Lärarutbildningen är besatt av nytta. Alla kunskaper ska helst omedelbart kunna användas och tanken på allmänbildning är helt omodern. Därför blir jag besynnerligt upplivad och en aning avundsjuk när jag läser om Ola Wikander i Lund som talar 12 utdöda språk. (Frågan är kanske med vem?)
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på DX-entusiasten Marve Fleksnes som har vänner över hela jordklotet – utom i Norge.
Hej Mats
Som gammal DX-are (åren 1973-77, typ) måste jag påpeka att det som den gode Wesenlund sysslar med här är amatörradio.
DX-ing (DX förkortning för Distance) är att lyssna på rundradiostationer och själva sporten handlade om att samla verifikationer (så kallade QSL) från så många utländska stationer som möjligt. Man räknade länder och stationer. Jag kom väl upp i drygt 100 länder innan jag tröttnade och blev vuxen 🙂
Träffade förresten Soffie igår på Wiehe.
Ha det gott,
Mats
LikeLike
Tack!
Jag tror jag förstår – menar du att dx-are inte pratar själva?
Aha – de letar bara efter stationer… Nu fattar jag skillnaden. I internettiderna aktionism verkar det bisarrt att enbart lyssna och samla. Men det kanske vore nyttigt?
“Rundradio” är ju ett underbart ord! det har jag inte tänkt på förut!
LikeLike
Exakt. DX-are lyssnar, skickar “rapporter” för att bevisa för stationen att man faktiskt hört dem. Och får, i den bästa av världar, ett QSL (och ibland vimplar och grejer också) tillbaka.
Visst är rundradio ett skönt ord. Precis som norskans kringkasting!
/Mats
LikeLike