Va?

Posted on by

Jag har förvånats över att de flesta medier prioriterat oron för anti-islamska reaktioner efter attentatet i Paris. Det vore bättre om de fokuserade på verkliga händelser och undviker moraliserande spekulationer.

Så tänkte jag INNAN det här inslaget från Aktuellt som sändes tre timmar efter gisslandramats upplösning.

Nu vill jag att någon ber om ursäkt för att tokstollan från Le Figaro släpptes fram i direktsändning.

2015/01/img_0016.png

Twitter är bra – snabba förtydliganden;

https://twitter.com/lenalutaud/status/553676005223968769

33 thoughts on “Va?”

  1. Jag tror att hon tänker på franska här och egentligen menade “ett krig/en kamp om religionens plats i samhället”, inte “ett krig *mellan* olika religioner” (eller civilisationer.som hos Huntington och många neo-cons). Hon säger “en religion krig” (utan foge-s eller preposition) och det antyder att hon mentalt kör utifrån en fransk konstruktion (guerre de religion eller: guerre sur la religion) och sedan får ut det på svenska. Dessutom är hon ju av begripliga skäl upprörd, kanske lätt chockad. men det är den franska sekularismen, boskillnaden mellan religionens anspråk och samhället/staten hon vill försvara.

    Med terroristerna från Charlie-Hebdo döda är läget tyvärr inte förbättrat på litet sikt. Det hade varit en väldig fördel för utredningen om de hade tagits levande; nu kommer de dessutom att kunna ses som martyrer av somliga och det är troligt att det kan leda till nya blodiga tillbud och hämndaktioner.

    Like

    Reply ↓

      • Den geniala pedagogiken är flödet längs tidsaxeln. Tid har vi annars rätt svårt för. Jag själv är född 11 år efter andra världskriget.
        Ta nu o minussa 11 år från 2015 o så hamnar vi på 2004.

        Like

        Reply ↓

        • Javisst, mycket vacker animation. Det slog mig häromåret att den tid som gått sedan järnridån föll redan är längre än hela den händelsepackade tiden mellan de båda världskrigen. Det är en lätt underlig tanke.

          Like

          Reply ↓

          • Jo, och dessutom har vi en bedövande förmåga att uppleva vår nutid som normal!
            Muren kom – jaha.
            Muren försvann – ojdå.

            Like

  5. I det här fallet tror jag att du har rätt, Mats. Är det för att SD skulle ha deltagit är det illa – är behovet att markera avståndstagande mot det partiet viktigare än yttrandefriheten? Viktigare än möjligheten till solidaritet och samsyn bakom en grundläggande frihet? Är det för att Charlie Hebdos karikatyrer är grova är det ännu värre, för har man den synen erbjuder man inte yttrandefriheten något försvar alls. Vi behöver inga lagar för att skydda rätten att säga det som är lagom, välavvägt och lättsmält.

    Jag vill också påpeka att CH satiren har riktat sig mot religioner, partier, mäktiga politiska och religiösa ledare – aldrig mot raser eller grupper. Vi har heller inget grundlagsskydd för hets mot folkgrupp eller rasism i någon form. Däremot var den relaterade attacken mot en kosher-supermarket klart antisemitisk.

    Like

    Reply ↓

    • Det känns olustigt att spekulera, men är ack så svårt att avstå.

      Just nu lyssnar jag på Godmorgon Världen och tror de försöker sig på satir om Lars Vilks. Det går inte så bra.

      Like

      Reply ↓

    • Folk i den här svängen har blivit fixerade vid taktik och positionering – ingen vill riskera att behöva hamna på bild tillsammans med några sverigedemokrater eller ens kristdemokrater under ett sådan här stort appellmöte, och att bilden sedan skulle kunna åka runt litet på twitter och i ett par tidningar.

      Det är illa.

      Jag saknar ofta en problemorienterad debatt kring sådana här frågor i Sverige. Det är klart att ska man stå upp för tryckfrihet måste man fråga sig; vad händer när det är bilder eller ord som just vi inte uppfattar som riktigt god smak, som “går litet för långt”? När en del av mina polare kommer att tycka att jag sviker deras sak genom att försvara den där andres rätt att uttrycka sig så här, eller försvara polisen? Klart att det kan finnas en målkonflikt här, men det tar man sällan tag i när detta diskuteras i Sverige numera, särskilt inte på kultursidorna och av politiker. Det blir för knepigt att göra principuttalanden som man inte kan kroka sig loss från nästa vecka.

      Like

      Reply ↓

      • Det är kanske så att yttrandefrihet ständigt måste bevisas och skyddas från den goda smaken?

        Jag inser att en konsekvent och radikal hållning även måste innefatta gruppers åsikter som jag tycker genuint illa om.

        Då blir kampanjer som ” Inga XXXXXXXXX på våra gator” extremt problematiska. I sin förlängning bäddar de de för självrättfärdigande motkampanjer, och den offerroll som SD är så skickliga på att utnyttja.

        Like

        Reply ↓

        • Jo, men det vi saknar idag (och i högre grad i Sverige än i Frankrike) är också en tydlig, nyanserad metadiskussion kring frågor som “vem ska ha rätt att uttrycka sig, vad och hur långt får man lov att skriva?” och “hur långt kan man ursäkta någons handlingar med hänvisningar till tidigare fölrtryck?”, en pågående reflexion och ett samtal där folk inte nästan oavbrutet talar som om någon stod och siktade på dem (eller deras kompisar) med pistol. Debatten hos större medieaktörer har blivit tabloidiserad, det är bara de enkla parollerna och exemplen som får plats, det plus känslor och floskler.

          Like

          Reply ↓

          • Jag ser demonstrationen från Paris och hör att Front National ordnat egna demonstrationer eftersom de “inte delar republikens värderingar” (???).

            Jag tror det finns utrymme för nyanseringar och försoning, men anar att det kan gå åt andra hållet.

            Frågan om en metadiskussion är antagligen en plågsam påminnelse om den svenska viljan att oreflekterat definiera sig som god. Då blir varje försök till förtydligande hotfullt mot den harmoniserade bilden.

            Varning för sprickbildning.

            Like

Leave a comment