”Kan det finnas fler offer?”

IMG_5240

Länk

Jag har följt en hel del fall inom förskolan och under förra året lades fler utredningar mot misstänkta män ner. Tyvärr är de ofta redan dömda av allmänheten och media har bidragit till hetsen.

Den oskyldiga frågan i rubriken innehåller ett dolt påstående. Om polisen svarar ”ja” på frågan (och hur skulle de kunna utesluta något) har de samtidigt bekräftat att det verkligen finns ett offer.

Den anklagelsen hänger kvar och kommer inte prövas i rättegång om utredningen läggs ner i brist på bevis.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Genus, jämställdhet, Lärarutbildning, Politik, Skola, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till ”Kan det finnas fler offer?”

  1. Magnus skriver:

    Ganska tydlig variant på ”Har du slutat slå din fru?” men litet mindre uppenbar. Dessutom är det ju en vanlig uppfattning att ”ingen rök utan eld” när det gäller just anmälningar om våldtäkt.

    • Mats skriver:

      I ett fall i Malmö gjorde kvällstidningarna ett stort nummer av att ”teknisk utrustning med viss koppling till fallet” hade beslagtagits.

      Underförstått *vi har hittat porrfilm* – medan sanningen var att de hade gått igenom den anklagades mobiltelefon. Vilket torde vara en rutinmässig åtgärd.

      Den som vill studera skadeverkningarna av den här typen av journalistik (Aftonbladet var som vanligt värst) kan studera – gissa var – Flashback.

    • Magnus skriver:

      Somliga räknar det nog som halvt obscena hårklyverier att hävda att domstolen (eller åklagaren) skulle behöva bry sig om sådant som bevisning eller att säkerställa att det handlade om mer än bara att ”det kändes som en våldtäkt” vid något tillfälle. Domstolarna tar visserligen inte alltid den breda vägen, men i media kan man bli dömd både en och två gånger innan rättegången ens har börjat.

      Och det hjälper ju inte direkt att tidningarna oftast beskriver sexualbrottsmål som en fråga om att domstolen ska ta fram en berättelse som anses sann: vem talade sanning, helt enkelt.. Antingen är det i så fall den anmälande/offrets historia som är sann, eller den åtalades – vi vill väl inte hålla med våldtäktsmannen, right? Att folk kan minnas selektivt, inbilla sig vissa omständigheter eller att de kan ha olika bud på vad som låg bakom vissa handlingar eller ord ryms inte alls i den logiken.

      • Mats skriver:

        Det känns ganska motsägelsefullt att möta Aftonbladet i denna vita riddarrustning när jag sett följderna av deras slippriga och slarviga journalistik i fråga om män som anklagats för övergrepp på förskolor.

        Tidningen lyckas verkligen hetsa upp stämningen med insinuanta artiklar som utgör en draksådd på Flashback.

        Nu är en del av de värsta exemplen raderade från nätet, men skadan är skedd. Och bilden av Aftonbladet som kloak obotligt cementerad.

      • Mats skriver:

        Jo – och när det gäller pedofilanklagade män på förskolan är katastrofläget utgångspunkten.

        Ett mycket tacksamt läge för kvällstidningarna att intervjua skräckslagna kollegor ‘vi är chockade’.

        Anklagelsen är en dom i sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s