En surrealistisk intervju. Jag beundrar reporterns tålamod. Han ställer samma enkla fråga fem gånger och får inget svar.
Detta kan inte Centerpartiet överleva.
Twitter kokar.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
En surrealistisk intervju. Jag beundrar reporterns tålamod. Han ställer samma enkla fråga fem gånger och får inget svar.
Detta kan inte Centerpartiet överleva.
Twitter kokar.
Tysta tankar 
Centern ser ut som ett parti som närmar sig full upplösning; i höst åker de ut ur riksdagen och det är väl redan många som slipar sina långa knivar i klubblokalen. Om Maud har gått med på att låta sig hängas tystad inför hela nationen för att rädda regeringen och sitt parti (något hon ändå inte kommer att lyckas med) så vore hennes agerande på ett sätt logiskt, men det är i så fall en strategisk felbedömning av stora dimensioner. Och att låta sig offras på det sättet känns inte speciellt likt Maud heller.
Hur länge dröjer det innan någon kommer att tårta henne?
LikeLike
Hum, vad är problemet? Den kåthet att få svar på en fråga som ligger utanför det konstitutionella tillhör avdelning konsperation och kvällstidningsjournalistik. Eller?
Samtidigt som KU blivit populistisk i sin strävan. Märks tydligt att valfläsk bereds inför grillningen i höst.
LikeLike
Problemet. Att jag mår fruktansvärt dåligt av att se pladdriga mytomaner. Där är mitt problem.
Maud har varit en av de värsta mytomanerna ända sen hon kom in i politiken. Extremt pladdrig och oseriös.
Det finns andra mytomaner, men ganska få som samtidigt använder pladder för att kamouflera alla lögner.
Tänk om hon sagt. – Vi inom alliansen har gjort ett avtal om att jag inte skall svara på den frågan.
Då hade vi sluppit allt mytomant pladder.
LikeLike
Håller med Anders B ovan, och man kan väl tllägga att t ex Anna-Greta Leijon och Carl Lidbom knappast heller hade begått uppenbara brott mot RF när de hjälpte Ebbe Carlsson och Holmérs killar att spana vidare och köpa olaglig spaningsutrustning. Däremot hade Leijon m fl brustit grovt i ansvar i sitt offentliga värv (och ljugit om saken) och agerat på ett korrupt sätt. Ja, det är också vad KU ska granska.
Man behöver idag inte vara Jim Garrison för att bedöma att Maud Olofsson agerar som en klassisk bolagsmålvakt. Att hon inte kom till KU var en cynisk beräkning, att hon inte ens efteråt tänker svara är både dumt och ett uttryck för förakt för demokratin. Det är solklart att regeringen har det yttersta ansvaret för att ge grönt ljus åt affärer av den här storleksordningen i ett statligt helägt bolag. Och att regeringen, genom Maud eller Fredrik Reinfeldt, hade kunnat säga nej.
LikeLike
Jag tycker vi släpper loss alla konspirationsteorier. Reinfeldt har en hållhake på Olofsson?
LikeLike
Litet mer prosaiskt kan man väl säga att om Maud Olofsson säger ”ja, jag tog beslutet på egen hand och det var korkat av mig” *eller* ”jag informerade visst Fredrik och Anders, men nu springer de ifrån alltihop” så kommer det att ösregna på en redan hårt trängd Annie Lööf. Alla kommer att ställa frågor som: om det går till så här med ”erfarna” statsråd, varför ska man då lita på Annie som de här människorna i praktiken hjälpte fram, och som knappt har jobbat en enda månad utanför poitiken?
Dessutom är det nog kört för Maud att bli landshövding eller ambassadör om hon fäller sin egen regering under ett valår.
LikeLike
Aha – den gamla hållhaken….
LikeLike
Man skulle kunna sammanfatta att all oavsett politisk färg är lika goda kålsupare. Gäller att rädda en högre sak för att majoritetetens diktatur ska fortsätta sitt värv.
Sedan tror jag att Maud lika lite som Lars Lejonborg är trakterad av sådana reträtt platser utan inflytande.
LikeLike
Den enda gången under det senaste seklet Sverige har haft en regering där ett enda parti haft helt egen majoritet i riksdagen var mellan 1968 och 1970 – och partiet i fråga var inte vpk. Dagens regering har f ö inte ens majoritet i parlamentet om man räknar samman alla dess partier och deras mandat, även om Reinfeldt ofta försöker prata bort detta faktum.
Man kan förstås se det så (som Plura tycks göra) att Maud O. agerade halvkunnig men pratglad clown och därmed drog ner brallorna på politiken som sådan, och att 30 miljarder eller 100 miljarder är småpengar för att åstadkomma en radikal sänkning av förtroendet för politisk diskussion och lagstiftning (inte för toppolitikerna som personer, utan för politiken i sig, som gemensam ambition). Varför ska vi ha politik när vi kan ha gudfäder, korruption, vräkiga festmiddagar och anarki – utan insyn? Jag håller inte med om att några dussin miljarder i offentliga medel är kaffepengar, men jag kanske kan köpa att låt oss säga 15 miljarder är ett rimligt pris för att få alliansregeringen, centern och kd utsparkade ur rikspolitiken och Olofssons och Lööfs karriärer kuperade.
LikeLike