Skolvalet är en populär reform som nästan alla politiska partier vill ha kvar. Men politikerna blir också allt tydligare med att påpeka att skolvalet har ett pris. Och nu är det dags att börja betala.
Priset är att de bästa lärarna ska till de svåraste skolorna, liksom mer pengar och de mest erfarna rektorerna. Mer ska omfördelas från de starka eleverna till de svaga.
Detta lovar en del politiker idag. Men frågan är om det verkligen är en vinnarstrategi i det långa loppet. Att ge de mest resurstarka väljarnas barn lägre utbildad personal, mindre erfarna och mindre skickliga lärare och färre pengar på sina skolor – vilken politikerkarriär skulle överleva det?
Att ha resursfördelning utifrån behov i skolan kan därför visa sig bli betydligt svårare att genomföra än att lova.
Jag har inte mycket att tillägga.
>
Tysta tankar 
Bara det faktum att det fria skolvalet som begrepp kan existera visar på samhällets låga kunskapsnivå. Det deterministiska skolvalet skall det naturligtvis heta.
LikeLike
Eller “det determinerande”?
LikeLike
Ja det var nog en bättre beskrivning.
LikeLike
Det är en helt felaktiga ide att de skickligaste lärarna ska till skolorna som har störst problem.
Till att börja med så vill de kunnigaste fysiklärarna, samhällskunskapslärarna ….. oftast arbeta med elever som har mer potential. Det är mycket roligare för dem. Tvång och låga löner kommer bara göra att de söker sig bort från skolan i ännu högre grad än nu.
För det andra så är det mer personal som är prioritet för eleverna som har det tuffast. Det är inte ämnesinnehållet och den djupa förståelsen de behöver ägna sig åt.
LikeLike
Om vi översätter “skickligaste” med “mest rutinerade” och förutsätter att det finns ett samband mellan ämneskunskap och förmåga att skapa meningsfull undervisning?
LikeLike