Jag har ett Whitney-återfall

Förra veckan drabbades jag av kraften i de där låtarna som så många har misshandlat. Det är en obeveklig röst och ett människoöde som faktisk lever upp till den klassiska betydelsen av ordet tragiskt.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Estetiska processer, Musik, Personligt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag har ett Whitney-återfall

  1. Magnus skriver:

    Jag är inget jättestort Whitney-fan även om jag gllar soul – jag vill gärna ha litet ruffigare eller mer hett eruptiva röster, som Erykah Badu eller Chaka Khan – men I Have Nothing har jag alltid gillat. Den lyfter fram kärlekens sårbarhet mycket vackert, både orden och de vokala bågarna samverkar – och detta: att också en person som synts på en miljon bilder och reklampelare kan vara en ensam människa.

    Älskar också Isaac Hayes, som i den här ståtligt intima balladen, med ett lååååångt snyggt gitarrsolo som bygger upp och förtätar medan Isaac lirar följsamt elpiano. Vilken sammetsmörk baryton den här mannen hade:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s