Det här med att alla paneldeltagare i soffprogram alltid sitter med korsade ben – är det en ny regel? Finns det kurser? Vem vågar sätta ner BÅDA fötterna på golvet?
Är det en könsfråga? Min tes är att männen korsar benen av rädsla för att verka maskulint dryga. Då är sekreterarställningen en form av solidaritet med kvinnornas utsatta positionen.
Men frågan kvarstår – var gör vi av benen?

Hon i TV4:s sportsoffa älskar att sitta halvnaken och visa upp sina vaxade blanka ben i alla möjliga vinklar.
Hon har verkligen sexualiserat sporttittandet.
Jag längtar Bengt Bedrups etals asexuella tilltal.
Nätet är dränkt med porr och halvporriga yttringar. Det kan räcka.
Skall det vara jämställt får banne mig kvinnorna sätta på sig långbyxor i alla TV soffor. I annat fall är jämställdheten bara ett retoriskt knep som egentligen handlar om kvinnans exhibitionistiska behov.
Se mina sexiga lår!
LikeLike
Aha – du menar att det inte är en tillfällighet?
Det kan hända att du har en poäng. Eller två.
LikeLike
Det fanns en tid om vilket det berättas att damkjolarna var långa och det fanns en oro för att män skulle gå igång på svarvade bordsben. Därför förseddes borden men långa dukar. Sannolikt en myt. Jag tycker i alla fall att det är svårt att tillskriva ett bord exhibitionism.
LikeLike
Det är också ovanligt att bord anklagar stolar för sexism, eller blir arga för att någon tittar på deras ben.
LikeLike
Point taken. . . och gillar stolarna att titta på bordsben så har jag i alla fall aldrig hört talas om att de skulle lägga någon skuld på bordet för detta.
LikeLike
Dessutom har bordsben viktiga funktioner!
LikeLike
Även träd har sexuella strategier innan de avlivas och sedan blir “döda” ben.
LikeLike
Träd har ingen skam i kroppen!
LikeLike
Googla “human furniture” så ska du få se,,, 😉
LikeLike
Ojdå!
LikeLike
Konsten att svarva bords- och stolsben har uppenbarligen nått oanade höjder.
LikeLike
Mmm…Jag gillar den snyggt hanterade plojiga metaforen i den här låten, men undrar om den hade passerat idag. Eller omslaget på singeln, för den delen:
LikeLike
Wow – 80-talssyntar!
LikeLike
Att filma debatter och studiosamtal i lätt grodperspektiv verkar vara en specialitet för svensk tv. Kollar man in debatter och intervjuer på t ex BBC eller fransk tv så är kameravinkeln ofta lätt uppifrån – och studioborden högre än vid den typiska svenska tv-soffan. Benen hamnar utanför bilden.
Håller annars med Anders B-W om att det sexualiserade tilltalet i tv-rutan borde hållas tillbaka. Om det är en diskussion om tennis, politik eller strejker så vill man inte ha kameravinklar och tilltal som halvfokuserar på deltagarnas snygga hår och make-up.
LikeLike
Min vinkling är som att svära i kyrkan. Men jag har länge haft mina antropologiska glasögon påmonterade. Det är helt enkelt komiskt att man i genusdiskursens tidevarv inte lyft denna övertydliga utveckling.
Aldrig tidigare har den kvinnliga påfåglingen varit tydligare. Det erotiska kapitalet är frikopplat från analys och dekosntruktion.
LikeLike
Ja, inte får benen placeras bekvämt med fötterna på bordet i alla fall.
Korslagda ben är definitivt avsexualiserade, oaktat val av benkläder eller frekvent utövande av en viss yrkesgrupp.
Rakt-upp-och-ner-sittande med mer eller lätt särade ben har aldrig varit en publikt accepterad sittpose för vare sig kvinnor eller män, även om män tidigare verkar ha struntat i detta i högre grad än kvinnor.
Den prydentliga kvinnliga sittställningen praktiseras numera mest av företrädare för kungahuset, riksdag och regering; höften lätt vriden, benen i 45 gradig vinkel mot ovankroppen och tätt ihop från lår till ankel, fötterna ihop och pekandes rakt fram. Soffans alternativ till damsadeln. Leder troligen till artros.
Förklaringen till den gemensamma sittposen på bilden tror jag är helt omdeveten. Människor härmar varandra och gemensamt kroppspråk skapar den trygghet som kan behövas inför TV-kameror och tusentals tittare.
LikeLike
Ja just det. Den ställningen kommer jag ihåg. Kanske gör den ett ännu mer nervöst och defensivt intryck?
Min tes är att här sitter personer som har självförtroende nog att tala till miljoner människor i direktsändning men inte vågar sära på benen av rädsla för att… Ja vad är de rädda för egentligen?
Kanske är det så enkelt att de härmar varandra. Frågan är var de ska göra av sina händer. Om alla lägger armarna i kors så har vi löst det problemet.
LikeLike
Kanske rädda för att någon som tittar på – journalistkollega, bloggare eller vanlig tittare – ska ta ett snapshot av scenen och sedan lägga ut det. Tidigare, när media inte i så hög grad skrev om varandra och sociala medier inte hade slagit igenom, gjorde man sällan spinn av hur en sändning hade sett ut eller när någon hade lyft på handen eller stakat sig eller så, men idag är det betydligt vanligare.
Själva sändningen har de kontroll över, men inte hur andra kan använda bilder och ljudklipp från programmet.
Bordet är förresten för lågt för att vara till nytta för någonting under sändningen, det är mera en scenografisk grej än en verklig möbel. Fingerat vardagsrum. Om de skulle vilja ha tag i en kaffekopp eller kakbit som står där nere, eller några papper de har med sig på bordet, skulle de tvingas böja och åma sig i en mycket oattraktiv vinkel.
LikeLike
På bilden ligger alla händer identiskt, prydligt och avvaktande placerade i ägarens knä. Så armfrågan har man, åtminstone för stunden, också löst på ett för gruppen och tittaren tillfredställande sätt.
Om att sära på benen så tror jag att de massmediala troschockerna påverkar kvinnors val av sittpose. Kvinnor har traditionell fördel av att tillåtas gå barbenta när vädret så tillåter men ska, så att säga, sköta det snyggt.
LikeLike
Världen är kanske en scen och det blir särskilt tydligt när aktörerna leker “vardagsrum”.
LikeLike