9 thoughts on “Är den svenska feminismen enögd?”

1. Med tanke på hur Hynek Pallas stod i SvD och stoltserade med att han hade läxat upp franska filmstjärnor och filmkritiker för att de inte var tilräckligt goda feminister (dvs inte trodde blint på Bechdeltestet) så behöver väl ingen bli förvånad?

   1. http://www.svd.se/kultur/film/vive-la-femme_3456826.svd

   Att koppla ur moraliserandet för några minuter inför den här sortens frågor (eller filmer) och se någonting annat än en patriarkal partsinlaga är idag uteslutet för de flesta svenska feminister.

   LikeLike

   Reply ↓

   • Oj – det var en svårslaget beskäftig och pompös artikel. Nu sätter vi betyg på världen.

     LikeLike

     Reply ↓

2. Ja, det är litet av ”Einsteins kalkyler har korrigerats av professorn i fysik i Uppsala” (som någon i vetenskapsakademin faktiskt skrev när man diskuterade om unge Albert skulle få nobelpris i fysik).

   Att kännas vid att saker kanske ibland är mer komplicerade än man har lärt sig att de ska vara med genusglasögonen på (och att en film inte behöver vara en “rättvis” återgivning av livet), det är inget som våra svenska mediala tyckare gillar att göra nuförtiden.

   LikeLike

   Reply ↓

   • Och nu återstår att se om Oline Stigs text får någon spridning i sociala medier?

     LikeLike

     Reply ↓

   • Risken är stor att hon avfärdas som “antifeminist” och sedan blir det tyst.

     LikeLike

     Reply ↓

3. Det är väldigt beroede på vem* som skriver om något. Jag råkade se den här artiken i Dn tidigare i somras om aborter, lagar och moral – här vänds det på ett helt röse av gamla stenar med ormar under – och undrade när jag läste den: vad kommer folk att skriva om det här då?

   http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/befria-oss-fran-galgen/

   Lindquists text är förstås inte invändningsfri (hon glider runt frågan vad som skulle hända om en gravid kvinna ställs inför läkare, eller en barnmorska, som verkligen är nackstyva och relativt ”pro-life” och tänker gå ut hårt mot henne, eller en mamma som inte är så verbal, inte kan spelet) men det finns mycket att diskutera här. Hon river i saker som det har varit mer eller mindre förbjudet att ta upp ända sedan abortfrågan var het i början av 70-talet. Men jag har inte sett en enda replik, vare sig i tidningar eller i bloggosfären. Gissar att det beror på att ingen vill mucka gräl med chefredaktörem för Ottar och blivande kulturrredaktören på UNT i den här frågan, man föredrar väl helt enkelt att titta åt sidan och just nu låtsas som om artikeln inte fanns där.

   LikeLike

   Reply ↓

   • Det blir väldigt konstigt när alla samtidigt tittar åt sidan.

     Tack för länken – det var verkligen en utmanande text.

     LikeLike

     Reply ↓

     • Mm. Det stora med hennes text är ju att hon vågar ta båda sidors moraliska övertygelser på allvar. Det är extremt sällsynt att man gör det i offentlig diskussion i Sverige, i den här frågan eller i vårdetiska frågor över huvud taget.

       LikeLike

       Reply ↓

       • Jag kan tänka mig det som personligt motto – att ta båda sidors moraliska övertygelser på allvar.

         LikeLike

         Reply ↓