7 thoughts on “Alfons och klickmonstret”

1. Hmm. Salig Lindgren och andra har en del att svara för. Vildvittror är bara toppen av isberget.

   Gissar att skrämsel förklädd till samhällsinformation fortfarande går bra.
   Vi som gick i skolan på 1980-talet visste med säkerhet att värden skulle gå under medelst kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Dagens stackars unga är väl vettskrämda av miljöproblem de inte kan göra något åt?

   LikeLike

   Reply ↓

   • Det är deprimerande att så många inte förstår sagornas djupare funktion. Kanske måste man själv ha upplevt magin för att inse värdet?

     Det lyckliga slutet är ett centralt begrepp inom sagoberättandet.

     Jag är rädd att det inte ingår i miljödiskursen?

     LikeLike

     Reply ↓

     • Pratchett sade flera gånger att han inte ändrade så värst mycket när han skrev för barn.
       “.. you can pull a kid through the dark wood, provided you pull them right out of it. You leave them in the dark wood, the whole book has been wasted.”
       Plus att språket måste vara konsekvent. Inte förenklat men konsekvent.

       “Dagens stora samhällsproblem” av valfri typ verkar vara
       a) ett sätt att upprätta ett patronus-klient-system: “Vi kan kanske inte lösa de här problemen, men vi vet hur man talar om dem. Rösta på oss!”
       b) ett slags delad sekulär arvsskuld.

       Åter till böckerna: Antoinette Bakers böcker om Millan (och hennes mormor) är fortfarande bland det bästa jag läst.

       LikeLike

       Reply ↓

       • Tack för tipset!

         LikeLike

         Reply ↓

       • En favoritbok har filmats – jag ser fram emot resultatet (med bävan)
         http://patrickness.com/2015/11/a-monster-calls-movie-teaser-trailer/

         Boken är översatt:
         http://www.adlibris.com/se/bok/sju-minuter-over-midnatt-9789132160578

         LikeLike

         Reply ↓

         • Tycker personligen ofta att “barnböcker” är mycket hemskare än vuxenböcker.

           LikeLike

         • På ett bra sätt?

           LikeLike