Den här artikeln antyder att pojkar visst får gråta – men det bör ske inom noga utvalda områden. Helst ingen okynnesgråt.
Jag vet inte om landslagets insats i EM är en bra anledning. Än kan jag kontrollera sorgen.
Senaste kommentarer
Mats på Är detta världens roligaste… Anonym på Är detta världens roligaste… Jonas på Den glömda frågan Magnus på Vem får skämta om vad? Mats på Ett konstigt land Magnus på Ett konstigt land telach på Barnskötarnas återupprättelse J.G på Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström på I det oändliga vetandets kylig… Magnus på Är det så en tågolycka ser… Mats på Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson på Två artiklar på samma dag… Kristian på Är det så en tågolycka ser… Kristian på Två artiklar på samma dag… Mats på Jag vill förnya och vårda…
I och med Irlands-fiaskot var jag rätt förberedd på vad som komma skulle… mitt hårda manshjärta hade nog redan för-rationaliserat utgången inombords mot Belgien (flickvännen blev mer förvånad av förlusten). Dock inget gråt att rapportera i nåt fall – Island!
GillaLiked by 1 person