Kampen mot unkenhet?

Jag väljer en milt avvaktande hållning till debatten om Jan Lööf. (Rättare sagt jag stödjer honom helhjärtat men orkar inte bemöta alla rasande påhopp från dem som anser att han är ett hot mot demokratin och barns rättigheter).

På Sydsvenskan snurrar tivolit vidare. Malena Jansson och Per Svensson gör de sedvanliga piruetterna , men underhållningsvärdet uteblir. Föreställningen lyfter inte.

Den retoriska höjdpunkten är kanske när Jansson slår till med beskrivningen av bokens värderingar som ”unkna”. Det är ett märkligt ord som återkommer i debatten. Jag undrar över den här längtan efter friskhet och renhet? Är det den moderna hygieniska drömmen som spökar? En del av oss vill inte vara ständigt fräscha. Vi har andra intressen.

Samtidigt lyssnar jag på Rakel Chukris och Kalle Linds beskrivningar av kulturstrider (jag trodde nog att Sydsvenskans historia i genren skulle nämnas) och kan inte undvika en viss trötthet. Jan Lööf lever inte riktigt upp till bilden av pompös lättkränkt man.

Frågan är hur alla ingenjörer som heter Ture Björkman ser på hans konstnärsskap. (Jfr Skrotnisses äventyr).

Jakten på stereotypier går vidare.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Genus, jämställdhet, Personligt, Politik, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Kampen mot unkenhet?

  1. Katharina Andersson skriver:

    Bra att avvakta en del diskussioner. Uppskattar ändå ditt inlägg eller vad detta kan kallas. Det börjar i alla fall bli lite tröttsamt, detta med att allt är så bra nuförtiden.

  2. Katharina Andersson skriver:

    Kanske det enda som behövdes. Lite mummel i skägget…

  3. Magnus skriver:

    Det är över huvud taget svårt att skapa effektiv komedi, skoj eller t o m satir i de flesta ämnen om det ska vara helt förbjudet att använda stereotyper och vrida till dem litet. Självklart finns det en del klichébilder av cowboys,indianer och mexikaner i Lucky Luke, precis som det finns klichéer om semestrande svenskar och soanjorer i filmen Sällskapsrresan. Men används de i ett ont syfte? Är det rasistiska klichéer? Somliga debattörer verkar kunna kleta ordet rasism på vad som helst..

    Och apropå Jan Lööf och klichéer: nog är befrielseledaren i Felix och det stora upproret (1975) delvis skissad efter Che Guevara eller Fidel Castro? Looken med det magnifika skägget är rätt omisskännlig…Såvitt jag vet är det dock ingen som har stämt in Janne tll någon massmedial domstol för denna gamla kommunistiska synd.

  4. andersbwestin skriver:

    Jag tänker på min barndoms läsning av krigstidningar i A5 format (det fanns många olika serier). Lådvis av beskrivningar om Tyskars och Japaners vidrigheter. Vore jag besmittad så skulle jag väl inte kunna hantera dessa folkgrupper. I själva verket älskar jag Tyskland och antalet Japantillverkade objekt i mitt hushåll kan jag inte räkna.
    Är det inte bättre att man lär ut till barnen att vi alla ”homo sapiens” härstammar från ett förstadium till dagens Lemurer och att Sapiens vandrade ut ur Afrika för sisådär 60-100000 år sedan. Kompletterat med en elementär kurs i evolutionär logik så skulle 99 % av allt svammel kunna avstanna.

    • Mats skriver:

      Det första japanska ord jag lärde mig var BANZAI och det första tyska var ACHTUNG! Dessa folkgrupper framställdes sällan i positivt ljus.

      Pilot 22 var en av favorittidningarna.

      https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Pilot

      • Magnus skriver:

        Mmm. Jag kommer ganska livligt ihåg en serietidning (på engelska) där brittiska attackdykare under något uppdrag i Norge (?) blev beskjutna rakt i ansiktet från tyska bunkervärn. Konstigt att det ingalunda skapat något tyskhat hos mig.

        F ö kan jag uppmana alla at se den gamla thrillern ”The Prize” (1963; Jagad av agenter hette den väl på svenska?) där Paul Newman dras in i en thrillerintrig placerad kring Nobelprisutdelningen i Stockholm. Han hamnar bl a på ett nudistmöte inne på ett hotell där en naken man håller föredrag om nakenhetens filosofi på svenska för andra näckade män (enbart män, tror jag). Som svensk hör man direkt att skådespelaren inte är svensk utan läser från en prompter eller efterdubbat från ett papper: syntaxen är oklanderlig men intonationen och uttalet av en del bokstäver totalt icke-svenska. Och innehållet i det han säger… – Jo, filmen kryllar av klichéer om ”det syndiga Sverige” men idag är detta ju bara camp (den syns ibland till på TCM f ö).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s