Ibland gör jag saker som förvånar mig själv:
http://www.skanesdansteater.se/dialog/dansfunk-20/
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i…
Vad gäller dans passeras min glädje och tolerans strax efter Fred Astaire o Gene Kelly.
GillaGilla
Ok – här var det först rullstolsdans och därefter enmansföreställning av en person med cerebral pares.
Jag var inte beredd på detta.
GillaGilla
Där jag bor har vi Glada Hudikteatern och de är verkligen poppis.
GillaGilla
Jag är inte säker på att parallellen skulle falla i god jord här.
GillaGilla
Varför? Menar du att det är finkultur nere i Skåne?
GillaGilla
Jepp – av finaste märke.
GillaGilla
Ungefär som att ”Östen med resten” aldrig kan tävla i samma division som Wiehe.
GillaGilla
Wiehe är svårkategoriserad. Han skrev en musical för Stadsteatern men jag tror aldrig han kommer att gå som fin finkultur.
Han skriver ju alltid med mycket FOLKLIGA ambitioner.
GillaGilla