Hans-Åke Scherp skriver kritiskt i Svd (läs och njut!) om regeringens skolpolitik och han gör det utifrån sin position som forskare. Då är det vanligt att hänvisa till “beprövade erfarenheter” som ett sätt att förstärka hållbarheten i resonemangen. Jag håller fullständigt med honom i sak, men är djupt fascinerad över den avgrund som sedan valet har öppnats mellan det politiska och det vetenskapliga etablissemanget.
Inga Magnusson skriver på sin blogg om hur hon uppfattar begreppet “beprövad erfarenhet” och det är svårt att inte se hennes poäng på ett rent språkligt plan. Vi har:
1) Sinnliga upplevelser
2) Våra tolkningar av dessa som vi ofta kallar “erfarenheter”
I min världsbild är alla erfarenheter “beprövade” – i betydelsen jämförda och vägda mot tidigare gjorda sådana. Vetenskapen har försökt skapa en kategori av “egna och andras gjorda erfarenheter” som då skulle vara mer objektiv eller sannare än det vardagliga tänkandet.
Inga Magnusson menar att det är lärarna ute på skolorna som bär upp dessa erfarenheter och jag har svårt att säga emot henne. En renlärig forskare skulle kanske påstå att hon är fast i sina erfarenheter och inte har förmåga att distansera sig – men det blir lätt konstigt och mystifierande.
Vi måste hitta ett bättre sätt att beskriva vetenskap!
Kanske handlar det om att komma under ytan.
Missa inte blogglänkarna under artikeln – där hittar ni några av mina favoriter. Fredrikbloggen t.ex.
Tysta tankar 
Jag för min del har svårt med begreppet beprövad erfarenhet. Man kan fråga sig varför vi inte utgår från vetenskap istället. Det är mycket enklare och riskerar då nte bli någonting som på ett riskabelt sätt kopplas till den mer vardagliga betydelsen av erfarenheter. Även om jag kan inse fördelen med att använda begreppet eftersom utbildning alltid i en viss mån är normativ. Men det är ju även vetenskapen, fast kanske inte lika tydlig.
Jag kan rekommendera
Sju inlägg om högskolemässighet i vilken det står en del om beprövad erfarenhet.
Bl.a. menar Bertil Rolf följande:
# ”beprövad” erfarenhet inte är detsamma som erfarenhet. Beprövad erfarenhet är något mer än erfarenhet, annars vore ordet beprövad överflödigt. Det första steget från erfarenhet till beprövad sådan är att den övergår från att vara den enskildes egendom till att delas av fler. Den beprövade erfarenheten tillhör en gemenskap av sådana med likartade erfarenheter, arbetsuppgifter och kompetens. (s.25)
# Erfarenheten ska vara kommunicerad, helst dokumenterad. Det gör också att begreppet ”tyst kunskap” blir vanskligt att med automatik definiera som likställt med beprövad erfarenhet. Tyst kunskap är per definition inte kommunicerad men kan liksom erfarenhet däremot utvecklas till beprövad erfarenhet. Jag tror det säger sig självt i vårt utbildningssammanhang där uppgiften ju är att kommunicera till studenterna det lärarna själva bär med sig.
# Erfarenheten ska vara kritiskt granskad utifrån kriterier som är relevanta för det aktuella yrkesområdet. Former och metoder för denna process varierar naturligtvis.
# Erfarenheten ska vara värderad utifrån samhälleliga, yrkesrelaterade, etiska och andra värderingsnormer. All erfarenhet är inte god erfarenhet. Somlig erfarenhet måste avvisas därför att den får olämpliga eller oacceptabla konsekvenser. Den beprövade erfarenheten har därmed också ett normativt element i sig, något som högskolan i allmänhet värjer sig mot. För lärarutbildningen t. ex. är dock normativa inslag till och med inskrivna i examensmålen.
Glad Påsk!
LikeLike
hej!
Den här diskussionen har grott i mig länge och jag är glad att den hoppar upp så här i påsklugnet!
Vi som jobbar inom högskolan vill ju gärna vara vän med alla och då kanske det är lätt att hamna i kompromisser som inte håller för en kritisk granskning.
Tänker du att det är möjligt att distansera sig från sådant som “sunt förnuft” (tyst kunskap -i mycket elak tolkning) genom att betona vetenskaplighet? Jag förstår behovet av att kunna skapa någon form av hierarki i kunskapstivolit men är inte säker på att dina föreslagna kriterier ger stadga åt definitionen?
1) Att beprövad erfarenhet närmast är en tautologi – så måste det väl vara? Mina studenter har hål i huvudet efter alla gånger de har fått höra ordet reflektion och definitionen av det begreppet är lika vag. “Du ska tänka kring något som har hänt…”
2) Blir erfarenheten mer sann när den är kommunicerad och dokumenterad? Kanske ur ett sociokulturellt perspektiv där själva samtalet är en sorts inbyggd kvalitet. Men egentligen tror jag inte att en hel stads samlade och dokumenterade rasism gör tanken om rasers olikhet sannare. Är det dessa erfarenheter som du menar att vi måste välja bort eller skydda dem från?
3) usch ja – till sist hamnar vi ju i mötet med studenterna och vad de tar med sig ut i sin yrkesgärning och då ramlar normativiteten över oss. Denna uppdämda längtan efter goda råd och sanningar är svår att stå emot och jag vet inte om normativiteten är möjlig att hantera inom vetenskaplighetens ramar. Nu prövas vår världsbild när forskare ska legitimera ny utbildningspolitik och vi lärare ska transportera ut hårt ideologiserad undervisning. Den viktigaste frågan för mig är om det är möjligt att med bibehållen självrespekt vara en del av detta!
Eller om lärarutbildningarna kan vara en del av universitetsvärlden med detta förkrympta människo-och kunskapsideal som ledstjärna?
Det blev rörigare än jag hade tänkt – hoppas påsken har varit snäll mot dig.
P.S. Tack för hälsningen från E.!
LikeLike
Läst – läst – min bild på bloggen handlar om djupdykningen… må gott. A-M
LikeLike
Mats
Har skrivit en artikel som inte är så där väldigt bra, men i den skriver jag bl.a. följande:
Frågan man gärna ställer sig är varför lagen inte uttalar den vetenskapliga innebörden klart och tydligt, när den ändå finns med som en tolkningsmöjlighet. En tolkning man kan göra är att Högskoleverket ställer högre vetenskapliga krav som däremot inte är lika tvingande, än vad lagen förordar. Borde det inte vara tvärtom eller i varje fall att Högskoleverkets tolkning och lagskrivningen är i paritet. Frågan är varför? Med risk för spekulation kan det ha med att göra att man då utesluter många personalgrupper inom högskolan … Eskil Franck skriver följande:
Frågan är känslig för många lärare inom professionsutbildningarna, som inte disputerat och som känner sin läraridentitet och kompetens ifrågasatt med ett som de upplever ensidigt gynnande av den vetenskapliga kompetensen. Frågan är viktig att försöka reda ut också av det skälet att någon definition av begreppet ”beprövad erfarenhet” inte givits av statsmakterna varken i högskoleförordningen eller förarbetena till propositionen. (Franck, s. 25)
LikeLike
Men det går inte att undervisa utgånde från vetenskap. Menar du att du själv undervisar utgäende från vetenskap, eller ens till en större del? Förklara i så fall.
även om man skulle anse att pedagogik är en vetenskap
LikeLike
Jo då, det går utmärkt att undervisa på vetenskaplig grund….
Varför skulle inte det gå?
LikeLike
Hur skall det annars vara möjligt att undervisa i ämnet vetenskapsteori och forskningsmetod? Hur skulle det annars vara möjligt att doktorera om lärarna inte undervisade utgående från vetenskap?
Det går väl att undervisa på samma grunder i vilket ämne som helst.
LikeLike
Monika,
det sista var riktigt roligt. Allt gott. Anne-Marie
LikeLike
Går det verkligen att undervisa på samma grunder i vilket ämne som helst?
Utveckla gärna för jag förstår faktiskt inte hur du tänker 🙂
LikeLike
Det blev snabbt djupt och jag vet inte riktigt vilken fot jag ska ställa mig på. Det finns uppenbara risker för missförstånd inom lärargrupper som delar upp sig i bisarra kategorier som t.ex praktiker/teoretiker eller lärare/forskare.
Jag möter studenter som älskar konkreta erfarenhet i den form som den presenteras av oss som har jobbat i många år och jag lider med disputerade som inte har säckar med anekdoter att smycka sin undervisning med. Men i grunden tror jag att den här maktkampen är onödig och destruktiv. Akademien har redan vunnit och vi som inte har disputerad lever lite på nåder.
Ojdå – detta har jag skrivit om tidigare:
https://lumaol.wordpress.com/2007/10/03/nar-segrarna-skriver-historia/
Det är lite svårsmält att en grupp skulle äga sanningen – även om den legitimerar sin anspråk under täckmamntel av vetenskaplighet, eller för den skull lydnad mot staliga direktiv. Den kritiska hållningen borde ge tillräcklig auktoritet – fast vi kan ju inte bita alla händer samtidigt.
jag behöver nog fundera mer över vad det innebär att undervisa på vetenskaplig grund (ja jag vet att det står i högskoleförordningen) men för mig är nog sannningen något som skapas i mötet mellan människor. Kanske är jag hopplöst förlorad till relativismen och mjuk kunskapssyn.
Men jag är nyfiken på hur kraftförhållandena är inom Stockholms universitet. Hur viktigt är det vid nyanställning att de har t.ex. lärarexamen eller ämneskunskaper i förhållande till vetenskaplig kompetens?
Jag vet att en del högskolor passar på attt göra sig av med adjunkter vid nedskärningar i ett försök att öka sina chanser att uppnå universitetsstatus. Kanske inte så klokt i längden?
LikeLike
Jag kan svara i korthet på den sista frågan – Stockholms universitet anställer bara lektorer och det finns en ambition att det bara är dom som skall syssla med lärarutbildning. Även LHS hade den ambitionen, men … forskningsanslaget var så små att det blev en omöjlig uppgift.
De som är adjunkter och har fast anställning skall få möjlighet att disputera nu när vi samgått med SU.
LikeLike
Jag vill poängtera att det inte räcker med att ha disputerat i t.ex. historia eller något annat ämne, när man är lärarutbildare för att man skall klara av det. Lärarutbildningen är speciell och en yrkesutbildning. Därför är den här satsningen på adjunkterna som arbetat som lärarutbildare mycket bra.
LikeLike
Hmmm – intressant. I Malmö drevs frågan om att stötta de som vill ta magisterexamen lite halvhjärtat.Men en doktorandutbildning… det var flott!
I och för sig tror jag att löneläget skulle innebära en sammanlagd reallöneförsämring för adjunkter över 45 år? Men ambitionen är väl god – även om jag har kolleger som inte delar min åsikt. De ser nog sin egen fortbildning som ett mer personligt projekt – äsch sån är jag också!
Disputation – är inte det fem år av fostran in i lydnad?
LikeLike
Vetenskapsteori kan man undervisa OM utgående från teorier av Popper och andra. Däremot att undervisa i vetenskapsteori utgående från vetenskapsteori? Ska jag i popperiansk anda fråga mig om studenterna kan falsifieras?? Ska jag fundera, i min lektionsplanering, om studenterna ska delta i en vetenskaplig revolution? Nu är jag Gud ske lov inte anställd vid lärarutbildningen så….
Att vara lärare är ett praktiskt yrke. Ingenting vinns av högtravande teorier.
LikeLike
Problemet är kanske inte att teorierna är högtravande utan att de ofta inte är kompatibla . Om den ena är rätt – ja då är den andra fel. Och att de ryms inom samma ämne i en ofta simulerad gemenskap som vi kallar vetenskap.
Pedagogiken är väl inte värst – Mats Alveson beskriver problemet med akademisering som statustrick väl i Tomhetens triumf. Jag tror inte han behöver riskera att kallas antiintellektuell och han är skoningslös i sin kritik.
LikeLike
Mats
Jag vet inte om det handlar om doktorandutbildning. Lite oklart är det!
Tråkmagistern
Vetenskaplighet är inte bara Popper!
Ja, det är ett praktiskt yrke i vilket man behöver mycket kunskap om hur man lär. Och man behöver också vara nyanserad, kritiskt granskande och problematiserande för att nämna tre viktiga vetenskapliga verktyg.
LikeLike
Jag är med på att uppfatta vetenskaplighet som en uppsättning verktyg och ett förhållningssätt. Problemen uppstår om vi tror att detta är förbehållet en utvald krets.
Blirt inte en sådan definition väldigt allmnän?
LikeLike
Vad menar du med utvald krets? Jag ser det som att alla som är lärare i svenska skolan har detta vetenskapliga förhållningssätt. Och det är då ingen utvald krets.
LikeLike
Jag menar, om alla har det … ett professionellt förhållningssätt helt enkelt.
LikeLike
Monika: jag håller med om att man bör vara nyanserad. Men nu talar du ju mer om karaktärsdrag än något annat. Tycker du att den eftertänksamme vetenskapsmannen är den som passar i ett klassrum? Jag anser inte det.
Men återigen frågan om vetenskaplig grund: kan vetenskapen tala om för mig om eleverna ska fylla i böckerna med krita eller färgpennor? Finns det seminarier som behandlat detta?
Professionellt förhållningssätt är väl inte samma sak som vetenskaplighet?? Nyansering var ordet för dagen.
LikeLike
Jag har problem med ordet vetenskaplighet och ser att det ibland kommer i direkt konflikt med andra värden. Det kan gälla vilka studenter vi godkänner/underkänner som är problemet ställt på sin spets.
Ett professionellt förhållningssätt, kritisk hållning, nyansering, analytisk förmåga – allt är bra och viktigt. Men när jag läser studenternas examensarbeten är det även en stor dos formalism som tynger tänkandet.
Inte alltid belönas självständighet – men min utisktspunkt är begränsad!
LikeLike
Teorierna är bra. Omsatta i verkligheten är de verkliga redskap. Man kan hålla fler diskussioner om man har teoretiska förklaringar. Ett viktigt redskap för lärare i praktik. Anne-Marie
LikeLike
Anne-Marie: krita eller färgpenna?
LikeLike
Jag tänker på mina studenter som ofta har en oerhörd respekt för en grupp människor kallas “teoretikerna” och anses producerar särskilda tankar.
Dessa refereras till och bugas för under högtidliga former. De egna funderingar bedöms som mindre värdefullt. Tanken på att “stå på giganternas axlar” är plågsamt förminskande. Min tanke om utbildning är att lära dem lita på (och kritiskt granska) sina atnkar om sina erfarenheter (hoppsan – nu blev det så där metafinurligt ändå…)
Praktisk teori är ett spännande begrepp som ger perspektiv på teoriromantiken – Handahl Lauvås är bra att ha ibland.
LikeLike
Jag tror inte att det har med “på vetenskapliga grunder” att göra men angående de senaste kommentarerna så kom jag att tänka på hur många i min yrkesgrupp tycks ha svårt att koppla teori OCH praktik.
Dvs, man kan teorin, vet vem som sagt vad och hur det bör vara och hur man bör göra och misslyckas ändå kapitalt med att själva göra det som de gärna pratar om, misslyckas faktiskt ofta med att se vad de gör.
Det vittnar kanske om brist på analytisk förmåga? Eller kanske oförmåga att se sig själv och sitt “görande” objektivt?
LikeLike
Brist på analytisk förmåga… det låter lite nedlåtande – men kanske är det en viktig kvalitet för lärare att kunna dela upp problem i mindre delar.
Det kan vara brister i den syntetiska förmågan också. Att sätta samman delar till helheter!
LikeLike
jag menade inte att låta nedlåtande, på riktigt, det var fånigt av mig.
LikeLike
Och jag menade inte att avfärda tanken så direkt – det är klart att det finns skillnader i förmåga och jag tror att vi måste försöka skilja mellan ytliga och djupa reflektioner.
Men ibland misstror jag uppdelningen och tror att det är ett försök att mystifiera och dölja en maktordning. Vad som är fint och fult – eller som Focault kanske skulle sagt: Vad vi tillåts att tala om….
LikeLike
Vad jag tror många inte tänker på är att vetenskap och forskning. är teori OCH praktik. Och den förmåga till att kunna tillämpa teorierna i den praktiska forskningen som behövs är inte så annorlunda än den tillämpning av teorier man gör när man undervisar, planerar och utvärderar. Det handlar ju också om att undersöka situationer, inte bara ta för givet att ens omedelbara tolkningar säger något annat än avslöjar ens egna föreställningar.
LikeLike
Jag tror att vi närmar oss någon form av koncensus…
Och det kanske är bra!
LikeLike
Inte skriver jag under på att vetenskap innehåller praktik. Jag ville med min fråga om kritor eller färgpennor påpeka att läraryrket till stor del är ett praktiskt yrke, något som kommit bort på lärarutbildningarna när alla ska ägna sig åt VETENSKAAAAAAAAAAP. OM man då vill införa något under begreppet beprövad erfarenhet så gärna för mig. För min del tycker jag att man ska hålla isär begrepp som teori, praktik, vetenskaplighet, noggrannhet o.s.v. Att de har med varandra att göra betyder inte att de är desamma.
LikeLike
Se dagens inlägg – du har minst en poäng!
LikeLike
Teoretisk kunskap breddar praktiken och tillför den en möjlighet att gå in i dialog med ett praktisk dilemma. Man kan välja att titta teoretiskt på olika praktiska fenomen. Jag prisar min professor på Stockholms Lärarhögskola som visade oss studenter på kopplingen. Anne-Marie
LikeLike
Tråkmagistern
Nähä!? om att vetenskap inte är teori och praktik..
Men det är väl klart att forskare inte direkt praktiserar hos någon … men praktiskt arbete förekommer i mycket hög grad.
Man använder verktygen på ett annat sätt som lärare än som forskare, men principerna är desamma. T.ex. att sträva efter att vara så icke-värderande som det är möjligt att vara. Men kanske av olika skäl. Vilket jag inte kan gå in på här. Det skulle ta för lång tid.
anne-marie
Ja precis…
LikeLike
Terorier uppkommer inte ur intet. Praktik blir praktiskt taget tydligare i teorins ljus. Men vilket ljus som lyser upp praktiken är en annan sak. Anne-Marie
LikeLike