Jag läser boken och hittar filmen. Det är verkligen svårt att beskriva hur mycket man tycker om någon.
I den här boken tävlar monstren om att vara bäst – först måste de vinna tevesända deltävlingar.
1) hårigaste vårta.
2) läskigaste flygtur
3) lortigaste päls
4) äckligaste prutt
5) hetaste andedräkt
Sidney vinner tävlingen som VÄRLDENS SÄMSTA MONSTER.

Jag provar med ämneslärarna och filmen för att skapa en disharmonisk ton i förförståelsen av bedömning. Tack för filmen!
LikeLike
Jag jobbar i en matematikkurs och vi borde diskutera den här dimensionen av mänsklig samvaro mer. Vad ska vi göra med allt detta mätande?
LikeLike
Absolut! Och vad ska vi, (?) ha det till? hur blir vi (?) bättre människor av att bli mätta i strumplästen i tid och otid? Ja detta skriver jag samtidigt som jag just gör en liten paus i tentamensbedömning…. Å vad jag längtar efter att inte vara motsägelsefull!
LikeLike
Om vi tänker oss att den djupaste drivkraften hos alla människor är en längtan efter att vara älskad – men att vi inte riktigt litar på de uttryck för kärlek som omger oss. Då blir ju mätandet en form av kompensation för det vi inte fick.
En ständig och oförlöst längtan efter rättvisa. Kanske synligast i högen av julklappar?
LikeLike