På Metabolism diskuteras begreppet “unschooling” utifrån en artikel i Pedagogiska magasinet
Jag är intresserad av tanken på att barn som har dåliga skolerfarenheter behöver upptäcka sin nyfikenhet på nytt. Vi kommer att möta ungdomar som är skadade i sin tilltro till skolans institutioner och risken är stor att den nya skolpolitiken med tydliga krav och målstyrning förvärrar tillståndet ytterliggare.
Nu utbildar jag lärare och det kanske är viktigt att ge dem en grundläggande tilltro till skolans betydelse för individens utveckling, men hur talar jag om för studenterna att det även handlar om att skydda barn från skolan? Går det att jobba inom skolan och samtidigt tvivla på den?
Tysta tankar 
Ja, det måste ju gå! Om inte för att man aldrig ska vara bergsäker, aldrig övertygad om någontings förträfflighet! Tvivlar man inte tänker man inte nytt, och stagnation kommer man inte långt med!
Men tvivlet har förstås en gräns för hur långt det kan sträcka sig, något måste man tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här allt är så här … /Janis
LikeLike
En hel del felskrivningar, hm … men jag nynnar “un-school my heart, never let me go” och letar i minnet efter textraderna medan jag skriver! /J
LikeLike
Jo – jag tänkte Joe Cocker, men den var blockerad på Deeezer. Låten i länken ovan var lite kraftfullar och kanske lika skrämmande som tanken på ett samhälle utan målstyrd skola…
LikeLike