Forskare beskriver verkligheten med hög precision – men de är inte särskilt skickliga på att föra ut dessa bilder av hur det ser ut. Resultaten stannar ofta i avhandlingsform och livet går vidare.
I dagens Sydsvenska lyfter Fredrik Pålsson upp samma tema som behandlades under konferensen som Mångkontextuell barndomsgruppen anordnade. Anledningen är en antologi om modern barndom av Gunilla Halldén. (Länk till tidigare blogg) Och som genom ett trollslag finns plötsligt frågan om barndomens pedagogisering på allas läppar. Jag drömmer om att den kraften ska finnas i de vetenskapliga texterna oftare.
Jag känner igen beskrivningarna av den moderna barndomen från boken och lider med barn som utsätts för alla denna uppmärksamhet och dokumentation.
Min favorithistoria är fortfarande den om lille Sven som är på Zoo med sin klass och står blundande framför elefanterna. När fröken frågar varför säger han:
– Jag vet hur det blir när vi kommer till skolan – vi blir tvungna att rita det vi har sett!
På ett djupare plan måste vi börja fundera över var alla dessa planer för hur barn lär sig och utvecklas kommer ifrån. Den nervösa kunskapssynen som regeringen ger uttryck för kommer att få konsekvenser långt ner i åldrarna.
Tysta tankar 
Oh’ kan du inte skriva mer om detta:
“Jag känner igen beskrivningarna av den moderna barndomen från boken och lider med barn som utsätts för alla denna uppmärksamhet och dokumentation.” vilket förtydligades med följande stänkare:
“På ett djupare plan måste vi börja fundera över var alla dessa planer för hur barn lär sig och utvecklas kommer ifrån.”.
Vad är det du vet, tänker, befarar? (som jag inte har en aning om)?
LikeLike
Det är lite mystiskt – på ett privat plan är det kanske känslan som förälder att det inte går att planera sina barns liv somskakar om oss i grunden. de blir som de blir och ofta är den svåraste konsten att lägga band på sina ambitioner.
På ett politiskt plan är det enklare att se hur de goda krafterna berusar sig med teorier om vad som är det rätta och nyttiga. Just nu är det någon form av ämneskunskap och disciplin som tycks vara det högsta goda.
Det som vi lite förnumstigt kallar barnperspektiv (att se världen ur barns perspektiv) verkar bli svårare och svårare. För mig är problemet att göra detta utan att hamna i en romantisering och exotisering av hur underbara de är.
Delvis är jag nog påverkad av den forskning som beskriver pojkarnas överlevnadsstrategier på förskolorna : så långt in i buskarna som möjligt och med så lite vuxenkontakt som tänkas kan….
LikeLike