Jag målar fönster och lyssnar på radioföljetongen Vänner emellan av Amos Oz i uppläsning av Staffan Göthe.
Det är skimrande berättelser från en kibbutz på 50-talet. Jag försöker förstå tankarna bakom kollektiv uppfostran och jämför med svenska tendenser. Skulle barnen tillhöra föräldrarna eller kibbutzen? Frågan om de skulle sova i barnhuset eller hos familjen diskuteras under ideologiska former.
Jag har bott i kollektiv men är ganska nöjd över att ha levt med mina barn i kärnfamilj. Det tycks vara en ganska livaktig ekonomisk enhet som även rymmer känslomässiga värden.
Tysta tankar 
Jag lyssnar också och förundras över barnets situation.
LikeLike
Bettelheim skrev ju en bok om kibbutzer – och samtidigt den fantastiska I sagans värld (som är en djupdykning i psykoanalysens tolkningar av oidipala konflikter)
Samtidigt är det väl just de konflikterna som gör oss till människor?
En värld utan anknytningar känns inte så lockande.
LikeLike
Bettelheims bok om Sagans förtrollade värld, har jag läst både när den kom och nyss och den tycker jag inte om. Boken om kibbutzer däremot är läsning jag har kvar att göra. Anknytning är en ganska ny teori som blivit en vardagsterm att använda i många olika sammanhang.
LikeLike
Det är väl mer en bok som visar att det finns mycket under ytan?
Lite väl tvärsäker ibland och oändligt provocerande i sin psykoanalytiska dogmatism.
Men kul.
LikeLike
Ja, just så. Provocerande pekpinnebok med förunderliga tankar om psykoanalytiska modeller för tänkande. Men kul – ja visst jag berättar ofta om konstiga saker som står i den när studenterna läser barn- och ungdomslitteratur. Men kurslitteratur? Nej.
LikeLike
Jag är bekymrad över det vi kallar kurslitteratur. Antingen är det ganska enkelspårig och smygnormativ teoretisk text (typ Stockholm- eller Göteborgsbaserad pedagogik) eller öppet normativa metodtexter . (Gör så här så blir det bra).
Båda varianterna är svåra att argumentera kring och inbjuder till passiv läsning. Bettelheim lämnar ingen oberörd…
LikeLike
Så rätt du talar om kurslitteratur. Men psykoanalysen vill jag inte ha med i diskussionen om elevers läsande och skrivande.
LikeLike
Hu nej!
Min kamrat brukar göra en dramaövning som bygger på sagan Rödluvan och vargen – i rättegångsform.
Här är ju Bettelheim outhärdligt insinuant när han antyder att Rödluvan tycks vara minst sagt samarbetsvillig i mötet med vargen under promenaden till mormor.
Jag minns att vi försökte använda Johan Asplunds bok “Undran inför samhället” med studenterna under första terminen som en introduktion till begreppet reflektion.
Det var bara halvpopulärt. Studenter tycker om tydlighet. I alla fall under den första delen av sin utbildning.
Jag googlar och hittar några spridda reaktioner:
http://niklas-hellgren.blogspot.se/2011/03/det-psykoanalytiska-villosparet.html
LikeLike