Sydsvenskan skriver om det problematiska förhållandet mellan resultaten på nationella prov och de betyg som verkligen sätts.
I min värld finns det inget som heter “glädjebetyg” och det är svårt att bedöma skadorna av ett system som förvrider lärarnas fokus från det som borde vara skolans viktigaste uppgift: Att ge barnen barnen självförtroende och göra dem självständiga. Goda kunskaper är viktiga redskap i denna strävan.
Mål- och mätkulturen skapar rädda och kriteriefixerade individer som är lätta att kontrollera i vuxen ålder. Lärarna glömmer bort läroplanens portalparagrafer och ägnar sig åt att bryta ner de tusentals målen i bedömningsbara matriser
Jan Björklund menar enligt tidningen att det kan vara frestande för skolor att tulla på kravnivåerna för att framstå i bättre dager gentemot andra.
Han vill att skolorna granskas mer noggrant. Dessutom ska Skolinspektionen börja dubbelrätta de nationella proven för att komma åt alltför frikostiga rättningar av dem.
Förutsägbart, sa Bill. Obehagligt, sa Bull.
Min lille vän gömmer sig bakom en trädstam. Han tror att om man inte syns så finns man inte.
Nästa vecka ska jag förklara för honom vad Piaget menar med objektskonstans.

I den konkurrensutsatta skolan är ju betygsstatistiken den bästa marknadsföringen, så visst finns det anledning att kontrollera hur skolorna sätter betygen. Det obehagliga är den starka kopplingen till de nationella proven.
LikeLike
Om systemet är ruttet så kanske det är myten om dess reparerbarhet som är det största hotet?
Jag har suttit i mentorssamtal med studenter och fått höra många historier om stressade handledare som har haft fullt fokus på de nya nationella proven. Det verkar inte ha blivit så mycket tid över till undervisning – och sedan ska allt rapporteras som IUP…
LikeLike
Kan man använda din lille vän till något handgripligt kanske? Man behöver ju inte slå så hårt, bara väcka några väl utvalda personer… 😉
LikeLike
Tack för tipset:
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Undersokningar/Koloskopi/
LikeLike
🙂
LikeLike
Jag måste säga att de här diskussionerna kring betyg gör mig väldigt förbryllad och förvirrad, och jag känner inte alls igen mig. Jag trodde att betyg var avsedda att vara en slags kommunikation, ett sätt för mig att tala om för näste lärare i nästa klass att hörru du, nu ligger det till såhär: eleven X här har lärt sig allt det som står under rubriken G, eleven Y har lärt sig allt det som står under G och allt det som står under VG också, medan eleven Z har råkat gå vilse i tillvaron och inte lärt sig just så mycket alls under det här året. Vassegod, nu vet du var vi befann oss när eleverna lämnade mitt klassrum.
De nationella proven trodde jag var avsedda att vara ett stöd för lärare att se att man håller sig ungefär rätt i sin betygssättning, så att ett G i Malmö betyder samma sak som ett G i Malmbergen, samtidigt som det var ett sätt för staten att hålla ett öga på samma sak. Att ett G här är ett G där, helt enkelt.
Men det var tydligen inte alls så. Så fel kan man ta!
LikeLike
Tack för ett bra inlägg! Håller med Morrica – Np ska väl bara ses som ett STÖD för betygssättningen inget annat. tack för att du ifrågasätter de sk matriserna som verkar var det som är inne just nu… I vår skola ska ALLA fortbildningspengar gå till “betyg och bedömning” de närmaste åren. Några lärare ska särskilt utbildas till processledare. Vad händer sen när nästa betygssystem införs?!
LikeLike
eva-marie, förhoppningsvis är väl processen ungefär densamma även om bokstäverna eller nuffrorna ändras, jag menar vi är disamma och eleverna är disamma….. Fast jag får ju erkänna att nog kunde jag tänka mig fler användningsområden för fortbildningspengar, om jag skulle tänka så
LikeLike
Pingback: Betyg och bedömning « Christermagister