På Twitter är polariseringen fullständig. Många är upprörda över polisbrutaliteten och bristen på kommunikation vid lördagens demonstration i Limhamn.
På Flashback är stämningen annorlunda. En hel del anonyma skribenter är glada över att vänsterpacket har fått bank och hyllar polisens insatser.
Några försöker hålla huvudet kallt och avvaktar. Det är en riskabel position.
Några principfrågor – har inte de som arrangerade motdemonstrationen något ansvar för ordningen i tåget? Tjejen som var talesperson i Aktuellt verkade helt främmande för den tanken. Jag minns en tid då det fanns vakter i demonstrationståget och har svårt att tänka mig att gå i demonstrationer utan organisation och ansvarsfördelning. Någon borde förhandla med polisen om hur man undviker våld (och trafikstörningar). Jag vill alltså till varje pris undvika att agera levande sköld åt våldsverkare. Då stannar jag hellre hemma.
Många tycks också hänvisa till grundlagen om yttrandefriheten när det gäller att visa sitt missnöje med SvP. Enligt brottsbalken är det inte en demokratisk rättighet att störa möten:
Citat:
Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.
Tysta tankar 
Det är väl därför jag aldrig går i demonstrationståg eller medverkar i flockigt kollektiva yttringar. För vem kan man lita på?
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Milgrams_lydnadsexperiment
LikeLike
Jag har gått i många tåg – kanske utan att förstå betydelsen av arrangörens ansvar och berydelsen av egna vakter.
LikeLike
Som det uttryckts på andra håll så innebär ett uttalat stöd till personer eller grupper också ett ansvar för det stödet man ger dem. Speciellt om de utnyttjar det stödet för att utöva våld mot andra, då bidrar alla som tidigare deltagit och inte avskärmar sig/tar avstånd från våldsverkarna till hotbilden och kan få ta konsekvenserna av detta.
Det känns inte lite hycklande när så extremt kollektivistiska organisationer samtidigt intar en så “nyliberal” och individualiserad attityd till ansvar för sina aktoner.
LikeLike
Ja, jag försöker lägga pussel och gillar Jalles sammanfattning:
http://t.co/Su7WOpUG0v
Fredrik Ekelund kommer från en ganska disciplinerad del av vänstern. Idag tycks han inte vara lika angelägen om att distansera sig från provokatörerna. Eller det kanske han är när ilskan över de klumpiga poliserna lagt sig.
LikeLike
Jag ser tyvärr inte någon del av vänstern vara speciellt angelägen om att distansera sig från våldsverkarna.
Jag har också svårt att kalla dem för provokatörer, de provocerar inte, de ägnar sig åt faktiskt, fullt utvecklat och organiserat våld. Vad polisen gör är knappast att låta sig provoceras utan de svarar på rena attacker. Därav är våldet poliserna använder också grövre än om de bara utsatts för provokationer och försökt upprätthålla ordning.
LikeLike
Begreppet provokatörer handlar nog mer om strategin att försöka avslöja polismaktens fascistoida kärna för det omedvetna folket.
Det finns något lite rörande i tanken på att poliserna ska använda lagom (och helst trevligt) våld. Kanske är det anledningen till att så många biter sig fast i frågan om det verkligen var “stora gatstenar” (eller bara vanliga stenar).
Grundregeln är “du ska inte kasta sten på polisen”.
LikeLike
Jo, fast det förutsätter att de inte själva använder ett våld som motiverar att polisen använder våldet de försöker locka fram för att stoppa dem, då har de liksom lämnat provokationsstadiet ganska långt bakom sig.
Även när grundreglerna är att polisen ska använda så lite våld som möjligt och att man inte ska kasta sten på polisen så är det stor skillnad på en person som kastar grus på polisen och att det haglar knytnävsstora eller större stenar från en mobb med hundratals personer.
Grad och omfattning, “provokationer” i större grupp slutar snart att vara “provokationer”. En person, en gång, kan vara elakt, en grupp och återkommande/systematiskt/organiserat är mobbning.
LikeLike
Håller med. Polisens beskrivning av tillståndet som “allmänt upplopp” innebar väl att de slog upp en ny sida i regelboken.
Typ – krig.
LikeLike
Se det utifrån samma termer som nödvärnsrätten, dvs våldet ska inte vara uppenbart oförsvarligt.
Sen är det egentligen bar att fråga sig hur många människor som var på plats, dvs som inte tydligt kunde särskiljas från våldsverkarna, och vilket våld som användes eller förbereddes för.
Sen tillkommer att polisen även har ett ansvar för att skydda andra och inte bara sig själva. De kan alltså inte bara gå undan när någon är “dum”.
Morgonsur har skrivit mycket bra om polisen
https://morgonsur.wordpress.com/tag/polisens-problem/
LikeLike