Intentionens betydelse för handlingens moraliska värde?

Jag lyssnar på Filosofiska rummet om det politiska våldet. Ann Heberlein menar att det är viktigt att förstå intentionerna och att vänstern ofta har goda sådana. Därför bör deras våldshandlingar värderas annorlunda.

Länk

Samtidigt börjar dimmorna skingras kring vandaliseringen av ett allaktivitetshus i Lund. En grupp som heter Joker365 har tagit på sig ansvaret och i den här bloggposten analyseras händelsen inifrån.

Länk

Jag är verkligen illa berörd. På 70-talet var jag aktiv i Föreningen Huset. Vi ockuperade Victoriabiografen och kämpade för ett kulturhus. Kanske lyckades vi rädda huset från rivning.

Idag blir högern allt mer rumsren och Jimmie Åkesson försöker hålla distans till högerextrema rörelser. Jag önskar att vänstern i Lund kunde vara lika tydlig mot dem som vandaliserat Kulturhuset Stenkrossen. Annars är risken stor att de goda avsikterna drar löje över alla som försöker skapa ett solidariskt samhälle.

https://twitter.com/andreahdalhamma/status/465487015996567552

13 thoughts on “Intentionens betydelse för handlingens moraliska värde?

  1. Den goda avsiktens våld utgör sanslöst oansvarigt tänkande. Det gör att allt våld kan förklaras och ursäktas inför sig själv och inför gruppen. Vari ligger vänsterns godhetstanke? Att alla skall behandlas lika och med värdighet? Var kommer i så fall våldet in i den tanken?
    Att sticka kniven två gånger i ryggen på en meningsmotståndare kan inte förklaras av godhetsskäl. Det kan inte vara ett bevis på alla människors lika värde utan snarare ett bevis på att undantagen för denna tes är fler än antalet ingående individer. Det kanske är föredettingar och icke människor som helt naturligt skall rensas ut?

    Like

  2. Helt otroligt!
    Denna bloggare (mitt Lund) och hans gelikar måste ha knutit skorna när gud delade ut hjärnor, alternativt fått den monterad upp-och-ner.

    Jag saknar ord.

    Men det är ju precis vad man får förvänta sig när ledande kommunister/feminister t.o.m. i media ursäktar vänstervåldet som det “goda” våldet. Man får en normglidning som i slutänden om de får råda bara leder till extremismen som upprepas i de länder som provat på det:

    Vi har facit från Sovjet, Nordkorea, Kambodja och de andra kommunistiska paradisen vad som händer när “det goda våldet” blir accepterat och institutionerat med denna konstanta normglidning som blir varefter de uppnår sina mål och söker nya “orättvisor” att rätta till.

    Precis som man aldrig kan få “för mycket rättvisa” och letar orättvisor på makronivå, blir till slut olika åsikter om favoritfärg en anledning att skicka folk till Gulag. Eller omskolning, som feministiska F! Har valt att kalla det i sitt partiprogram.

    Like

    • Jag tror att det har mindre med politik och mer med terapi att göra. Så här skriver Simon (mittlund) om en annan brytfest:

      “Under en natt av fest och glädje skaffade 500 personer nya vänner, gjorde sig av med forna fiender, pussades på taket, kramade varandra i ren affektion och njöt av att för en gångs skull släppas ut ur buren. Securitas-vakterna rullade in i parken med jämna mellanrum, tittade ut på de glada människorna och tänkte ”näe, det här skiter jag i. Nu åker jag hem och spöar frugan istället.” Vissa förståsigpåare kritiserar att en del fönster gick sönder eller att det taggades på väggarna. Vad dessa förståsigpåare missar att nämna är hur en hel och kliniskt ren in- och utsida påverkar världen positivt när ingen jävel ändå får använda lokalen. De missar också att några krossade fönster och lite ful graffiti är ett väldigt billigt pris för att låta 500 nedtryckta, försummade och jagade ungdomar i olika åldrar få fyllas med hopp , självförtroende och livslust.”

      Like

  3. “Om vi kan festa tillsammans så ger det också en känsla av att vi kan göra andra saker tillsammans. Vi kan stoppa politiska och sociala orättvisor. ( — )/men/ Stenkrossen var ingen bra lokal att ha en brytfest i” är ju egentligen formuleringar värdiga en Tage Danielsson på gott humör. Killen antyder att det här gänget regelbundet går ut och anordnar gratis helvandalisering av kåkar för att ha kul, ungefär som det där gänget som trashade en tunnelbanevagn i Stockholm och sen spred mobilfilmen med vad som hade hänt. Ung urban nöjesverksamhet ungefär, det är bara det att det kom med litet oönskade personer den här gången och att lokalen var för liten (dessutom hittade de ingen sprit där, kan man tänka). Så synd då!

    Att lokalen hette Stenkrossen fullbordar ironin. Det blir inte sten på sten kvar av brytfestarnas trovärdighet.

    Like

      • Jag påminns mera om en satirisk serie som dök upp i Svenska Serier runt 1990, om det blågula rockbandet Najs (ganska tydligt inspirerat av Guns’n’Roses, Electric Boys m fl). När de anländer till en folkpark har ljudteknikern insjuknat och deras Bert-aktige manager anförtror minibussen med konsertens elsystem till en gammal kompis som knappt vet vad resistans är. Han trashar ljudet med en gång, orsakar en massiv kortslutning, varefter element ur publiken ropar “Inget ljud? – Ingen konsert?” och strax därefter “Krossa ALLT!!” 😉 Bandet och managern gömmer sig i en sommarstuga någonstans… 😉

        Like

        • Visst är det starka krafter som döljer sig i den mänskliga naturen. Just därför blir glappet mellan den högspända idealismen och det pöbelaktiga extra plågsam i försvaret av händelserna.

          Revolutionen gör sig nog bäst på bild.

          Like

Leave a reply to Mats Cancel reply