Det känns lite småskumt att smyga omkring på Barn- och ungdomslandet på Malmöfestivalen utan några egna barn som alibi. Nåja – jag söker inspiration.
Sverok har en container full med FIFA-spel. Man får bidrag för mycket nu för tiden.
Jag gillar de här hemgjorda äventyrslekredskapen.
Färggranna torn av väskor – laddade med symbolik.
Nio skönsjungande och färggranna kvinnor i the Lilies försöker överrösta vinden.
Regnet överraskar mig och jag söker skydd på Hansacompagniet. Den här idylliserande bilden av skolstarten stör mig.
Tysta tankar 
Vad skiljer egentligen FIFA-spelen från andra förberedda leksaker och hjälpmedel, eller vuxen inblandning för den delen?
LikeLike
Jag tänker inte moralisera över spelen och har all respekt för både den motoriska och taktiska skickligheten hos spelarna.
Om du menar allvar med frågan (som egentligen innehåller ett påstående) så tror jag att spelkonstruktören faktiskt har lyckats skapa en upplevelse som ligger ganska nära själva det fysiska fotbollsspelandet. Tyvärr går det nog inte att omsätta sina FIFA-skills på en riktig gräsplan. Men för en riktig fotbollsälskare är det close enough att spela FIFA (åtminstone en regning dag)
LikeLike
Det var allvarligt menat, dvs i formen av vad ser du för skillnad i och med att du kommenterade detta.
Jag tror nog att det går att omsätta mycket av skickligheten i verkligheten för den som uppfyller övriga kriterier. den största svårigheten med spelen är att de tränar ett begränsat utbud av möjligheter och taktiker, men det gäller i min mening även andra förberedda leksaker, speciellt under vuxen övervakning.
LikeLike
Det var länge sedan jag drabbades av äkta spelgalenskap och kan sakna den där uppslukande känslan – JAG MÅSTE KLARA BANAN!
Frågan om nytta och lärande känns avlägsen. Jag vill åt intensiteten – the flow.
LikeLike
Tror du att den känslan är överförbar? Att det blir lättare att uppnå det stadiet i lärandet om man upplevt det i andra sammanhang?
Min känsla är för övrigt att på stadiet “jag måste klara banan” så har man ännu inte nått “the flow”. I “the flow” tänker man inte i termer av att klara banan utan man är i den, lever den.
LikeLike
Det är sant. Flow har ingenting med prestige att göra. Tillståndet är sin egen belöning – och sedan vill man dit igen.
LikeLike
Beroende
LikeLike
Platsbyggt o arkitektritat har högre status än prefab och serieproduktion.
I grunden handlar det om unicitet och status.
Den som skapar dataspelet Fifa har oändligt högre status än den som spelar Fifaspelen.
Att sen folk hellre lyssnar på melodifestivalen än EST övergår mitt förstånd. Finns det ett universitet som forskar på sådana logiska glapp.
Spaning: Det måste handla om gemenskap och tillhörighet. Folk har evolverat för att umgås – mitt i all kamp o tävling.
LikeLike
Att skapa ett spel är bör mycket nära att leka Gud? En plats på fina villkor.
LikeLike
Kanske inte att leka gud, men definitivt i en kreativ process
LikeLike
Många människor ser statusen som ouppnåelig och likställer istället statusen med association till statusen. Ungefär som supporters inte satsar på att bli som spelarna i sitt lag utan associerar sig med lagets status för att förbättra sin individuella status, åtminstone i sin självbild.
Jag tror inte att man ska förutsätta att det finns ett behov av tillhörighet och gemenskap bakom, även om den kopplingen säkert också finns.
LikeLike
Jag har förstått att e-sport är stort som åskådarsport ,live och på teve och inser att jag inte riktigt hängt med. Det brukar vara ett bra tecken.
Allt är bättre än det indivividuella förströelse (ur min maniska kollektivism)
LikeLike
Den individuella förströelsen är motvikt till den kollektivistiska mobben, båda ser jag som viktiga för ett balanserat samhälle. Utan mobben finns inget samhälle och utan individen är samhället dömt att utpåna sig själv.
Tänk t.ex. i termer av den nu aktuella åsiktskorridoren.
En fungerande demokrati förutsätter en stark motbalans till mobben, en klar övervikt åt individen, annars är demokratin bara en illusion.
LikeLike
Det känns lite kluvet att glida över mot en individualistisk livshållning – samtidigt som jag ser problemet med ett urholkat samhällskollektiv.
LikeLike
Vad blir kluvet med att glida över mot en individualistisk livshållning? Varför?
LikeLike
Njae – jag är ganska kollektivromantisk och är genomsyrad av föreställningar om det gemensamma goda. Samtidigt känner jag hur misstron mot staten som uppfostrare och normskapare kryper under skinnet på mig.
Jag kommer att sluta som enstöring i ett träd på ett berg.
LikeLike
Du är alltså redan där 😉
LikeLike
Jag lyckas dölja mina folkskygga tendenser ganska väl. Fast ibland lyser de igenom och förvånar även mig.
Bloggen ger mig antydan till socialt alibi – och upprätthåller drömmen om en möjlig dialog.
LikeLike
Jag tänkte nog mer i det kluvna tillståndet än som enstöring
LikeLike
Varför ska liberaler ha monopol på att vara kluvna?
http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/Kristianstad/Var-politikny/Kommunpolitik/Roda-Rosen/Att-vara-liberal-ar-att-vara-kluven/
LikeLike