Den modige (men aningen naive) Simon Lerkot fortsätter att förklara vandaliseringen av ett barnkulturhus i Lund:
”Att du sedan har mage att lägga skulden på andra i gruppen och polisen i stället för att ta på dig skulden DU bär i att du var där och inte stoppade det DU säger att du märkte var på gång.”
Jag vet inte hur många gånger jag behöver skriva att det var dumt och att alla medverkande, jag själv inkluderad, är att beskylla för det som hänt.
Kanske är han uppvuxen då det räckte med att säga förlåt och sedan gå vidare? För mig fungerar de pompösa och självbelåtna förklaringarna som ytterligare provokationer. Här finns ingen självinsikt.
Sydsvenskan fortsätter att rapportera förtjänstfullt.
Det ska bli spännande att se hur Ung vänster och vänsterpartiet hanterar de här grupperna i framtiden. Ni kommer inte se mig i något demonstrationståg där maskerade deltagare tillåts. Då stannar jag hellre hemma.
Tills vidare menar jag att de 330 medlemmarna i Facebookgruppen “Brytfest Lund” har ett gemensamt ansvar.
Tysta tankar 
Ja, det verkar ha blivit svårt att låta ett inlägg om en sådan här aktuell fråga ta avstamp i ett vidgående av ens egen personliga skuld eller medansvarighet. Det avläses nog idag som att man har låtit sig brottas ner på förhand, även om det som sedan följer vore eftertänksamt och tolerant snarare än fyllt av ruelse. Resonera om moraliska och mänskliga komplikationer, det ska man idag helst göra uppifrån en hög häst, dessutom går lätt ironi nog fram dåligt i sådana lägen nuförtiden.
Vilket i sin tur kan ha att göra med att vi (samtiden, du vet) har gått från en skuldkultur till en skamkultur. Att tala om skuld och medansvar och inbegripa sig själv, det ses idag bara som att man gör avbön utan förbehåll, i säck och aska; skam ses inte heller som kul men den är åtminstone en del av debattens grammatik.
LikeLike
Efter att ha följt Flashbacktråden om händelsen har jag inga illusioner om bloggarens moraliska kompass. Nätet varken glömmer eller förlåter.
LikeLike
Nej, det är rätt mycket damage control över det han säger. Och just den där attityden ”Titta jag vågade vara med och slå sönder grejor och ha kul, att det sedan rev ner verksamheten i huset, so what tråkmånsar?” är ganska intern, det är sina polare han vill visa upp sig för.
LikeLike
Jo – målgruppen är minst sagt oklar. Han tycks vara mer än kluven inför positionen som talesperson.
LikeLike