Svtdebatt tycks ha varit ett svårslaget spektakel. Ingenting rör upp starkare känslor än Pippi Långstrump.
I dagens Sydsvenska sammanfattar Lars Åberg min position.
Torbjörn Nilsson har lärt sig den kulturpolisiära jargongen och skriver på sin kommunala blogg om ”rasifierade gruppers perspektiv” och frågar: ”Känner du igen dig i bibliotekets utbud?”
Är inte igenkännande ofta ett annat uttryck för självcentrering?
I den referensgrupp Nilsson komponerat ingår personer från Interfem Malmö, Afrosvenskars forum för rättvisa och Romskt informations- och kunskapscenter. Varför just de? Vad representerar de individerna utöver sig själva?
Makten de tilldelas blir i alla fall ansenlig när den ska uttolkas av den här sortens tjänstemän, ängsligt sneglande på tidsandan och den för tillfället närmast ståendes känsla av kränkthet.
Det är ängsligheten och självbelåtenhten som skrämmer mest.
Om du inte tycker om en bok – läs den inte.
Länk till annan artikel om nya gallringar.
Talet om unkna budskap är obehagligt hygieniskt.
Tysta tankar 
Det är verkligen störande när de här kulturbyråkraterna och mellancheferna verkar tro att om man går in och ändrar på orden i en roman eller en klassisk tv-serie, eller stryker misshagliga scener, så är det inte mer komplicerat än att lägga nya textremsor till en gammal utländsk tv-serie eller ett gammalt tecknat serieäventyr. Suck.
LikeLike
I min värld är upphovsrätten helig.
LikeLike
Herr Nilsson är läraktig.
LikeLike
Den riktige Herr Nilsson lär ha varit en helt vidrig liten apa.
LikeLike
Förslag till barnböcker som borde censureras!
– Muminfamiljen är inte alls genusmedveten
– Hellsing saknar politiskt budskap och är helt orealistisk
– Loranga är åldersrasist o kränker sin gamle far med att ge honom fågelfrön
– Alfons pappa är helt oengagerad och ingen bra förebild för moderna ansvarstagande fäder
😉
LikeLike
Oj jag glömde, det finns fler:
Hans-Erik Hellberg är givetvis jättefarlig om barns begynnande sexualitet, måste bort!
Kåldolmar och Kalispper- unket budskap som förhärligar enpartistaten och kommunismen, bort med den!
Och Nalle Puh är ytterst hånfull mot de med begåvningshandikapp, den åker också.
LikeLike
Det är en väl upptrampad stig censurivrarna vandrar på:
Tack Åsa för avskräckande exempel.
Jag upplever talet om unkenhet som väldigt unket. Under ytan finns den där konstiga idén om goda förebilder.
LikeLike
Den svåra frågan är väl vem som har rätten att definiera kränkthet.
Om det är liten utsatt grupp – då är det bra och rätt och viktigt.
Om det är stor och mäktig grupp – då är antagligen budskapet en intressant provokation?
LikeLike
Och jag har ingen aning om vad Patrik Svensson vill:
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/patrik-svensson-lilla-hjartat-flytten-ar-ett-tecken-pa-att-sverige-just-har-kom/
LikeLike
Bröderna Lejionhjärta är en väldigt grabbig bok: det är männen som kämpar mot draken. Klassiskt riddarmög, dungeons and dragons. Ut med den! För att inte tala om Sagan om ringen…
LikeLike
Det finns ett stråk av initiering som skulle kunna kopplas till maskulinitetsteorier.
Vojne, vojne.
Systrarna Leijonhjärta?
LikeLike
I morgon är det kanelbullens dag. Bra så. Jag älskar bullar. Och att fika. Men kan vi inte skapa “i dag kan vi säga vad vi tycker utan att vara ängsliga dagen”? Lite som karnevalens funktion i medeltidens Europa.
LikeLike
I debatten om tecknade serier på 70-talet kunde Asterix recenseras på följande sätt: visserligen är de väldigt roliga, det är fysiskt omöjligt att inte skratta, men de tematiserar inte den romerska imperialismen (underförstådd parallell till USA-imperialismen, givetvis) och det är en avgörande begränsning.
Det känns tyvärr inte helt osannolikt att somliga debattörer hamnar där igen, om än med andra profilfrågor. Men den här gången har de i så fall stöd av biblioteken – på 70-talet var det ingen som rensade ut Asterix eller Blixt Gordon från bibliotekens seriehyllor.
LikeLike
De där gallringarna har nog alltid pågått i det tysta.
Min farfar satt i bibliotecksnämnden på 30-talet i en liten kommun/socken. Han var ökänd för att sprätta upp böcker med tummen och rata alla böcker med svordomar.
Fast det var ju politikernivå – ambitiösa tjänstemän är kanske en annan sak?
LikeLike
»All pedagogisk konst är dålig konst – och all god konst är pedagogisk«. Lennart Hellsing
LikeLike
Det har väl aldrig varit mer sant!
LikeLike
Apropå Patrik Svenssons replik i SDS (som du länkade till litet högre upp i tråden) så kan man väl tillägga: det är inte precis så att Disney är ivrigt engagerade i att hålla sina filmer och historier uppdaterade och rena från rasitsisk smuts, det handlar mer om att de inte vill ha sina figurer i närheten av någonting alls som är politiskt laddat, inte i offentligheten i alla fall,.Under många år var det närmast omöjligt att få se Kalle Anka parodiera Adolf Hitler och nazismens likriktning i den träffsäkra (och mycket roliga) kortfilmen ”The Führer’s face”, trots att Disney hade vunnit en Oscar för den 1943. Disney gjorde under senare årtionden vad de kunde för att hålla den borta från all slags vanlig distribution, helt enkelt för att man inte ville få någon spridning på bilder där Kalle figurerar nära intill hakkors. Att syftet var uppenbart satiriskt spelade ingen roll i efterhand. Det var först med Youtube som den här filmen blev lätt tilgänglig igen.
Den sortens, ursäkta uttrycket, pimpinett mesiga attityd till verk som ruckar på gränsen för det normala och tillåtna är inget att ta efter. Och jag tycker inte att den amerikanska ”family-friendly”-normen (som är mycket stark i media i USA, både i tv, tv-visad film och musik) är något att låna in heller.
LikeLike
Jag håller nog att glida in i en ultratolerant position. En kollega skulle inte tveka att kalla mig nyliberal.
Själv ser jag det som en upphovsrättslig fråga.
LikeLike
Jag lyckades fibbla bort den redigerade versionen av inlägget där länken till Svenssons text finns med.
Den amerikanska vägen vill vi inte gå.
LikeLike