Svenska Dagbladet har en spännande serie om ord som borde funnits och jag gillar Martin Lagerholms förslag:

PYSSELSÄTTNING

Pysselsättning [subst.] ~ en ~ ar [något nedsatt] 1 (ändamålslös) aktivitet på heltid som i det debila syskonsamhället ersätter det forna fritidsbegreppet sysselsättning (som allmänt sett antas vara behäftat med en otidsenlig grad av intention och innebörd) 2 samlingsnamn för diverse läggspel och pussel: hobbymosaik är det minst glädjedödande bland ~ar.

Jag som har en bakgrund i förskolan har ofta funderat över den moraliserande hållning som ibland förekommer till icke-kreativa aktiviteter. Boken Pärlplattor från vaggan till graven är ett exempel. Det finns ett förakt för det meningslösa som jag vill bryta. I pysselsättningens värld är alla former av mänskliga yttringar lika värda. De föråldrade och förtryckande uppdelningarna meningsfullt-meningslöst, fin konst-ful konst, kultur – ickekultur är förlegade.Om allt är meningslöst är det möjligt att återskapa privata hierarkier som bygger på lust.

Jag inser att jag har blivit kulturnihilist – och kanske botad från mitt gamla pysselhat…

Nu ska jag, som är gravt färgblind, omarrangera min trådrullesamling.

Pärlplatteklubben

I Manchester finns en skulptur av hushållskärl. Det kanske är en hyllning till den multikulturella kokkonsten på Curry mile – 1600 meter indiska och pakistanska restauranger.

Ibland skriver jag snabbare än jag tänker. När jag läser igenom ovanstående inser jag att det antagligen handlar om ett svårartat fall av “börja-arbeta-ångest”. Jag är inte Candide, Lärarutbildningen är inte en trädgård och odling är definitivt inte min grej. Hur mycket jag än försöker distansera mig från en pompös ansvarstagande duktighetsposition är det dags. Terminstarten närmar sig och då är det upp till bevis i utbildningsfabriken. Hela tiden.

Trådrullarna får vänta…

Andra bloggar om: Lärarutbildning, Bedömning, Estetiska processer, Högskola, Normativitet, Förskola, Skola, Personligt, Utbildning, Malmö, Politik