6 thoughts on “Min fula vana att smyga in på konferenser…

  1. Det handlar om analytisk kemi. För att veta vad eller hur mycket ett prov innehåller använder man ofta detektorer eller sk prober. I dessa påverkas en spänning av ämnet direkt eller indirekt, vilken vi kan mäta med en bra voltmeter. Man kan göra ett koncentration-voltdiagram utifrån kända koncentrationer och sedan jämföra utslaget från sitt prov. Då får man koncentrationen. En annan metod är att separera ämnena så de kommer till sensorn vid olika tider. Ett tid-voltdiagram ger toppar vars höjd eller area ger koncentrationen. Riktigt spännande är när ämnet istället ger ett unikt spektrum och man kan jämföra mot ett “bibliotek”. Det blir allt billigare. En enkel blodsockermätare bygger på elektroanalys. Och när man tar blodprov på vårdcentralen och får ett hemoglobinvärde. Tullen har elektroniska näsor som kan upptäcka mikroskopiska spår av narkotika.
    Skulle gärna smugit in där själv och sett framtiden.

    Like

  2. Är man naturvetare så är allt sånt där som går att mäta väldigt spännande. Till skillnad från den andra folkgruppen som hatar allt som går att mätas, analyseras och förstås.

    Like

    • Hu – jag ryggar inför tanken på “folkgrupper” med grundläggande olika egenskaper. Min plan är att obesvärat småleende glida mellan de här positionerna.

      Like

Leave a reply to Anders/AV Cancel reply