Jag läser hyllningar till en journalist som avslutat sitt frilanskontrakt med GP:s kulturredaktion.
Twitter reagerar med vild beundran.
Marie Demcker diskuterar en ledarsidas funktion.
Jag har ett annat perspektiv – den politiska redaktionen ska inte påverka den övriga tidningens innehåll. Och vice versa.
Är det någon som minns kulturstriden på Sydsvenskan? Då handlade det om redaktionellt oberoende.
Ibland är Twitter alltför förutsägbart. Det mesta tycks handla om positioner.
Tysta tankar 
Den ena tror på “tabula rasa” och den andra på den “fria viljan”. Jag vägrar välja någon. Har svårt för alla varianter av religiösa föreställningar.
LikeLike
Trolöshet som livshållning?
Det låter välbekant.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Trol%C3%B6shetsdebatten
LikeLike
Det är påfallande hur försiktiga journalister från andra tidningar har varit med att kommentera rockaden på GP – det mesta har handlat om Alice T, som person och vad hon tycker. Att ägarna så här direkt lyfter in en ny chef som inte alls är i fas med ledarsidans tidigare inriktning (“tidningens röst”) är ju intressant i princip, men det är det ganska få som har velat ta upp.
Andreas Ekström menade att det här ovanliga greppet kunde ha att göra med att GP:s ledarsida har haft så lågt genomslag i debatten utanför en inre krets i Göteborg – Sydsvenskan är inte ens hälften så stor som tidning men har länge haft mycket större genljud på riksplanet för sin ledarsida. Då köper man in Alice Teodorescu, som är ung, kaxig och omtalad och räknar med att hon ska få fart på sidan. Att hon inte har särskilt mycket med “göteborgsliberalism” att göra struntar man i. Så kan det nog vara, men i så fall har tidningens ägare vägrat diskutera den saken öppet.
Att ledarsidorna skulle sitta i ett rum helt avskilt från den övriga tidningen är en kuliss som man nog får säga att många har genomskådat numera, även om journalister älskar att upprepa dogmen. Det är solklart att t ex Expressens och Sydsvenskans ledarsidor har delvis gemensamma värdeord med resten av tidningen, och att journalisterna ibland kör kampanjer eller klungor av hårdvinklade artiklar som ligger så nära ledarsidans aktiviteter att det inte kan vara någon tillfällighet. Den där bilden av att ledarredaktionen sitter som ett upplyst hov, men har avsagt sig allt direkt riktningsgivande samarbete med de andra på tidningen är…litet förlegad.
LikeLike
Jo – det har du nog rätt i. Men jag har så starka minnen av hur journalister i mycket högt tonläge försvarade det redaktionella oberoende under den sk kulturstriden på Sydsvenskan (mot den elaka ledarredaktionen)
Nu verkar det som någon behöver försvara ledarrredaktionerna?
LikeLike
Kulturstriden på Sydan var ju också en slags revirstrid. Ledarsidan och ägarna ville klippa ner kultursidans ställning som debattforum, som en andra ledarsida. Idag konkurrerar ju inte kultursidan på det sättet längre, men det är klart att varken ledar- eller kultursidor kan ha redaktioner som sitter kvar i längden om de inte försöker upprätthålla någon sorts relation til det som rör sig i tiden.
En del ansåg tydligen att GP:s ledarsida hade blivit navelskådande på det sättet.
LikeLike
Och jag som trodde det handlade om redaktionella principer!
Lurad igen.
LikeLike