Om den här frågan är till mig, så är jag varken determinist eller fatalist. Men sidan du länkade till läste jag med intresse. Snarare då förnuftiker eller pragmatiker. Vissa saker orkar jag inte ta tag i, de överlämnar jag till någon eller ingen, nånannanismen. Det brukar ordna sig ändå och gör det inte det så får det vara så. Om jag hade en maskrosäng utanför mitt fönster skulle jag njuta av anblicken då de blommar, vilket är förunderligt kort men länge över tid, om du förstår hur jag tänker. Jag skulle inte dra upp alla maskrosor som frösår sig in på min tomt. Jag skulle ägna mig åt andra aktiviteter… Mossan är vacker i gräsmattan och behöver inte klippas. Blommor som trivs i min trädgård blommar där och de som inte trivs tvingar jag inte att överleva. Rådjuren, däremot, som traskar in från skogen och äter upp mina blommor, de bråkar jag däremot med varje gång vi ses. Vad detta kallas i filosofiska termer, det får du reda ut. Min trädgård är vacker.
Jag vet inte om det behöver redas ut. När det gäller blommor är jag väldigt fördragsam (det kan bero på en viss arbetsfördelning i familjen).
Mitt stoiska lugn är mycket begränsat när det gäller dåligt grundade vindskivor. Här är det kamp. Mina försök att vara överseende mot förfallet är över.
Vi lever våra liv i den imaginära hägringen skapad av deterministisk interferens. Nästan självklart när man beaktar det som Einstein påpekade : att massa är en vågrörelse.
Dock kvarstår plikten – att göra det man kan. Det är en viktig komponent i den deterministiska flödet.
Det finns misslyckanden man endast får njuta av.
LikeLike
Är detta stoicismens kärna?
http://www.filosofi.gotland.se/stoikerna.htm
LikeLike
Om den här frågan är till mig, så är jag varken determinist eller fatalist. Men sidan du länkade till läste jag med intresse. Snarare då förnuftiker eller pragmatiker. Vissa saker orkar jag inte ta tag i, de överlämnar jag till någon eller ingen, nånannanismen. Det brukar ordna sig ändå och gör det inte det så får det vara så. Om jag hade en maskrosäng utanför mitt fönster skulle jag njuta av anblicken då de blommar, vilket är förunderligt kort men länge över tid, om du förstår hur jag tänker. Jag skulle inte dra upp alla maskrosor som frösår sig in på min tomt. Jag skulle ägna mig åt andra aktiviteter… Mossan är vacker i gräsmattan och behöver inte klippas. Blommor som trivs i min trädgård blommar där och de som inte trivs tvingar jag inte att överleva. Rådjuren, däremot, som traskar in från skogen och äter upp mina blommor, de bråkar jag däremot med varje gång vi ses. Vad detta kallas i filosofiska termer, det får du reda ut. Min trädgård är vacker.
LikeLike
Jag vet inte om det behöver redas ut. När det gäller blommor är jag väldigt fördragsam (det kan bero på en viss arbetsfördelning i familjen).
Mitt stoiska lugn är mycket begränsat när det gäller dåligt grundade vindskivor. Här är det kamp. Mina försök att vara överseende mot förfallet är över.
LikeLike
Är det den äkta slumpen som gör tillvaron icke deterministisk eller finns det ett ytterligare okänt kraftfält?
LikeLike
Jag erkänner motvilligt att jag inte själv förstår vad stoicismen innebär. För mig är det omöjligt att förena rationalism och determinism.
Hjärnan är besatt av sig själv och en obotlig självbedragare när det gäller att hitta på meningsfullhet.
LikeLike
Vi lever våra liv i den imaginära hägringen skapad av deterministisk interferens. Nästan självklart när man beaktar det som Einstein påpekade : att massa är en vågrörelse.
Dock kvarstår plikten – att göra det man kan. Det är en viktig komponent i den deterministiska flödet.
LikeLike
Plikt är ett svårt ord. Det låter inte så modernt.
LikeLike
Är det någonstans som ordet plikt verkligen gäller så är det i detta sammanhang. Hur du än beter dig så gör du din plikt gentemot determinismen.
LikeLike
Jo – det kan finnas lust i plikt. Tror jag.
LikeLike