Dagens sten 12

20140805-140814-50894087.jpg

Serien går mot sitt slut och jag inser att det var svårare än förväntat att bestämma bergarter. Jag skrev till Naturhistoriska och fick det här mycket generösa svaret:

Hej,

Bilder är knepiga att tolka och speciellt när man inte ser färska (naturliga) ytor. Därför får jag nog försöka mig på ett generellt hållet svar eftersom din fråga(or) gäller stenar som blivit avrundade av att ha legat i vatten (troligtvis en kombinationseffekt av slipeffekter av vågor i grundhav och diverse istider med isälvar och dylikt). Dessutom har säkerligen en serie av processer påverkat stenen (eller berget den hörde till…) långt innan de rundade formerna uppstod. Jag tänker exempelvis på vad man kallar hydrotermal omvandling där olika lösningar strömmar genom berggrunden – djupt ned i jordskorpan – och fyller sprickor med nya mineral. Så, det man nu ser när man betraktar en strandsten, är resultatet av en lång kedja av händelser; bergartens ursprungliga bildning (kanske för 1700-1900 miljoner år sedan), deformation och omvandlingar i olika steg och sen effekten av att olika istider brutit upp berggrunden och mer recent väder-och vindpåverkan. Tyvärr, är inte heller färgen lätt att gå på; vad man generellt kan säga är att färgen i en sten styrs av lite olika fenomen; inneslutningar av små gas eller vätskebubblor, eller att det finns mycket finkorniga mineral som små-små prickar i ett yttre mineral och som ger det senare dess färg, eller att det finns spår av lite udda grundämnen i kristallstrukturen som kontrollerar färger. Man brukar ibland tala om kromoforer som ger mineralen dess färg.

För att var lite mer konkret – så för dagens sten 4 så finns diverse olika mineral som bildar sliror och fyller sprickor i den röda ”moderstenen”. Jag kan egentligen bara gissa men den röda färgen kan just vara järnoxid; exempelvis närvaron av mineralet hematit (järnmalmsmineral med formeln Fe2O3) gör att röd fältspat är just röd (denna fältspat kallas mikroklin med formeln KAlSi3O8 men har alltså en impregnation av småttiga hematitkorn), den gröna färgen påminner om mineralet epidot och det mörka är möjligen en blandning av mörk glimmer och hornblände.

Liksom för bild 4 så verkar de flesta av de övriga bilderna visa kiselrika stenar med diverse band och sprickfyllnader. Jag tror ingen kan sätta ett specifikt namn eller etikett på dina bilder (eftersom det är inte ett enhetligt mineral eller en homogen bergart som visas upp…); undantaget är väl just den bild som visar på en porfyriskt textur (närvaron av lite större kantiga fältspat”ögon” i en mer finkornig bergart gör att man kallar bergarten, som är av vulkansiskt ursprung, för en porfyr). Fast egentligen skulle man behöva studera även denna sten i detalj och helst kunna hitta den i häll och undersöka närområdet för att man skall kunna utesluta att ”ögonen” inte är vad man kallar ”porfyryblaster”, dvs kristaller som växt till under påverkan av hydrotermala lösningar och vid förhöjda tryck och temperaturer.

Så, tyvärr ringa enkla svar och om du exempelvis googlar på kvarts och tittar på bilder så ser du vilken mångflad av färger och former som detta kiselmineral (med den simpla formeln SiO2) kan ha….

Hälsningar,

Kjell Billström

6 thoughts on “Dagens sten 12

  1. Inte så underligt då att det är svårt att kunna stenarnas namn. Stenar är däremot ett underbart pedagogiskt hjälpmedel på många sätt. Att hålla i när man har ordet. Att ta med till skolan som minne från sommaren. Som grund för fantasin att skriva om. Att bygga av. Troll och murar, torn och broar. Försvar och samarbete. Att räkna. Att klappra med i takt till musik. Att måla fint. Att förstå geografiska skeenden. Stenar är inte bara släta och runda. En del är vulkaniska, det är spännande. Andra är kantiga, knaggliga och hårda, korniga, vita och prickiga. De kan ge mängder av ord att lära sig att använda för att beskriva, även i överförd form som metaforer. Stenar finns i sagor och berättelser som i Hans och Greta. Stenar är min bästa inredningsdetalj, dessutom.

    Like

      • Men alla stenarna var vackra och man blev glad av dina funderingar och av ditt kunskapssökande. Att du inte vet allt, men vill veta, det är lärande i sig!

        Like

        • Det är ju läraryrkets förbannelse – myten om att kunna allt. Det är nästan något religiöst över bilden av att benämna saker med deras rätta namn.

          Jag tränar på okunnighet. (Och lär mig saker i smyg)

          Like

          • Religiöst, hm… men kunskapen sitter ju inte endast i namnen.
            Annars tycker jag språkutveckling och kunskapsutveckling är en gemensam rörelse. Ju mer jag kan benämna desto mer kan jag förstå och samtala om det i kondenserad form. Linne´satte namn på blommorna vilket gör det mycket enklare att samtala om dem än om jag ska beskriva blomman för dig med färg, form och växtsätt varje gång jag talar om den.
            Ord och begrepp gör samtalet mer effektiv och det vill vi gärna uppnå i professionella sammanhang. Att söka sig fram till nya kunskaper genom orden är spännande. Jag köpte ett pärlemorarmband på Sicilien av en kvinna som sa ungefär (jag kan inte italienska) att det var La perla madre. Pärle-mor, moderns pärla, pärlans moder. Jag köpte det direkt. Hade aldrig tänkt på ordet så förut. Pärle-mor. Ord och begrepp ökar förståelsen av världen. Vi behöver samla på ord och på att vara nyfikna och okunniga. Jag njuter av mitt armband och påminns om att det finns så mycket att lära.

            Like

Leave a reply to Katharina Andersson Cancel reply