Regeringen och lärarutbildningsutredningen blickar bakåt efter lösningar på framtidens skolproblem. Jag försöker följa med och funderar över vart min barndoms roligaste skolämne Hembygdskunskap tog vägen?
Efter några minuter med Google vet jag att ämnet infördes 1919 men försvann 1955. Jag började skolan 1962 och har fasta minnen av en blå bok i ett ämne som inte fanns? Levde skolämnet kvar vid sidan om Lgr62 och den nya grundskolan? Jag har vaga minnen av något som kallades OÄ (orienteringsämnen) men inser att dagens diskussion om vad ett ämne egentligen är inte är ny.
Vad är då hembygdskunskap? Nationalencyklopedin förklarar:
”ämne i folkskola och grundskola med uppgift att ge eleverna omgivningsorientering om ting och förhållanden med inriktning på deras intressen under de första skolåren. Undervisningen, som har sin utgångspunkt i elevernas upplevelser, iakttagelser och frågor, vill vidga elevernas föreställningar om hur människor lever tillsammans och om samspelet i naturen”. (Nationalencyklopedin, band 8, 1992)
När jag har prövat tanken på kolleger har jag fått ganska nervösa reaktioner.
– Är det något nationalromantiskt halvrasistiskt?
– Det låter inte särskilt globalt…
– Vilket universitetsämne ska det bygga på?
Samtidigt gillar jag NE:s försök att knyta sin definition till barnens “upplevelser, iakttagelser och frågor”. Går det arbeta på detta sätt i en målstyrd likformig skola med mätbara mål i tidig ålder? Den frågan lämnar jag över till Utbildningsdepartementet.
Tysta tankar 
Hembygdskunskap rockar fett! Det är ju i princip det vi jobbar med i förskolan varje dag. Jag kanske skall börja titulera mig hembygdskunskapslärare i förskolan? Eller det snärtigare hembygdskunskapsförskollärare?
Håller dock med dina nervösa kolleger att namnet ger associationer till någon punkt i SD’s skolpolitiska agenda…
Man kanske kunde kalla det något annat?
Lokalmiljövetenskap?
LikeLike
Det måste finnas något sätt att markera seriositet som inte innehåller ordet “vetenskap”!
På min högskola har vi den dåliga och nervösa vanan att döpa alla kurser och huvudämnen till något i stil med “xxxx och lärande”. Det är ju ännu värre! “Närmiljö och lärande” – nej tack!
Jag har kolleger som talar sig varma för att begreppet “Lokala och globala framtidsfrågor” är meningsfullt. Jag undrar:
1) Vilka frågor är inte framtidsfrågor?
2) Vilka frågor hör inte till de lokala och globala?
Alltså kvarstår bara alternativet: hembygdskunskap!
LikeLike
Överlag är det mycket “och” i farten, tycker jag. Läste själv inriktningen “kultur OCH livsmiljö”, men fundarade länge på att istället söka “människa OCH omvärld” (blandade dessutom ihop dessa under hela utbildningen, när folk frågade vilken inriktning jag läste). Och så läste jag förstås kursen “lek OCH lärande”…
LikeLike
Det kunde varit värre: “eller”
“Lek eller kultur”
“Människa eller samhälle”
Jag har slutat längta efter kursnamn som beskriver ett innehåll efter klassisk mängdlära. Vilka element som ingår i en viss delmängd – vilka som utesluter varandra – vilka som ingår i båda delmängderna…
LikeLike