Jag skriver på Aftonbladet debatt idag.
Min text är delvis en reaktion på Joakim Lamottes inlägg på SVTdebatt.
Läs även Patrik Karlssons inlägg. (OBS – den anklagade 21-åringen är inte förskollärare)
Det är svårt att överblicka skadeverkningarna när det gäller antalet sökande män till förskollärarutbildningen. Tidsplaneringen kunde inte varit sämre.
Tysta tankar 
Du har rätt, det saknas män i skolan och alldeles särskilt i förskolan. Joakim Lamotte som är en journalist med stor integritet men som tyvärr överreagerar när saker kommer nära inpå! Ett annat exempel på detta var när han skulle lära sin dotter hata män eftersom det finns män som begår övergrepp.
I övrigt levererar han utmärkta reportage.
LikeLike
Jag läste ditt inlägg i Aftonbladet. Jag vet inte om det var du, eller nån klåfingrig rubriksättare, som skrev: “Vi behöver fler – inte färre – män på våra förskolor”. Jag menar, om man nu kommer med ett sånt påstående, så bör man ju åtminstone försöka sig på att förklara varför man tycker det är viktigt att det blir män på våra förskolor. Själv har jag svårt att se det som någon viktig fråga men visst, om nån kan presentera vettiga argument på varför det vore viktigt, så kanske jag skulle kunna ändra uppfattning.
LikeLike
Hej Tompa! Välkommen hit.
Det är ett stort ämne och av den här bloggens 7000 inlägg tror jag att ungefär 1000 berör frågan. Sök på genus och förskola här.
https://tystatankar.com/category/genus/
När det gäller Pedofilfrågan driver jag tesen att män är bättre på att tyda tecken på misstänkt beteende – svårt att bevisa men min teori är att många män befinner sig i en form av utanförskap där de inte granskas kritiskt (eller alltför kritiskt)
Om det finns många män på förskolan slipper de enskilda individerna bära upp bördan att representera ett kön.
Min personliga åsikt är att det finns erfarenheter som inte synliggörs i förskolan och att det är svårt att tala om detta utan att anlägga ett bristperspektiv på de kvinnliga pedagogerna. Detta är känsligt och mnånga väljer att beskriva pedagogyrket som i grunden könsneutralt – och då spelar pedagogens kön ingen roll.
Jag menar att det inte är sant. Om vi ska ge oss ut på djupare vatten så tror jag det är viktigt att den stora gruppen kvinnor som söker till förskollärarutbildningen har gjort ett traditionellt yrkesval – därigenom tillhör de inte gruppen äventyrare/risktagare. Därför riskerar verksamheten att bli i grunden konservativ. Pedagogerna utmanar inte sig själv och har därför svårt att utmana barnen.
LikeLike
Hej och tack för svar! Du har möjligen rätt i att det kan finnas “erfarenheter som inte synliggörs i förskolan” p.g.a. att förkolorna i princip är enkönade arbetsplatser och i detta med oppositionen äventyrare/risktagare – vad vet jag; det finge man väl forska på i så fall; Emma nedan verkar inte direkt hålla med dig t.ex.; det kan nog vara svårt att nå entydiga svar där -, men jag tycker hur som helst att det var mycket olyckligt att ditt inlägg i Aftonbladet toppades med rubriken: ”Vi behöver fler – inte färre – män på våra förskolor”, men att det ämnet överhuvudtaget inte berörs i texten!
Vid sidan av detta kan man kanske säga att det väl inte bara är könet som är det viktiga i sådana här frågor, utan också personlighet/intressen o.s.v. Jag menar, om männen som jobbar på förskolan, skulle ha intressen som liknar kvinnors (om man nu kan generalisera om dem), då kanske det spelar mindre roll. Det är kanske en mångfald av personligheter/intressen o.d., som borde eftersträvas, oavsett kön. Här blir naturligtvis lönefrågan central. För egen del har det aldrig varit aktuellt men jag tänka mig att många skulle kunna tänka sig att jobba i förskolan, bara lönen vore annorlunda. Många väljer väl bort förkolan p.g.a. låg lön.
LikeLike
Jag har ju träffat en del blivande förskollärare och inser att varje försök till beskrivning på gruppnivå riskerar att bli dum och kränkande.
Men till sist måste man nog ta ställning till frågan om det är viktigt med jämn könsfördelning ur ett kvalitetsperspektiv.
Det menar alltså jag. Bristen på mångfald är ett stort problem.
LikeLike
Se min vän Christian Eidevald och Joakim Lamotte i Aftonbladet #20minuter
http://www.aftonbladet.se/debatt/article18699901.ab
LikeLike
Följer debatten idag med en klump i magen. Skit också. Nu när det skulle vända. Och fler män (och kvinnor) skulle inse vilket fantastiskt yrke förskollärare är. Spontan känsla: Häng honom i ögonlocken och tvinga honom att blinka. Men inte för att han är man utan för att han gjort det värsta, alla föräldrars mardröm. Hur ser vi signalerna? Undrar också varför jag som kvinna, bara för att jag gjort ett traditionellt och könsstereotypt yrkesval, förväntas vara konservativ? Jag är en äventyrare. Och jag kan visst utmana barn till utveckling och lärande, trots att jag inte behövt bryta mot samhällets normer vad gäller yrkesval. Så det så.
LikeLike
Jo – min bild av vem som söker till förskollärarutbildningen bygger på primitivt normalfördelningstänkande. En stor grupp av våra kvinnliga studenter har alltid velat arbeta med barn – ett intresse som de traderat från sina mödrar.
Frågan är hur de förvaltar updraget “att motverka traditionella könsmönster”?
LikeLike
Förtydligande – jag är övertygad om att det finns många äventyrare inom den här gruppen.
Ibland önskar jag att de var fler.
LikeLike
Ok. Och en manlig förskollärare motverkar traditionella könsmönster bara genom att välja mot strömmen…och vara man liksom. Eller? Men han blir väl inte automatiskt en äventyrare? När det gäller dagens debatt undrar jag hur mycket det pratas i utbildning och på arbetsplatser om manliga (och kvinnliga) förskollärare som kränker barn på olika sätt. Kring ett riktigt fall som det här blir ju tonläget aningen hetsigt (lamotte). Vet att jag försökte diskutera filmen ‘Jakten’ med några kvinnliga kollegor. Men de ville inte prata om det, det var för hemskt att ens tänka på. Funkar nog inte att tiga ihjäl problemet. Men hur ska vi prata om det?
LikeLike
Jag är pessimistisk inför möjligheten att tala om män och kvinnor på gruppnivå. Ingenting sker med automatik. Normalfördelning och avvikelser rymmer det mesta – och varje människa formar i någon mening sitt liv.
Själv är jag mycket besviken över att Jakten tegs ihjäl i Sverige. Många viktiga samtal ägde inte rum.
Då skrev jag så här:
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/jag-gissar-att-eventuella-pedofiler-soker-sig-enklare-vagar/
LikeLike
‘Utbildning gör skillnad’. Också det jag tar med mig från debatten mellan Lamotte och Eidevald. Men i verksamheten, bland ‘outbildade’ och ‘praktikanter’, måste det ju också finnas ‘metoder’ för att upptäcka människors avsikter. Tänker att samtal om värdegrund, barnsyn och kränkande behandling måste genomsyra allt vi gör, en tydlig gemensam hållning ‘avslöjar’ eventuella ‘avvikare’. Men då måste vi nog orka prata även om det som känns obekvämt (som ‘Jakten’). För allas skull.
LikeLike
Vi kunde inte vara mer överens om betydelsen av att prata. Problemet är att det inte finns något självklart tillfälle under utbildningen.
I början – vi vill inte skrämma bort.
i mitten – shhh, ju är vi så bra igång.
I slutet – äsch, nu är det för sent.
Jag tycker fortfarande att Jakten är en utmärkt film. Mina kollegor är inte lika övertygade om dess pedagogiska värde.
LikeLike
Frågan om pedofili är det stora svarta hålet. Varför finns det? Vi värjer oss med oändligt obehag. Tänk om kvinnlig pedofili är lika vanligt – bara det att det att det då inte innehåller penetration och därmed är nästan omöjligt att upptäcka för utomstående.
LikeLike
Tack för ett utmärkt debattinlägg i en viktig fråga. Min erfarenhet av förskolevärlden begränsar sig till att vara pappa till barn i förskolan, så därför ska jag undvika att uttala mig med slltför stor säkerhet. Hur som helst, så har mina barn under några perioder haft manliga pedagoger i förskolan och jag har bara gott att säga om dem och deras insatser. De behövs verkligen i denna helt kvinnodominerade värld. Visst kan ett enskilt rötägg vålla stor skada,som fallet nu är med den där praktikanten, men samtidigt måste man kunna förvänta sig att samhället håller hvudet kallt. Den som inte är för kollektivistisk stämpling av grupper ska inte heller göra det här.
I din artikel i Aftonbladet reagerade jag dock på en mening, nämligen den om att många män känner skuld över partiarkatets förbrytelser. Jag har aldrig stött på en vettig definition av vad detta patriarkat innebär, så jag undrar vad du egentligen avser med den meningen.
LikeLike
Jag menade nog att det är en urbota dum idé och att vi tillsammans måste befria oss från den formen av skuld!
Tack för uppmuntra!
LikeLike