Vi är lyckliga. Kvällen med Bruno K. Öijer var fantastisk.

Jag läser hans senaste bok och hör rösten i rummet. Det är musikaliteten och rytmen som golvar mig. Poeten har en orkester inom sig som han räknar in med stor precision. Efter varje dikt gör han. En triumfatorisk gest och uppmuntrar det osynliga bandet:
– Ja, där satt den!

Diktläsning kommer aldrig mer att bli detsamma.