Kritiken av normkritiken

  

Länk till GP

  
Hmmm – intressant. Går det att rädda normkritiken från felfinneri och moralism?

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Förskola, Genus, jämställdhet, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Kritiken av normkritiken

  1. AV skriver:

    De som säger sig vara normkritiska brukar vara snara att införa egna normer. Normer de tycker är bra ska givetvis inte brytas. alltså det vanliga ”jag ska få göra som jag vill och alla andra borde göra lika dant”.

    • Kristian skriver:

      Ja, det handlar inte om att ”bryta” utan ”byta”. Normproletariatets diktatur. Sköna nya värld.

      • Magnus skriver:

        AV och Kristian: Stämmer, och normdebatten i massmedia idag styrs dessutom ofta inte av så mycket mer än ett konjunkturtänk (i varje fall inte utåt). Ungefär, i år är kjolen lång, nästa säsong blir den kort och trång, det får ni rätta er efter – översätt detta till diskussioner om normer, vetenskap och ”normer i livsstilen”. Eller vad som syns på bokmässor, i glassiga magasin och musers utställningar.

        Vi har inte mycket till problemorienterad debatt om normer i dagens Sverige; försöker du med det får du snart veta, mer eller mindre tydligt, att du har trampat några på tårna.

    • Mats skriver:

      Ett liv utan normer känns inte särskilt lockande. Den kritiska blicken handlar i bästa fall om att se normernas föränderlighet.

      Men det är ju lite banalt – förr kallades det ideologikritik (och i sin avart ”vulgärmarxism”.

      • Kristian skriver:

        ”Ett liv utan normer.”
        Kommer att tänka på slutarbetet i komposition/musikteori (high school, inte något högre). Läraren underströk noga att det handlade om att skriva något i en etablerad genre som följde de regler för till exempel tonalitet och kadensering (nu fick jag slå upp ett ord igen – hurra!) vi lärt oss. Alltså inget experimentellt, ingen tolvton, inget atonalt.

        • Mats skriver:

          Om vi tänker oss ett tillstånd av fullständig frihet och villkorslös kärlek – i just det rummet och den sekunden kanske normen inte är betydelsefull.

          Men det är antagligen ett mycket ensamt tillstånd. De flesta oss väljer att gå anpassningens väg. Antingen det gäller kepsar eller musikaliska konventioner.

  2. Klas ottosson skriver:

    Att vara normkritisk är att vara normerande. Så enkelt är det. Sedan händer det något på GP. Jag gillar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s