Man behöver inte vara genusvetare för att se spår av underordning i den här annonsen.
Bloggstatistik
- 1 319 729 hits
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… -
Senaste inläggen
- Sprickdalen bakom Sten huvud
- Tre dagar
- Jag har inte saknat mitt jobb…
- Grafitti i Hangaren
- När forskarna försöker styra debatten
- Leva – och låta leva!
- Hallsbergs stenar!
- Art versus nature?
- Drönartillvaron
- Ikoniska barnskivor #14
- Ikoniska barnskivor #13
- Ikoniska barnskivor #12
- Ikoniska barnskivor #11
- Ikoniska barnskivor #10
- Ikoniska barnskivor #9
- Ikoniska barnskivor #8
- Ikoniska barnskivor #7
- Ikoniska barnskivor #6
- Ikoniska barnskivor#5
- Ikoniska barnskivor #4
- Ikoniska barnskivor #3
- Ikoniska barnskivor #2
- Ikoniska barnskivor #1
- Sprickdalen väster om Stenshuvud
- Mitt liv som elkund
- Varför vill jag inte kallas fröken?
- Efter Pedagogiska magasinet
- Det saknas inte goda råd
- Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
Twitter
- RT @dahbjo: Vad håller vi på med? svt.se/nyheter/vetens… 1 week ago
- RT @EmmaLeijnse: Ok, en fråga till #boktwitter Om man ska ha bokcirkel där far/morföräldrar läser ihop med sina barnbarn i bokslukaråldern… 2 weeks ago
- RT @asaplsnr: Om ni minns. Vi bråkade om det här med att outsourca Lärarförbundets journalistisk för några år sedan. LF sa att kvaliteten s… 3 weeks ago
- ”Vi vill mest se till att du har koll på detaljer…” Detta kan vara det mest korkade utskick jag fått! @hbomax https://t.co/7qPgTFfwic 1 month ago
- Jag tänker på alla diskussioner inom lärarutbildningen om kritiskt tänkande. Det blir ju så komplicerat att inte ve… twitter.com/i/web/status/1… 1 month ago
Meta
Jag ser ingen underordning. Jag ser tre honor som konkurrerar om en gammaldags alfahanne.
För att se det som underordning skulle i så fall exakt alla män se sig som flockens alfahanne och det har Sverre Sjölander tydligt klargjort att vi inte gör. Ganska ögonaböj under livets resa börjar hanarnas letande efter sin position i hierarkin.
Snarare visar bilden livets orättvisa. Vissa hanar har en massa suktande damer att leka med. Andra – mellan 25-40 % av grabbflocken – får aldrig en fungerande relation med kvinnor.
Det läser jag ut av bilden.
GillaGilla
Intressant – då är själva idén om makt en illusion?
Kvinnorna väljer att konkurrera om den attraktive hanen och är inte på något sätt ett offer för någon maktordning. De låter honom sitta på den höga stolen för att han ska kunna se dem bättre?
GillaGilla
Och/eller för att dom skall se honom bättre.
Coy Behavior är en listig kvinnlig förföringsmetod.
http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=3&ved=0CCkQFjAC&url=http%3A%2F%2Fsfkbt.se%2Ffiles%2Ffile.php%3Fid%3D133&ei=yis6Vf-4AaTkyAOQmICIDA&usg=AFQjCNHFWIkyOw6gZlT5hkKWwkMkTxhIdA&sig2=UEBUYdnRaXplH2djIRtyMA&bvm=bv.91427555,d.bGQ&cad=rja
GillaGilla
andra stycket sidan 3
GillaGilla
Det är bara vissa exempel på makt som kallas för makt i dagens Sverige. Att kvinnor sitter på betydande makt i media eller i skolan, att tidningar och tv i mycket högre grad än förr görs för en kvinnlig publik (eller barnfamiljer ledda av kvinnor) och ofta görs av kvinnor, att flertalet yngre författare och kritiker som får någon verklig respekt i landet är kvinnor, att vi är på väg mot ett läge där samtliga fyra ”allianspartier” leds av unga kvinnliga partiledare, det beskrivs aldrig som makt utan bara som spontana utfall eller ett otacksamt ansvar eller gnetande (”tjejer jobbar dubbelt så hårt”) som inte har någon verklig koppling till makt.
När det däremot är män som dominerar beskrivs det aldrig som positivt ansvar eller en slags fria överenskommelser, det beskrivs som patriarkal makt och bufflighet. Även om det bara handlar om att 60% av personerna i ett yrke är män och att ½% av alla män suttit i fängelse eller kunde antas ha begått något slags sexualbrott (jag har inte kollat de exakta siffrorna, det jag vill peka på är sättet att använda statistiskt mycket sällsynta fenomen för att karaktärisera en hel grupp, halva befolkningen).
GillaGilla
Dvs. Som jag länge spanat. Makt är en hägring. Flest biologiska avkommor vinner. Allt annat är en slags representation eller om ni så vill – en kortfilm på SVT2 mellan 19.00 o 19.30. Ebba är för mig en klon till damerna i min mammas mögliga Damernas Värld anno – 71. Hittad på dasset på ön Olmen.
http://goo.gl/maps/KU0Sv
GillaGilla