Jag nickar igenkännande och är lite stolt över att ha bidragit till dinosaurievisskatten – här i lokal tolkning:
Senaste kommentarer
Mats om Erotisk jazz Magnus om Erotisk jazz Mats om Är detta världens roligaste… Anonym om Är detta världens roligaste… Jonas om Den glömda frågan Magnus om Vem får skämta om vad? Mats om Ett konstigt land Magnus om Ett konstigt land telach om Barnskötarnas återupprättelse J.G om Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström om I det oändliga vetandets kylig… Magnus om Är det så en tågolycka ser… Mats om Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson om Två artiklar på samma dag… Kristian om Är det så en tågolycka ser…
På nyårsafton i år berättade jag för på festen medverkande damer (alla födda 1956) mina starka barndomsminnen av att med cykeln återkommande sladda i lerpölar och till och med kliva av cykeln och tillsammans med pojkkompisarna mäta upp vilken av oss som hade skapat den längsta
lerspruten. (Hur vi kom in i dessa samtal minns jag inte)
Det fick mina kvinnliga vänner att fördjupa sig i sina barndomsminnen och gemensamt inse att pojkar tydligen kommer från en annan planet än flickor.
GillaLiked by 1 person
Tack för den inspirerande länken till Margaretas text om dinosaurier. Min pojke är tre år och älskar dinosaurier. Jag minns att jag var intresserad men inte så intresserad av dinosaurier. I slutet av sextiotalet fanns det inte lika mycket böcker och plastdjur som idag.
GillaGilla