Det är en oändligt sorglig historia. Vad händer när skönheten tar slut och minnet sviker.
Det är en vacker film. Och skoningslös i sin skildring av en kvinnas upplösning och självbedrägeri.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Det är en oändligt sorglig historia. Vad händer när skönheten tar slut och minnet sviker.
Det är en vacker film. Och skoningslös i sin skildring av en kvinnas upplösning och självbedrägeri.
Tysta tankar 
Filmen var så sorglig att jag tog över två timmar på mig att kunna somna. Frugan sa att jag har en väldigt känslig personlighet.
Då vi haft demens i släkten kände jag ganska omgående igen tecknen. Det ohejdade plockandet av kläder samtidigt som allt var en enda röra. Mer slitet parkettgolv vet jag inte om jag tidigare sett.
LikeLike
Jag, som inte känner igen några tecknen alls, blev illa berörd när eftertexten visades. Jag hade filmen igenom betraktat det lättsamma förhållningssättet till livets realiteter som fullt utvecklade divalater. Funderar på om det var filmmakarens tanke att låta tittaren trilla ner i det hålet.
LikeLike
Jag gjorde samma resa. Från irriterad förundran till kompakt medkänsla.
Vem kommer älska dig när din skönhet är borta?
LikeLike
Gud. Jo så klart. Därutöver får en lita till att blodsbanden håller och till hyfsat fortbildade offentliganställda – men det sistnämnda är nog mer av kärleksfull omvårdnad än att vara älskad. Det var tragik i att A.E. var tvungen att lämna sitt hem och hemland sedan många år för att kunna säkra sådan omvårdnad. Men det är en helt annan berättelse.
LikeLike
Blodsband är en skör konstruktion. Jag undrar hur de förändras i en allt mer individualiserad tid.
Om allt är transaktioner finns det en risk att barnens första reaktion är:
– Vad får jag för det?
LikeLike
Det är sant att blodsbanden hänger löst och att det finns risk för att egennytta styr beteende. Skyddsnäten i de sociala släktburna konventionerna löses upp och den offentliga sektorn försöker hinna ifatt för att på bästa vis lappa och laga. Kanske är det och har alltid varit varje generations dilemma, “vad ska det bli av mig när åldrandets skörhet ger sig till känna”.
LikeLike
Tror du det? Är det så att vi alltid har klagat på den själviska och ouppfostrade ungdomen?
Jag tror mig ha läst något antikt citat som styrker den tesen.
LikeLike
Känner mig helt tagen av denna dokumentär- så utlämnande, sorglig, vacker och mänsklig berättelse om en människa av kött och blod. Tror nog att jag kommer att minnas denna dokumentär för evigt, åldras ska vi alla och skiljas från det som är känt för oss, in i glömskans land. Sänder så många varma tankar till Agneta och hennes anhöriga, K
LikeLike