Oförsonligheten?

Jag gillar inte det raljanta tonläget. I en tid när nätet blir allt mer överhettat längtar jag efter en kultursida som vårdar det goda samtalet.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Personligt, Politik, Rasism, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Oförsonligheten?

  1. andersbwestin skriver:

    Mångkultur är besvärligt och inte bara god spännande mat o musik.

  2. AV skriver:

    En resonerande kultursida utan slagord, förlöjligande, ad hominem, falska dikotomier och vänsterpopulistiska analyser?

    Moahaha ha. Har väl inte funnits på 20 år.

  3. Magnus skriver:

    Ja, ungefär så. När personfixeringen, de glammiga kändisintervjuerna (även då det var litet mer seriösa författare och artister som intervjuades) och här-och-nu-kramandet drog in på kultursidorna så kördes efterhand också den lugnare, reflekterande/diskuterande tonfallet ut genom fönstret.

    Idag behöver du en dagsaktuell hook på ämnet för att ens komma i närheten att få in en artikel på kultursidan, många offentliga personer hanteras i praktiken som untouchables (i positiv mening), andra (t ex Knausgård eller Håkan Juholt) kan det vara open season på under flera månader i taget, och replikrätten är nerskruvad till ett minimum. Sara Mohammadi har säkert blivit hotad på riktigt men hon uttrycker sig också oerhört ensidigt om muslimska män, alla och envar, precis som Ayaan Hirsi Ali gjorde, och hennes biografiska story gör henne omöjlig att diskutera med.

    Vill man ha en vettig debatt måste man ibland vara beredda att skjuta åt sidan den där vinnande livshistorien litet grann och tillåta folk att se på ens frågor fristående från den, se på andra vinklar – det verkar Sara inte kunna tillåta. Och ingen på redaktionerna vill heller ge henne en puff i den riktningen.

  4. Magnus skriver:

    Och det är förstås ingen tillfällighet att det är en annan kvinna med muslimsk bakgrund som invänder mot Sara. Alla vet ju att hade en vit skribent – t ex Per Gahrton, Cecilia Uddén eller Nina Björk – uttalat någon slags kritik mot henne hade underläget varit hopplöst, just på grund av skribentens hudfärg och ev manliga kön (postkolonialistiska frikort) och det trots att Sverige aldrig haft några kolonier i Mellanöstern och över juvud taget har ett mycket blygsamt kolonialt förflutet.

    Bara den egna sorten får bråka offentligt med personer ur somliga grupper. Det kallas fri debatt.

    • Mats skriver:

      Det blir alltför komplicerat. Frågan är väl om tidningsläsarna orkar hålla ordning på de här hierarkierna?

      Jag gör det inte.

      • Magnus skriver:

        Jag tror mer att det är redaktionerna som inte vågar eller orkar, tyvärr. Man vill skydda sina egna profilnamn och andra som man har budat in för en eller flera artiklar – och resonerar ungefär som så att vi har köpt några hårdprofilerade krönikor av NN men vi tänker inte köpa en okontrollerad och öppen (dvs oscriptad) debatt i våra spalter därefter om det hon skriver, det har vi varken tid eller lust med.

        Då blir olika slags ”intersektionella” och postkoloniala frikort (och betoning på folks tuffa livshistorier osv) väldigt praktiskt som en metod för att hålla eventuella andra debattörer på avstånd.

        (Jag har inget emot intersektionalistisk teori i princip, men i Sverige används den ofta på ett väldigt förenklande sätt, som trumfkort eller stängsel: ”hej, jag tillhör fler förtryckta utgrupper än du!” ungefär)

        • Mats skriver:

          Det är något väldigt svårgenomträngligt i den hör djungeln. Till sist tycks det koka ner till gammaldags makt?

          • Magnus skriver:

            Makt och kontroll, kanske.

            När man läser Shoras inlägg en gång till ser det förresten ut som om hon siktar även på andra och litet större figurer än just Sara – det är nog ingen tillfällighet att hon skriver: ”tröttsamt att personer som Sara Mohammad, som påstår sig…”. Vilka är dessa andra? En del av dem är kanske inte kvinnor heller? Jan Björklund? några inom socialdemokratin? eller de näckande Femen-aktivisterna?

          • Mats skriver:

            Aha – så hon testar ett litet utfall mot Sara M?

  5. andersbwestin skriver:

    O mitt i hela soppan misstänker jag att det homosociala behovet är helt frikopplat från religiösa egenskaper. Parallell egenskapsproduktion som sedan får agera funktionella selektionsverktyg. Det gäller att hålla multipla kamper i drift. Genus kontra homosocialitet är ju väldigt snyggt. Förr för några 100 år sen så körde man med kanoner och häxbränning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s