Jag lyssnar på ett föredrag om evidensbaserade undervisningsmetoder och blir trött. Leken nämns inte – allt är Hattie, Hattie och Hattie…
Senaste kommentarer
Mats om Erotisk jazz Magnus om Erotisk jazz Mats om Är detta världens roligaste… Anonym om Är detta världens roligaste… Jonas om Den glömda frågan Magnus om Vem får skämta om vad? Mats om Ett konstigt land Magnus om Ett konstigt land telach om Barnskötarnas återupprättelse J.G om Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström om I det oändliga vetandets kylig… Magnus om Är det så en tågolycka ser… Mats om Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson om Två artiklar på samma dag… Kristian om Är det så en tågolycka ser…
Tror bara de glömde Hattifnattarna. Gömde sig bakom hattarna. Smög runt fnittrarna. Och låg i bakhåll.
GillaGilla
Jag vet inte om det är beprövat att skratta åt Skolverket? Kanske på ett väldigt försiktigt och respektfullt sätt.
GillaGilla
– Lustra skara!
Brukar säga till studenterna att inte använda ord de inte är säkra på.
Att inte peka med hela handen och säga jag pekar inte ned hela handen, det var riktigt roligt.
Var det skrattbart?
GillaGilla
Jag tycker ju att den ofrivilliga komiken är den största.
Jo – det är mycket som är högeligen skrattbart i föreläsningen.
GillaGilla
vi kan väl pröva att skratta lite, om så bara för att minnas innehållet. Sedan föreslår jag att vi byter om och lär på riktigt!
GillaGilla
Reblogga detta på Med pixlar och penna och kommenterade:
Det är viktigt att få lära praktiskt. Det är viktigt att förstå att praktiskt lärande är lika riktigt som teoretiskt lärande – och kan se ut på många olika sätt. Jag vill att det ska synas att jag lär mig och lär ut… En skoldag är liksom inget värd om jag inte har fått fler fläckar på jeansen, eller skorna…
GillaGilla
Tack för reblog (om nu det ordet skulle finnas).
Det är väl som med Sven Duva?
(Hedras mer ändå(
GillaGillad av 1 person
🙂
GillaGilla