Jag njuter av att inte ha någon åsikt. Många bloggare förfasar sig över att skolan är sorterande – det trodde jag var självklart. Björklund orerar om socialdemokratisk jantelag – han måste ständigt uppfinna spöken för att motivera nya utspel.
Möjligtvis skulle jag kunna bekymra mig över att glädjen att få uppdela är så oblyg. Nästa steg är antagligen skola och förskola. Och om det verkligen gäller nationens framtid (som en del bloggare tycks tro) – då är det väl dags att satsa på genetik?
Hatet mot en inkluderande skola tar sig skiftande uttryck. Björklunds utspel är en testballong och försök till formalisering av en utveckling som redan har skett. Ingenting att hetsa upp sig över.
Det mest genanta är nog försöken att framställa eliten som offer.
Tysta tankar 
Mats, om man talar om det här ur ett annat perspektiv – alltså ungar som strävar själva… och kan mycket… och behöver andra utmaningar är det helt ok. Jag ogillar tävlandet i klassrummet… men gillar att alla tar fart åt de riktningar som utmanar dem. Då blir det skillnad tyvärr…. men den skillnaden innebär att vi lär oss av varandra… någon kan lite mer av något… och är intresserad av något… och de får lov att lära mer…. men politiskt blir det alltid inringat i en annan form… jag tror på formen… men inte som elittänkare utan som utvecklingstänkare… Har modeller för det här… organisation också… och alla upplever att de lär sig mycket och lite mer… förlåt mina trevande formuleringar… orkar inte med att bli inringad politiskt.
Anne-Marie
LikeLike
För mig är det enkelt: Alla har rätt att bli utmanade!
Då kan vi tala om en skola för alla och äkta delaktighet. Vi struntar i politiken idag!
LikeLike
Jag gillar din blog skarpt, men den här meningen tycker jag är hård:
“Det mest genanta är nog försöken att framställa eliten som offer.”
Jag tycker inte det är svårt att se barn som offer även om de har lätt för att läsa eller räkna. Utsattheten kan nog finnas där ändå. Barn är fortfarande bara barn.
LikeLike
Offer är ett starkt ord och jag syftar på Björklunds ord om jantelag som grundton i skolpolitiken. Enligt mig är det snarare ett ensidigt hyllande av prestationer som har varit ledstjärna i skolvärlden.
Men du har rätt – alla som inte upplever skolan som meningsfull eller utmanande är kanske i någon mening “ett offer”. Om det hjälper oss att känna empati och handla är jag med.
Jag vill inte vara del av en diskussion som spelar ut delaktighet mot utmaning. I min vision ska det finnas utrymme för högpresterande barn i vanlig skola – och jag ser inga hinder för det i läroplan eller kursplan!
LikeLike
Nej det finns inga hinder i läroplan eller kursplan – bara utmanande utveckling. Jag har presterande barn i mina klasser. Jag rangordnar inte prestationen i låg och hög, den varierar beroende på ämne och ibland dagsform, däremot ser jag prestationen och tillåter den. Fullt ut. A-M
LikeLike