Jag nickar igenkännande och är lite stolt över att ha bidragit till dinosaurievisskatten – här i lokal tolkning:
Bloggstatistik
- 1 299 067 hits
Senaste kommentarer
Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… Nanaz Fassih om Att tala MED föräldrar –… Mats om Erotisk jazz -
Senaste inläggen
- Varför vill jag inte kallas fröken?
- Efter Pedagogiska magasinet
- Det saknas inte goda råd
- Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
Twitter
- RT @EmmaLeijnse: Politikerna ville ha långsiktiga skolägare m skola som huvudfokus. Men ny lag om prövning av skolägare kräver inget sånt.… 4 hours ago
- Som vanligt bra av @EmmaLeijnse @sydsvenskan twitter.com/mjarlsdotter/s… 18 hours ago
- RT @BrianKarem: We should not fear prosecuting those who broke the law. The lawbreakers should fear justice. The U.S. does not negotiate wi… 3 days ago
- Jag tror på Micaela! Banka banka! open.spotify.com/album/4DF780Rg… https://t.co/eWfmczGPjC 4 days ago
- När Jimmie får till det. https://t.co/MwBl70avzC 6 days ago
Meta
På nyårsafton i år berättade jag för på festen medverkande damer (alla födda 1956) mina starka barndomsminnen av att med cykeln återkommande sladda i lerpölar och till och med kliva av cykeln och tillsammans med pojkkompisarna mäta upp vilken av oss som hade skapat den längsta
lerspruten. (Hur vi kom in i dessa samtal minns jag inte)
Det fick mina kvinnliga vänner att fördjupa sig i sina barndomsminnen och gemensamt inse att pojkar tydligen kommer från en annan planet än flickor.
GillaGillad av 1 person
Tack för den inspirerande länken till Margaretas text om dinosaurier. Min pojke är tre år och älskar dinosaurier. Jag minns att jag var intresserad men inte så intresserad av dinosaurier. I slutet av sextiotalet fanns det inte lika mycket böcker och plastdjur som idag.
GillaGilla