7 kommentarer till Äntligen

1. Magnus skriver:

   oktober 13, 2016 kl. 6:44 e m

   Yes! Välförtjänt och spännande val – och i motsats till t ex Svante Weyler och Per Svensson skulle jag nog säga att det är självklart att Dylan är en betydande poet; det handlar verkligen inte bara om musiken eller några coola refränger.

   Han är en av samtidens, och 1900-talets, ”essential voices”.

   Svara
2. andersbwestin skriver:

   oktober 14, 2016 kl. 6:47 e m

   För högkulturens litterära flock är nog detta en lika tungsint chock som det var för mig när Max Martin fick Polarpriset. Ungefär som inversen av det man själv definerar som varande den utopiska sanningen.

   Svara
   • Mats skriver:

     oktober 14, 2016 kl. 6:50 e m

     Lite lagom chock mår väl kulturvärlden bra av? Hoppas den repar sig.

     Svara
   • Magnus skriver:

     oktober 14, 2016 kl. 10:01 e m

     Jag kände ungefär likadant som du inför Max Martins pris, och det gjorde nog många kulturproffs också, även om det inte ansågs bra att säga det alltför högt.

     Det är intressant att valet av Dylan ter sig så provocerande för så många när kultursidor och medier ändå har jobbat på att bryta ner gränserna mellan finkultur, popkultur och masskultur i årtionden. Och reaktonen ”då blir det väl Jay-Z eller Beyoncé om tio år?” är ju litet pueril, ska det vara en rappare som tar hem tunga litterära priser borde det snarare vara någon som Chuck D…

     Men det är klart, Bob Dylan är inte okomplicerad vare sig som ”popkulturell ikon” eller som poet, det blir svårt på riktigt om man ska försöka fånga in hans egenart i ord. Arne Ruth och Lars Andersson skrev ett antal lysande artiklar om honom och hans musik (vilka man nu kan hitta i klippböckerna ”Trans Europe Express” och ”Begynnelsebokstäver”) men det är drygt trettio år sedan och det känns inte som om det har hänt så värst mycket sedan dess kring Dylan, inte på de svenska kultursidorna i alla fall.

     Svara
     • Mats skriver:

       oktober 14, 2016 kl. 10:42 e m

       Efter Hanna Fahl och Cissi Wallin är väl frontlinjen klar. Det har blivit en ideologisk fråga.

       Svara
       • andersbwestin skriver:

         oktober 14, 2016 kl. 10:54 e m

         Nu är det så att man lever i en individualistik tidsålder – dvs fördelen ge fullständigt fan i vad prettonissarna vill lyfta fram och i stället helt ego vrida upp volymen på max och åtminstone drömma att man bor på en egen liten planet!

         Svara
       • Magnus skriver:

         oktober 15, 2016 kl. 12:24 f m

         Onekligen, Dylan representerar kulturmännen eller helt enkelt sina egna epigoner i flera led, som Håkan Hellström eller Plura, Och då kan ju inte originalet vara värt att ta till sig heller…

         Svara

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Google+-konto. ( Logga ut / Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.

Meddela mig om nya inlägg via e-post.