3 kommentarer till Det kanske händer något?

1. andersbwestin skriver:

   juni 29, 2016 kl. 9:41 f m

   Det finns en besvärlig dimension i detta.
   Min kära Pappa dog för några månader sedan. Mamma lever vidare. Min syster hjälper till på bästa sätt. Jag försöker också hjälpa till. Men faktum kvarstår. Min mamma och min syster har en hel verklighet med relateranden och viktighetsfrågor i symbios som jag aldrig har en chans att nå in till.
   Jag tycker inte synd om mig själv men faktum är att jag känner mig som ett UFO när dom sätter igång och pratar om ditten och datten och tillsammans avgör vad som är VIKTIGT.
   Jag går ner i källaren o kollar värmepumpen, avfuktaren, avloppsröret i matkällaren och sen går jag ut i garaget o fixar en stund. Gräsklipparna skall fungera.

   När jag kommer in igen har dom just beställt fönsterputsning. Rena fönster är så VIKTIGT att jag inte har en chans att konkurrera på viktighetsskalan.

   Jag bara gissar att denna dimension också existerar inom Förskolan.

   Svara
   • Mats skriver:

     juni 29, 2016 kl. 10:09 f m

     Du beskriver en smygande exkludering och kanske också barnets längtan efter att bli sedd. Jag känner delvis igen mig och funderar ofta över den där osynliga gränsen. Ibland tror jag att det går att träna upp förmågan att röra sig mellan världarna. Men det verkar inte finnas någon manual.

     Svara
   • Mats skriver:

     juni 29, 2016 kl. 10:09 f m

     Jag beklagar sorgen. Var rädd om dig.

     Svara

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Google+-konto. ( Logga ut / Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.

Meddela mig om nya inlägg via e-post.