej, piska fungerar aldrig. Morot, ja.
Vi har nog ett samförstånd. Min cynism är baserad på huvudmännens nonchalans vid gjorda utbildningsinspektioner. Där “rättar man till” brister som påpekats. Därefter kör man på som vanligt igen.
Turligt nog finns det huvudmän och rektor som förstått det positiva i att ha ett helt nytt sätt att tänka för att nå en målstyrd skola som ständigt bättrar sig i de små stegens tillvaro, precis som Toyota.
LikeLike
En liten fråga?
Jag bara undrar om Plura tycker att vi lärare går ett dåligt jobb? Kanske tolkar jag fel, men underförstått läser jag det?
LikeLike
Utgångspunkter:
1) Lärare är av olika orsaker svåra att leda
2) Samhället vill gärna använda skolan för politiska syften
Jag är nyfiken på om den här formen av styrning i första hand handlar om effektivitet eller går det att se någon ideologisk nivå också?
Alla vet att det finns en spnning mellan läroplans- och kursplanenivå. Går det att återerövra den mjuka delen (läroplansnivån) genom inspektioner och krav?
När jag läser inspektionsrapporter är det i slående hög grad här som kritiken är som starkast – medan det mediala genomslaget handlar om betygssnitt och antal IG.
LikeLike
Verkar röra upp lite damm med mitt skrivande.
Stråhatt, jag skulle aldrig säga att en yrkesgrupp, i detta fall lärare gör ett dåligt jobb. Däremot säger jag att ingen, inklusive mig själv, är så bra att jag inte ständigt kan hitta förbättrade sätt att jobba på. Ett kraftfullt sätt att göra det på är att sätta mål och inrikta arbete mot dessa. Förhoppningsvis har jag blivit lite bättre än innan.
Till Mats. Skulle vilja säga på följande sätt. Alla är svår styrda. Ta bara kunskapsindustrin, där jag själv verkar. Alla är stora egon men med gemensamma synsätt hur verksamheten ska bedrivas lyckas vi skapa ett strukturkapital som gör att vi får en effektiv verksamhet.
Vad läroplanen säger är hur ska processen i lärandet se ut och nå för samhälleliga mål. Alltså hur förbättrar lärarna sitt sätt att utbilda. Medan kursplanerna beskriver vilka kunskaper som ska bibringas eleven. Uppnående mål i läroplanens område Kunskaper och Normer och värden.
Ett litet sätt att försöka förklara skillnaden mellan dessa. Och där debatten rör ihop det hela. Den politiska debatten har rört sig för mycket på kunskapsnivån och själva inte helt begripit skillnaden. Och de är inte ensamma.
LikeLike
“…ingen, inklusive mig själv, är så bra att jag inte ständigt kan hitta förbättrade sätt att jobba på.”
Det här rymmer en jättespännande tanke! Tyvärr ska jag precis packa bilen med barn och dra iväg till Leos Lekland i Piteå, så tanken får stå relativt okommenterad så länge. Med lite tur kan jag fånga upp tanken igen när vi kommer tillbaka. (Om ingen annan gjort det före mig då…)
LikeLike
Janne, väntar med spänning på ditt tänkande.
Mats, ett möjligt ytterligare svar till dig. Om det fullt ut går att återvinna det mjuka genom inspektion eller inte ska jag låta vara osagt. Men jag tycker i grunden Davidssons utredning “Tydlig och öppen”, inför Skolinspektionens bildande, ger en öppning till en inspektion som tar hänsyn till det mjuka. Där pratar man inte bara om tillsyn utan också kvalitetsgranskning.
Där pratar Leif om självvärdering som ett sätt att kvalitetsgranska sig. Vad jag förstått fick inte utredningen någon tillämpning när väl myndigheten skapades förra året.
Men vad jag förstår jobbar den på vad som ska hända efter sexårs uppdraget och vad jag kan läsa ut av förslaget till ny skollag är departementet på gång att komma med ett tillämpnings förslag baserat på remisserna på den Davidssonska utredningen.
LikeLike
Jag behöver själv som lärare kontinuerligt utvärdera mitt jobb och ta reda på hur det uppfattas av både föräldrar och elever. Det gör jag och när jag samlar in resultatet så får jag en fingervisning om vad jag har gjort som är bra och vad jag kan förbättra. Den typen av betygssättning är mycket bra för mig i min yrkesutövning. Men jag vill helst utforma utvärderingsinstrumentet själv, jag gör det ju för min egen skull och jag är den enda som vet vad jag vill ha reda på i sammanhanget.
Sen kan jag förstå om arbetsgivaren, min chef vill ta reda på hur jag utför mitt jobb eftersom hon / han har i sina arbetsuppgifter att planera för min lönesättning och min fortbildning. Så i samband med lönesamtalet exempelvis kan vi gärna titta på den här utvärderingen tillsammans och diskutera den, alltså både resultatet och instrumentet.
Så kan jag tänka mig att en vettig “betygssättning” av lärare skulle kunna gå till.
Bara att få ett betyg för mitt jobb i form av en siffra eller en bokstav vore rätt meningslöst.
Sen skulle jag gärna vilja “betygssätta” Skolverket! :-))
LikeLike
Tack Ola – vi har använt Lärarförbundets skrift om självvärdering på Lärarutbildningen, men det är svårt att få någon kraft i de här tankarna.
Många studenter har en ganska romantisk syn på inspektioner. Ungefär som sheriffen som rider in och skapar ordning i byn och lyfter ut den onde (rektorn)
Det låter hoppfullt om den nya skollagen och jag kanske inte ska ge upp hoppet helt om en mänsklig (folkpartistisk) skola…
LikeLike
“…ingen, inklusive mig själv, är så bra att jag inte ständigt kan hitta förbättrade sätt att jobba på.”
Jo, det jag spontant gjorde var att dra en parallell till tänket om den eviga tillväxten. Att allt, oavsett om vi pratar ekonomi eller kvalitet, är i ett tillstånd av möjlig utveckling.
Men kan en yrkesutövare (som i det här fallet – en lärare) alltid bli bättre? Finns det ingen övre/bortre gräns? Jag föreslår förstås inte att man slopar utvecklingstänkandet till förmån för ett statiskt tillstånd, men känner ändå att jag måste ifrågasätta bilden av att allt verkligen kan bli bättre/utvecklas. Desto bättre vi är, desto svårare blir det att utvecklas och desto lättare blir det att gå i sidled i tron att vi går framåt. Vissa strävar t.o.m. bakåt men hävdar envist att de går framåt!
Förändring, även om den sker via självvärderingar och systematiskt kvalitetsarbete, är inte detsamma som utveckling. Tyvärr tror jag dock att vissa krafter blandar ihop dessa i sin iver att rätta till skolans “fel” och “brister”…
LikeLike
Måste också få citera Inga M: “Bara att få ett betyg för mitt jobb i form av en siffra eller en bokstav vore rätt meningslöst.”
Närmare pudelns kärna kommer man knappast, vad gäller betyg i största allmänhet. I det här fallet handlar det förstås om betygsättning av lärare, men samma problem gäller i allra högsta grad elever, vars nioåriga slit i grundskolan utan större åthävor sammanfattas med en bokstav eller två.
Men det hör nog till en helt annan diskussion…
LikeLike
“…ingen, inklusive mig själv, är så bra att jag inte ständigt kan hitta förbättrade sätt att jobba på.”
Jag kan inte heller riktigt greppa Pluras uttalande..
Hur menar du här? I och för sig är citatet ryckt ur sitt sammanhang, men yrkesrollen lärare går inte heller att rycka ur sitt sammanhang. Vi lärare arbetar i arbetslag, vi har en skolledning, vi har en elevhälsa, vi har skolpolitiker och det viktigaste av allt är att vi har elever. Vi har lika många olika sorters elever som det är antal elever. Vi individanpassar dagligen, vi har ett yrke som innebär att vi måste vara flexibla, kreativa och utvecklingsbenägna. Det säger väl sig själv att vi ständigt utvecklar oss i vår yrkesroll. Vi lutar oss emot de pedagogiska metoderna och utvecklar, inte fasiken “hittar vi på sätt”.
Skulle detta sägas i samma ralijerande ton till läkarkåren? Nä, jag tror inte det.
Nu börjar jag faktiskt bli upprörd…
LikeLike
Intressant det ni påpekar, Janne, Stråhatt och Inger M.
Följdmeningen jag skrev var: “Ett kraftfullt sätt att göra det på är att sätta mål och inrikta arbete mot dessa”.
Här är skolans styrdokument läroplanen utmärkt instrument för mål i det pedagogiska arbetet.
LikeLike
Naturligtvis använder lärare skolans styrdokument allt annat vore fel. Som du nog vet är vårt uppdrag är att arbeta utifrån styrdokumenten. Nu verkar du slira till alldeles, men sättet vi arbetar på är utifrån pedagogiska metoder som är forskningsbaserade.
LikeLike
Stråhatt, i vad ligger slirningen?
Målet sätts utifrån behovet att öka måluppfyllelsen enligt läroplanen. Pedagogiska metoder är arbetssättet att nå målet som sedan utvärderas eller?
LikeLike
Jag ska vara helt ärlig och här kommer ett rakt svar på din fråga
Jo, jag anser att du blandar ihop uppdrag med metoder, dessutom tycker jag att du idiotförklarar en hel yrkeskår, därav min irritation.
Fast jag blev lite nyfiken också, så här får du en fråga av mig
Står det i läroplanen att det finns ett behov av att öka måluppfyllelsen?
LikeLike
Stråhatt, om du upplevt att jag idiot förklarar en hel yrkesgrupp har du missuppfattat mig och ber om ursäkt för det. Kan bara konstatera, när jag utbildar i målstyrning och läroplanen så finns det mycket att göra i skolans värld.
Sedan rundade jag lite i skrivningen. I läroplanen finns de absoluta målen. Även om skolan har svårt för strävans målen. De kommer i nya läroplanen att heta inriktningsmål. I förordningen om kvalitetsredovisning, som förövrigt kommer i stora delar i nya skollags förslaget finns krav på att se till att öka måluppfyllelsen, ständiga förbättringar. Ett helt kapitel i lagen ägnas åt kvalitetsfrågan.
Hoppas detta är förklaring nog.
LikeLike
Trenden i riktning mot att höja kvalitén i måluppfyllelsen och öka dynamiken i förhållandet “pedagogiskt arbete – läroplanen” pekar ju redan (sedan länge) på ett systematiserat kvalitetsarbete som ett utmärkt verktyg, även om det ofta verkar vara så att det används på fel sätt (se mitt första(?) inlägg i diskussionen). Men visa av sina dåliga erfarenheter tror jag att allt fler arbetslag förmår utnyttja den här metoden till sin egen fördel och utveckla sitt eget pedagogiska arbete.
Men jag ser det främst som en personlig utveckling och därför är jag tveksam till nyttan av yttre bedömare (t.ex. elever), liksom av nyttan av ett formaliserat kvalitetsarbete som lämnar arbetslaget eller avdelningen för att komma yttre bedömare (t.ex. rektorer och distriktschefer) tillhands.
Formaliserad och systematisk självvärdering av professionella aktörer med viljan att skärskåda sig själva och sin verksamhet i en kontinuerlig strävan att bli bättre på det de gör. Det är vad jag är ute efter.
Men i sann konfrontatorisk anda vill jag samtidigt antyda att det inte är vad du är ute efter, Plura. Om inte för att bråka, så åtminstone för att hålla diskussionen igång! 😉
LikeLike
Jag kollar Lärarförbundets beslut om självvärdering
http://www.lararforbundet.se/web/utbildning/sjalvvardering.nsf/context/006BC22B?OpenDocument
och boken
http://www.lararforbundet.se/web/olfi2.nsf/webProductSelect?openform&R=Extern&P=&C=B%F6cker%20fr%E5n%20L%E4rarf%F6rbundets%20f%F6rlag&S=#
och inser att bilden av facket som ängsligt och reaktionärt inte är helt lätt att förena med de här ganska ambitiösa försöken att vara en del av verksamhetsutvecklingen.
LikeLike
Vill tipsa om andra självvärderingsinstrument. Ett som är byggt på läroplanerna.
Kolla
http://www.skoldialogen.com/eqdialogen/view.cfm?oid=1375&sat=no
Och läs
Gärna Davidssons utredning SOU 2007:101. Ni hittar den här http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/94151
LikeLike
Janne, håller med dig. Kvalitetsarbetet är till för förskolan, grundskolan och gymnasiet och deras arbetslag. Inte för någon extern myndighet. Om du trott det har du lyckats tolka mig fel och jag varit otydlig.
Att staten sedan vill se att skolorna följer de nationella styrdokumenten är inte så underligt sedan man lade ned SÖ för tjugo år sedan.
Om, du går in på de länkar Jan föreslagit hittar du intressanta upplägg för självvärdering. Men för att självvärderingen ska var relevant och bygga på evidens så bör kriterierna var kända. Därför är enligt mitt sett att se det läroplanen de kriterierna som är bäst lämpade för självvärdering.
Sedan tycker jag det är starkt av Davidsson att föreslå självvärdering som ett sett för inspektörerna att göra kvalitetsgranskning. Idag görs bara tillsyn vid inspektioner, alls laglighet. Hans förslag utvidgar utbildningsinspektionernas omfång för att ge en bättre kvalitet i rapporterna. Vi får hoppas att Skolinspektionens uppdrag blir åt detta håll efter avslutandet av sexårsuppdraget att inspektera alla skolor i landet.
Min erfarenhet är att dynamiken i skolan blir stor om lärare och övrig personal får göra självvärderingar efter några kända kriterier för att öka måluppfyllelsen.
LikeLike
Mats, det är väl bra att facket är med på banan. Har för mig att LR oxå står bakom det du hänvisar till.
Vet dock inte hur omfattande det arbetet är ute i skolorna. Det kanske är som med BRUK. För omfattande och svårt. Som att käka en elefant.
LikeLike
Bra liknelse – i Malmö serverade en restaurang Elefantöra som specialitet. Jag tror det har försvunnit från menyn.
LikeLike
Mats, hittade en intressant betraktelse om självvärdering ur ett fackligt perspektiv på följande länk från 2006.
http://www.skolindicator.se/skolindicator/view.cfm?oid=1087&sat=no
LikeLike
Jo – men rör han inte till det?
“En av de intressanta slutsatserna i förbundens rapport är att det krävs ett målmedvetet arbete. Hög kvalitet i en skola är den som strävar mot nationella mål, krav och riktlinjer”
1) Jag tror att “målmedvetenhet” skulle kunna vara en del av definitionen på just “arbete” – en ganska meningslös slutsats alltså.
2) Skulle kvalitet vara att s-t-r-ä-v-a mot “nationella mål” (för enkelt), “krav” (ska man sträva mot krav? , “riktlinjer” (jag tänker att man följer riktlinjer)
Det känns som om skribenten har velat ha med allting.
LikeLike
Mats – möjligt.
Vet bara efter min diskussioner med pedagoger som jobbat som inspektörer är just s-t-r-ä-v-a-n-s målen är problemet med läroplanen. Och det var oxå en av slutsatserna i Davidssons utredning om mål i skolan. Därför tas de bort eller döps om till i-n-r-i-k-t-n-i-n-g-s mål.
Nej, man ska inte sträv mot krav – de ska uppfyllas. Riktlinjer följer man. Vet inte om skribenten gjort någon direkt skrivning från det dokument som är källa till artikeln.
Vet att de här begreppen är lätta blanda ihop.
LikeLike
Jo det är förrädiskt och lätt attt slinta och det kanske blir lättare med den nya formuleringen.
Jag förstår att strävansmålen ställer till det – men är det inte så att det är den här demokratriska personlighetsutvecklande ambitionen som är problemet? Vi vill göra skolan till något mer än kunskapsfabrik och då blir det kortslutning i systemen?
LikeLike
Med åren har jag mer och mer förstått det förrädiska i det skrivna och talade orden. Alla har vi en uppfattning av dess innebörd. Därför blir tolkningarna så olika.
Sedan håller jag med dig att personlighetsutvecklingen ställer till det. Speciellt om den frikopplas från den verksamhet jag verkar i.
Det är en dimension extra i skolan med ert dubbla uppdrag. Värdegrunden och kunskapsfabriken.
Då är det sannolikt att systemet kortsluts. Märks på den mätningar jag sett, att resultatet av värdegrunds arbetet var bättre än resultatet för kunskapsmålen.
Där har du anledningen till fokus på debatten du och jag tidigare pratat om, när den istället skulle handla om helheten. Men människan är väl funtad sådan att man bara kan diskutera en sak i taget och inte det jag kallar för systemkunskap.
LikeLike
Jag blir nyfiken på din beskrivning “att resultatet av värdegrundsarbetet var bättre än resultatet för kunskapsmålen.”
Är det ett generellt mönster?
Min bild av skolinspektionernas sätt att mäta värdegrundsarbetet var ganska ytligt (fanns det handlingsplaner m.m.) och när jag väljer att beskriva skolans kris som i första hand ett delaktighetsproblem då finns det risk att vårt samförstånd svajar igen.
Mats tes: Delaktighet är en förutättning för lyckad skolutveckling. VSB.
LikeLike
Jag ska stilla din nyfikenhet när jag är åter i selen om en och en halv vecka. Där jag befinner mig har jag inte materialet till hands. Det enda jag kommer ihåg, på rak arm, är att mätningarna låg i parameter med Skolverkets lägesrapport över inspektioner under 2007.
Där fick 9 av 10 kommuner nedslag på kunskapsmålen.
Sedan kan jag hålla med dig om värdegrundsarbetet. De ser ju bara till lagligheten genom tillsyn. Inte vad som ligger bakom. Hoppas att den nya inspektionen genom kvalitetsgranskningar kan se till de mjuka aspekterna. Och jag tror att BEOs arbete är välgörande för värdegrundsarbetet.
Jag brukar få på tafsen när jag börjar prata om allas delaktighet för en lyckad skolutveckling. Vet inte om det är ett ledarskapsproblem, som för mycket hakar upp sig på den formella “makt” rektorer har genom lagstiftningen eller inte. Men jag fortsätter enträget att predika allas delaktighet.
Så din tes är lika mycket min tes. Kvalitets börjar hos en delaktig individ. Ledarskapet – skolchefen, förskolechefen och rektor ska uppmuntra och synliggöra arbetet för en ökad måluppfyllelse.
LikeLike
Märker du att jag gräver i sprickorna?
LikeLike
Pingback: “Vi har ju målen…” « Tysta tankar