Äntligen

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Estetiska processer, Musik, Personligt, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Äntligen

  1. Magnus skriver:

    Yes! Välförtjänt och spännande val – och i motsats till t ex Svante Weyler och Per Svensson skulle jag nog säga att det är självklart att Dylan är en betydande poet; det handlar verkligen inte bara om musiken eller några coola refränger.

    Han är en av samtidens, och 1900-talets, ”essential voices”.

  2. andersbwestin skriver:

    För högkulturens litterära flock är nog detta en lika tungsint chock som det var för mig när Max Martin fick Polarpriset. Ungefär som inversen av det man själv definerar som varande den utopiska sanningen.

    • Mats skriver:

      Lite lagom chock mår väl kulturvärlden bra av? Hoppas den repar sig.

    • Magnus skriver:

      Jag kände ungefär likadant som du inför Max Martins pris, och det gjorde nog många kulturproffs också, även om det inte ansågs bra att säga det alltför högt.

      Det är intressant att valet av Dylan ter sig så provocerande för så många när kultursidor och medier ändå har jobbat på att bryta ner gränserna mellan finkultur, popkultur och masskultur i årtionden. Och reaktonen ”då blir det väl Jay-Z eller Beyoncé om tio år?” är ju litet pueril, ska det vara en rappare som tar hem tunga litterära priser borde det snarare vara någon som Chuck D…

      Men det är klart, Bob Dylan är inte okomplicerad vare sig som ”popkulturell ikon” eller som poet, det blir svårt på riktigt om man ska försöka fånga in hans egenart i ord. Arne Ruth och Lars Andersson skrev ett antal lysande artiklar om honom och hans musik (vilka man nu kan hitta i klippböckerna ”Trans Europe Express” och ”Begynnelsebokstäver”) men det är drygt trettio år sedan och det känns inte som om det har hänt så värst mycket sedan dess kring Dylan, inte på de svenska kultursidorna i alla fall.

      • Mats skriver:

        Efter Hanna Fahl och Cissi Wallin är väl frontlinjen klar. Det har blivit en ideologisk fråga.

        • andersbwestin skriver:

          Nu är det så att man lever i en individualistik tidsålder – dvs fördelen ge fullständigt fan i vad prettonissarna vill lyfta fram och i stället helt ego vrida upp volymen på max och åtminstone drömma att man bor på en egen liten planet!

        • Magnus skriver:

          Onekligen, Dylan representerar kulturmännen eller helt enkelt sina egna epigoner i flera led, som Håkan Hellström eller Plura, Och då kan ju inte originalet vara värt att ta till sig heller…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s