15 thoughts on “Finns det någonting som inte är mansnormens fel?”
När man hävdar att mansnormen orsakar självmord, hur definierar man då begreppet ‘norm’?
Jag ser tre möjliga definitioner:
1) Medianen, det som de flesta män gör. Denna definion används av t.ex. Pelle Billing.
2) De juridiska och sociala ramar vi har att röra oss inom, utan att riskera bestraffningar. Detta är den definition jag själv föredrar.
3) Ett ouppnåeligt ideal alla män strävar efter, vad det nu skulle vara. Genustroende använder ofta denna definition för kvinnor, t.ex. Barbie-kroppen.
Jo – det är nog tre användbara definitioner som alla har sina implikationer.
Om vi utgår från mediantänkandet så blir det ganska uppenbart att de flesta män inte begår självmord – eller slår sina fruar.
Den andra idén om juridik och sociala ramar blir ju svår att använda som analysram för t.ex. självmordsstatistik. Jag tror inte att det finns någon form av acceptans för självmord idag – den tiden är nog över då hedern krävde att jag tog livet av mig efter en skamlig handling
Det ouppnåeliga idealet “maskulinitet” som något svävande och tidlöst känns väl om möjligt ännu mer bisarrt. Inte ens den mest inbitne biologist försöker väl hävda att det skulle finnas något sådant – även om vi kan se att vissa mönster har haft evolutionära fördelar på partnervalsarenan. Men idag tror jag att de flesta av oss försöker bejaka idéer om att “vara sig själv”. Även om det är en illusion så känns det lite uppgivet att beskriva oss som slavar under strukturer. Alternativt vänta på att medvetandegöras…
Att få diskutera vad som menas med att X ärt en norm (se Bashflak ovan) , vilka normer som faktiskt gäller, vem som sätter dem och hur järnhårt olika människor faktiskt lyder dessa normer – och diskutera dessa frågor utan att ständigt bli avbrutna eller nertryckta med utrop av typen ”men ni tar ju inte tillräckligt starkt aaaaaavstånd från män som våldtar flickor och hänger upp dem i träden!”, det verkar vara något som män helt enkelt inte ska tilltros i dagens Sverige. Eftersom männen redan har för mycket makt ses det som negativt i sig att de ockås får vara med och ha ett bud på det här området.
Fundera en minut på hur det hade sett ut om kvinnor plötsligt hade diskats från debatten på många områden med hänvisning till att de ju är tjejer, de skvallrar bara, de vill försvara sin makt där hemma eller något liknande. Hur hade den offentliga reaktionen blivit om några dagstidningar och akademiska instanser hade drivit den linjen?
Vad de försöker hävda är att allt negativt, och speciellt det som drabbar män, “egentligen” beror på mäns kulturella beteende, dvs det ska tolkas som att det är mäns eget fel. Normer och strukturer drabbar nämligen aldrig män inom den ideologin, där tror man istället att män (och speciellt vita heterosexuella och medelålders sådana) skapar alla normer och strukturer av ren illvilja och för att förtrycka andra grupper som själva är helt oskyldiga och passiva.
Jag konstaterar bara att det finns extremt mycket av socialkonstruktivistisk ovetenskaplighet i varje form av mentalt hörn i detta sk högstående kunskapssamhälle.
Det ovetenskapliga har blivit PK och nästan ballt upphöjt.
Var det någon som såg Kjell Bergkvist o soffkompisar i gårdagens kvällstv med Belinda o allas vår Janne. Så jäkla banalt o skämmigt!
Kjell slängde ur sig grodan intelligensreserven i exakt samma stund som han för folket bevisade sitt eget förakt för komplexitet o kunskap.
Frugan som är en sådan där välutbildad legitimerad psykoterapeut som tar emot 4-5 patienter per dag år efter år.
Hon pratar ständigt om begreppet sårbarhetsfaktorer eller möjligen grundläggande personlighet. Varje gång hon hör babblet om könsnormer kopplat till psykisk ohälsa stänger hon av radion eller TV-n.
Skall det vara så svårt att fatta att vissa föds med hög sårbarhet för allehanda psykisk ohälsa helt beroende av omgivningens motstånd och rollspel. Vissa kan ju bara uppleva livets rollspel som en jävla förljugen teater.
Generaliserad ångest är tex en variant av personlighet som finns helt oavsett livets teater.
Varför skulle alla som föds tycka att livet är toppen. En variant av många är att uppleva livet som en soptunna.
Jag försöker alltid manövrera ut från en position där jag förväntas vara positiv eller inspirerande förebild. Det är en bedövande stark idé om läraryrket och jag vet inte om det går att befria sig från den uppfattningen.
Själv bär jag på övertygelsen att det vi kallar mans och kvinnonormer till stor del beror på heterosexuella mäns och kvinnors sexuella preferenser, eller iaf vad vi inbillar oss att det andra könet gillar. De flesta män är övertygade om att kvinnor gillar starka självständiga män och att gråta ut och söka hjälp blir då svårt eftersom det inte går ihop med det idealet. Kanske därför som homosexuella inte alls känner samma press på att leva upp till normerna? Men de har säkert andra normer som är lika pressande.
Framförallt söker kvinnor en extra resurs i syfte att öka sin avkommas fitness. Beroende av personlighet och omgivningens egenskaper skall extraresursen ha passande egenskaper.
Tysta tankar 
När man hävdar att mansnormen orsakar självmord, hur definierar man då begreppet ‘norm’?
Jag ser tre möjliga definitioner:
1) Medianen, det som de flesta män gör. Denna definion används av t.ex. Pelle Billing.
2) De juridiska och sociala ramar vi har att röra oss inom, utan att riskera bestraffningar. Detta är den definition jag själv föredrar.
3) Ett ouppnåeligt ideal alla män strävar efter, vad det nu skulle vara. Genustroende använder ofta denna definition för kvinnor, t.ex. Barbie-kroppen.
LikeLike
Jo – det är nog tre användbara definitioner som alla har sina implikationer.
Om vi utgår från mediantänkandet så blir det ganska uppenbart att de flesta män inte begår självmord – eller slår sina fruar.
Den andra idén om juridik och sociala ramar blir ju svår att använda som analysram för t.ex. självmordsstatistik. Jag tror inte att det finns någon form av acceptans för självmord idag – den tiden är nog över då hedern krävde att jag tog livet av mig efter en skamlig handling
Det ouppnåeliga idealet “maskulinitet” som något svävande och tidlöst känns väl om möjligt ännu mer bisarrt. Inte ens den mest inbitne biologist försöker väl hävda att det skulle finnas något sådant – även om vi kan se att vissa mönster har haft evolutionära fördelar på partnervalsarenan. Men idag tror jag att de flesta av oss försöker bejaka idéer om att “vara sig själv”. Även om det är en illusion så känns det lite uppgivet att beskriva oss som slavar under strukturer. Alternativt vänta på att medvetandegöras…
LikeLike
Jag tror förvisso de menar att män som ej klarar att uppfylla normen oftare begår självmord, inte att självmordet är normen
LikeLike
Att få diskutera vad som menas med att X ärt en norm (se Bashflak ovan) , vilka normer som faktiskt gäller, vem som sätter dem och hur järnhårt olika människor faktiskt lyder dessa normer – och diskutera dessa frågor utan att ständigt bli avbrutna eller nertryckta med utrop av typen ”men ni tar ju inte tillräckligt starkt aaaaaavstånd från män som våldtar flickor och hänger upp dem i träden!”, det verkar vara något som män helt enkelt inte ska tilltros i dagens Sverige. Eftersom männen redan har för mycket makt ses det som negativt i sig att de ockås får vara med och ha ett bud på det här området.
Fundera en minut på hur det hade sett ut om kvinnor plötsligt hade diskats från debatten på många områden med hänvisning till att de ju är tjejer, de skvallrar bara, de vill försvara sin makt där hemma eller något liknande. Hur hade den offentliga reaktionen blivit om några dagstidningar och akademiska instanser hade drivit den linjen?
LikeLike
Vad de försöker hävda är att allt negativt, och speciellt det som drabbar män, “egentligen” beror på mäns kulturella beteende, dvs det ska tolkas som att det är mäns eget fel. Normer och strukturer drabbar nämligen aldrig män inom den ideologin, där tror man istället att män (och speciellt vita heterosexuella och medelålders sådana) skapar alla normer och strukturer av ren illvilja och för att förtrycka andra grupper som själva är helt oskyldiga och passiva.
LikeLike
Puh – det måste finnas en nivå som inte handlar om kollektiv skuld.
Är tanken på individuellt ansvar möjlig?
LikeLike
Ett exempel på oklar användning av begreppet:
LikeLike
Jag konstaterar bara att det finns extremt mycket av socialkonstruktivistisk ovetenskaplighet i varje form av mentalt hörn i detta sk högstående kunskapssamhälle.
Det ovetenskapliga har blivit PK och nästan ballt upphöjt.
Var det någon som såg Kjell Bergkvist o soffkompisar i gårdagens kvällstv med Belinda o allas vår Janne. Så jäkla banalt o skämmigt!
Kjell slängde ur sig grodan intelligensreserven i exakt samma stund som han för folket bevisade sitt eget förakt för komplexitet o kunskap.
LikeLike
Frugan som är en sådan där välutbildad legitimerad psykoterapeut som tar emot 4-5 patienter per dag år efter år.
Hon pratar ständigt om begreppet sårbarhetsfaktorer eller möjligen grundläggande personlighet. Varje gång hon hör babblet om könsnormer kopplat till psykisk ohälsa stänger hon av radion eller TV-n.
Skall det vara så svårt att fatta att vissa föds med hög sårbarhet för allehanda psykisk ohälsa helt beroende av omgivningens motstånd och rollspel. Vissa kan ju bara uppleva livets rollspel som en jävla förljugen teater.
Generaliserad ångest är tex en variant av personlighet som finns helt oavsett livets teater.
Varför skulle alla som föds tycka att livet är toppen. En variant av många är att uppleva livet som en soptunna.
LikeLike
Jag försöker alltid manövrera ut från en position där jag förväntas vara positiv eller inspirerande förebild. Det är en bedövande stark idé om läraryrket och jag vet inte om det går att befria sig från den uppfattningen.
Absurdismen är den enda trösten.
LikeLike
Själv bär jag på övertygelsen att det vi kallar mans och kvinnonormer till stor del beror på heterosexuella mäns och kvinnors sexuella preferenser, eller iaf vad vi inbillar oss att det andra könet gillar. De flesta män är övertygade om att kvinnor gillar starka självständiga män och att gråta ut och söka hjälp blir då svårt eftersom det inte går ihop med det idealet. Kanske därför som homosexuella inte alls känner samma press på att leva upp till normerna? Men de har säkert andra normer som är lika pressande.
LikeLike
Framförallt söker kvinnor en extra resurs i syfte att öka sin avkommas fitness. Beroende av personlighet och omgivningens egenskaper skall extraresursen ha passande egenskaper.
LikeLike
Jag tror att det är mansnormens fel att vi lever i ett av världens rikaste länder.
LikeLike
Hmmmm – det kan också bero på Ponnyexpressen!
(Playback var roligare förr)
LikeLike
Underbart!
LikeLike