Jag läser Lina Thomsgård i AB och nickar instämmande:
Hur ligger det egentligen till? Denne Rapoports regler lyder, lite fritt översatt av mig:
Du ska först försöka återge din motståndares ståndpunkt så tydligt och rättvist att denne känner ”Tack, så där önskar jag att jag hade uttryckt mig”. Alltså, inga karikatyrer av typen ”så du tycker att ALLA kvinnor är …” för det gör den du diskuterar med givetvis inte och ni kommer båda att framstå som puckon.
Du ska ta upp de bitar där du och din motståndare är överens, de specifika hellre än generella.
Du ska belysa varenda poäng och grej du lärt dig av din motståndare.
Då och bara då har du rätten att kritisera eller säga emot.
Mitt nyårslöfte är: Bråka aldrig med okända personer på nätet.
Jag tror det är ett bra sätt att förlänga livet.
Kanske har jag en framtid som livsstilscoach?

Sedan vill jag bara se om Thomsgård kan leva som hon lär…
LikeLike
Precis min tanke. Det är givetvis lätt att säga att alla ska vara resonabla, skija på sak och person och undvika halmgubbar etc om det sker med det tysta förbehållet att “ja, jag och miiina kompisar gör oss ju aldrig skyldiga till det där – det är bara de andra som fuskar och fulkör!”.
LikeLike
Ingenting är förargligare än vänlighet!
LikeLike
Alla kan vara sina vänners vän om de vill, det är det övriga som kräver något. Särskilt i offentligheten.
LikeLike
Guilt by association – det är nog en av de bärande principerna på nätet. Ingen vill bli påträffad i fel sällskap.
LikeLike
Va? Alla som är med i På spåret är goda!
LikeLike
LikeLike
Jaha?
Det var väl fint av Kata – att inte hata alla män.
Borde jag vara tacksam?
LikeLike