“Den första svenska filmen där biljakterna inte ser ut som fickparkeringar”
Så minns jag en recension. Det stämmer bra.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
“Den första svenska filmen där biljakterna inte ser ut som fickparkeringar”
Så minns jag en recension. Det stämmer bra.
Tysta tankar 
Den fick vi se på högstadiet på skoltid. Skulle man nog inte visa idag. När filmen slutade efter allt skjutande var det knäpptyst i aulan. Då drog jag av en dragsmällare. Alla skrek.
Intressant att se om den ett antal år senare
LikeLike
Vissa biroller av äldre personer innehåller fantastiskt skådespeleri. Sånt som man nästan glömt existerar. Mördarens föräldrar är hissnande skickliga.
LikeLike
Utmärkt film – man har aldrig intryck av att poliserna *spelar* tuffa eller bekymrade – och man hade absolut inte fått tillstånd att spela in scenen med helikoptern som störtar mitt på ett torg i city idag. Gatuförvaltningen hade sagt: nej, det får ni göra med digitala effekter eller lägga det ute vid Värtan.
LikeLike
En av favoriterna. Kan replikerna nästan utantill men hade passerat de 40 när jag för första gången inte höll för ögonen när det mördas på sjukhus. Inte mycket syntes – allt hördes. Skickligt. Alltså tjugo år med fel taktik för att mota skrämsel. Bortsett från helikoptern är filmen intill tapetmönstret i mördarens pojkrum trogen sin litterära förlaga. Tycker att tidernas bästa Rönn, Håkan Serner, leder birollsligan och att Carl-Gustaf är bästa Beck, Gillar dock inte namnet på filmen.
Minns att Gösta Ekman gjort Beck för TV för si sådär en tjugo år sedan med Anderslöv placerat i skogstrakter. Så kan det också gå.
LikeLike
Jag har starka minnen av dialogen mellan Wollter och Brömsen – det var nästan så man trodde på dem.
LikeLike