Erik Magnusson drar intressanta jämförelser med 20-talets strider. Emelie Bardon beskriver erfarenheter från Berlin där demonstranter och polis tycks ha lyckats kommunicera.
Om dagordningen är att avslöja polisens grundläggande fascistoida karaktär blir det antagligen svårt att upprätta en nödvändig dialog.
Jag undrar om det är den här demonstrationen Bardon syftar på? Den dagen cyklade vi runt i Berlin och märkte väldigt lite av oroligheter. Sådan turist är jag.

Det var ju inte helt oväntat att en FI-representant skulle ställa sig upp och tala om att begränsa andra politiska gruppers yttrandefrihet. Polisens uppgift är både att försvara yttrandefriheten och skydda allmänheten. Om motståndarna till yttrandefrihet satt i system att med våld försöka hindra andra organisationer som fått tillstånd att demonstrera mm. från att använda sig av yttrandefriheten så är det dessa motståndare som ska bekämpas i första hand, att inskränka yttrandefriheten för de med tillstånd är inte en lösning annat än i extrema fall. Så länge de håller sig inom lagens gränser så ska deras yttrandefrihet skyddas, oavsett om man blir spyfärdig av deras åsikter.
LikeLike
Jo, där är vi överens.
Jag har också häpnat över att Fi använder begreppet “omskolning” i sitt partiprogram, men tänkte nog inte att det handlade om våld.
LikeLike
Kulturrevolution och År Noll ligger nog närmare till hands i de tankegångarna.
LikeLike
År Noll?
Tänker du att utopismen som idé bygger på föreställningen att göra någon form av total omstart?
Lockande – om det inte var så att samma människor levde vidare.
LikeLike