Det tog några dagar. Jag litar på Nils och Mårten.
Bloggstatistik
- 1 303 494 hits
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… -
Senaste inläggen
- Varför vill jag inte kallas fröken?
- Efter Pedagogiska magasinet
- Det saknas inte goda råd
- Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
Twitter
- RT @standupmackan: "Vad är exegetik - och varför blir exegeter frustrerade när vi pratar om 'kristnas inställning till homosexualitet'?" -… 1 week ago
- Romantiken lever. Glad påsk älskling! https://t.co/nYgq2seBoP 2 weeks ago
- RT @ToreK: Påsken firar vi till minne av Ever Givens uttåg ur Egypten. 2 weeks ago
- RT @newscientist: This amazing photograph by @INPHOjames shows a murmuration of thousands of starlings appearing like a single giant creatu… 3 weeks ago
- I Danmark finns en livaktig lekforskning. (Se länk till gratis om lekfullt lärande pdf Playbook2)… twitter.com/i/web/status/1… 1 month ago
Meta
Inne på samma spår.
http://pluraword.blogspot.se/2015/08/mobben-tar-over.html
GillaGilla
Jo – ibland är juridiken svalkande.
GillaGilla
Håller med, och den bortförklaring SL använde för att få en godtagbar anledning att vika ner sig och ta bort affischerna lurar ju ingen.
SL har för länge sedan fattat beslutet att platsen över rulltrapporna är tillgänglig för reklam, även politisk reklam. Men när en station blir invaderad av ”vänsterkids” som klättrar upp och sliter ner affischerna så väljer SL alltså att självmant rensa bort samma affischer ”eftersom det annars finns risk att de som vill slita ner dem kan skada sig”. Que?
Som någon skrev på Flashback: borde man inte sätta upp halkskydd längs väggarna på alla t-banestationer? Annars finns det ju risk för att kriminella, rånare och huliganer som springer från polisen ska halka och slår sig… 😉
GillaGilla
Det är väldigt omtänksamt – kanske lider SL av empatiskt överskott?
GillaGilla