Jag nickar igenkännande och är lite stolt över att ha bidragit till dinosaurievisskatten – här i lokal tolkning:
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Jag nickar igenkännande och är lite stolt över att ha bidragit till dinosaurievisskatten – här i lokal tolkning:
Tysta tankar 
På nyårsafton i år berättade jag för på festen medverkande damer (alla födda 1956) mina starka barndomsminnen av att med cykeln återkommande sladda i lerpölar och till och med kliva av cykeln och tillsammans med pojkkompisarna mäta upp vilken av oss som hade skapat den längsta
lerspruten. (Hur vi kom in i dessa samtal minns jag inte)
Det fick mina kvinnliga vänner att fördjupa sig i sina barndomsminnen och gemensamt inse att pojkar tydligen kommer från en annan planet än flickor.
LikeLiked by 1 person
Tack för den inspirerande länken till Margaretas text om dinosaurier. Min pojke är tre år och älskar dinosaurier. Jag minns att jag var intresserad men inte så intresserad av dinosaurier. I slutet av sextiotalet fanns det inte lika mycket böcker och plastdjur som idag.
LikeLike