Jag har en vision om att studenter ska uppfatta hemtentor mer som lärandetillfällen och mindre som kontroll. Då måste frågorna vara utmanande och ge utrymme för egna tankar. Risken är stor att detta utrymme tolkas som vaghet och otydlighet. Studenter som kommer direkt från gymnasiet vill ofta ha tydliga instruktioner och kriterier som är lätta att förstå. När kursen delvis handlar om kvalitativ kunskapssyn och mätbarhetens problematik ja då är det svårt att leva upp till dessa krav på formulerbar rättvisa.

Samtidigt förstår jag att de är angelägna om att göra sina lärare till lags och bli godkända. Bilden av frihet lockar och skrämmer. Det tar mycket energi att försöka räkna ut vad det är som lärarna E-G-E-N-T-L-I-G-E-N är ute efter och ledtrådssökandet är en väl inövad färdighet hos många.

– Hur mäter ni djup?

– Hur analytisk måste man vara?

Det är mycket lättare att svara på frågor om antal sidor och referenser.

Samtidigt möter jag studenter som tackar för att de äntligen har fått en utmanande och rolig tenta. Ingenting gör mig gladare. Då får jag nog stå ut med diskussionerna om rättvisa och kriterier. (Är kriterier svenska språkets fulaste ord?)